Väckelsefolk bröt mark för demokrati

Väckelsefolk bröt mark för demokrati

Startsida Leif Herngrens texter

Texter av Leif Herngren ©


 

  __BÖCKER__
Fred under korset
Vart går vägen
Jag Tror – trosbekännelse för sökare
.
__ARTIKLAR__
Leif Herngrens blogg
Predikningar av Leif
Martin Luther King predikant agitator
Martin Luther Kings dröm
Befrielseteologi
Gud och Darwin
Teknologins & ekonomins samhälle
Rättfärdigt krig eller fred på jorden
Bibelbruk och homosexualitet
Bekänna sig som kristen humanist
Låt kyrkan vara folkets kyrka
Väckelsefolk bröt mark för demokrati
De så kallade kravallerna i Angered
Ärkebiskopen och Lars Adaktusson

Andra länkar
Ickevåld Nätet
Per Herngren

 


 

Mejl:

leif.herngren(snabel-a)missionskyrkan.se

 

Mobil: 070-9992588

 gmail.com

 

Tillsammans med arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen

En av Svenska Missionskyrkans mest kända evangelister pastor John Hedlund ställdes inför frågan om kyrkorna skall blan­da in Gud i politiken. Hans svar blev kort och gott: ”Det kan vi inte göra för Gud är redan där.” Det var han som startade de utfrågningar av partiledarna som sedan fortsatt inför varje val.

Man skall vara medveten om tillståndet i landet i vilken folkrörelserna bröt fram. Alkoholkon­sum­tionen var i mitten av 1800-talet enorm. Hembränneriet var utbrett med oerhörd problematik för kvinnor och barn. Årskonsumtionen har beräknats till 20-30 liter – barnen inberäknade. I dag 10 l – tidigare 5-6 l, alltså en stigande konsumtion.

Barnarbetet var utbrett. Mitt besök i en gruva i Bergslagen. Alkohol delades ut till de vuxna inför det ohyggliga arbete som väntade från morgon till kväll. Barnen fick bryta där de vuxna inte kom åt.

Uppgifter från Karlskoga industri ger oss följande siffror: Mindreåriga i arbete år 1884: 12-14 år var 10 och 14-16 år  35. År 1900 var det 20 respektive 104

Väckelsens folk var tillsammans med nykterhets- och arbetarrörelsen med om att forma folkrörel­semodellen och bryta ned det förhär­s­kande klass-samhället med dess grade­ringar av människor i röstberättigade. Rätt att rösta hade endast manliga medborgare som hade entaxerad inkomst av lägst 800 kr, eller fast egendom med lägst 1 000 krs taxeringsvärde eller ar­ren­derade större jordbruks­fastighet. Dessutom gällde olika röstetal. 6%  hade rösträtt, 20% av männen över 21 år. Allmän och lika rösträtt för män och kvinnor infördes först 1921.

Kampen för rösträtt hade för läsarna sin grund i deras ambition att lyfta fram det man fann i studiet av Skrif­ten med dess grundläggande värderingar av människor, vilka satte sin prägel på hur kyrkan och för­sam­lingarna formerade sig. Vad står det skrivet? Var Waldenströms fråga. Det som kyrkans företrädare påstod i skiftande sammanhang ifrågasattes av lekfolket med kravet på att det som pre­di­­kades också skulle vara förankrat i Skriften.

Från Paulus brev till romarna – Rom 12:3-8 – läser jag: Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kris­tus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.

I 1 Kor 12:13 står det: Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.

Den frikyrkliga traditionen var: Varje medlem = en röst. Det byggde på alla människors lika värde. Det gällde predikanten lika väl som den nyblivne medlemmen.

 

För väckelsen folk var bakgrunden de lagar som stod till förfogande för Sv kyrkan. 

  • Konventikelstadgan upphävdes 1858

  • Lagen om landsförvisning upphävdes 1860

  • Förbud att besöka annat kyrkosamfunds gudstjänst upphävdes 1855

  • Sakramentslagen upphävdes 1864

  • Tvång till nattvardsgång upphävdes 1863

 

Det är mot den bakgrunden Gunnar Ohrlander skriver: ”Folkväckelsen bröt igenom vid mitten av 1800-talet i vårt land. Till sin karaktär var det en revolutionär rörelse som klädd i religiösa termer och begrepp riktade sig mot den härskande klassen. Man kan utan tvekan säga att folkväckelsen var en viktig del av den stora borgerliga revolutionen som svepte fram över Europa.”

Han skriver vidare: ”När folkväckelsen bröt fram var det de fattiga och egendomslösa som greps av väckelsen… Denna folkliga rörelse, med sin bas bland proletärerna, förnekade inte bara överhet och prästerskap, den tillsatte egna lekmannapredikanter och organiserade sina medlemmar efter princi­pen: en man en röst.”

Tage Erlander gav sin syn på väckelsens folk vid Missionskyrkans 100-årsjubileum: ”Dess kon­fron­tationer med de kyrkliga auktoriteterna gav dem modet att konfrontera också samhällets auk­toritära system.”

 

Sundsvalls­strejken 1879

Folkväckelsen betydde på ett djupare plan mycket för arbetarnas organisation och medvetenhet. Den händelse som Ohrlander inte minst berättar om och som ger mycket av det han uppfattade sig­nifikativt för relationerna i början mellan väckelsefolket och arbetarrörelsen är Sundsvalls­strejken 1879.

Strejken växte spontant fram ur den katastrofsituation som präglade sågverksdistriktet kring Sundsvall. Träpatronerna hade sänkt lönerna med 15-20% i en situation där barndödligheten och undernäringen var utbredda.

Strejken var inte fackligt organiserad. Det fanns ingen fackföreningsrörelse. Men den resulterade i ett rejält uppsving för fackförenings-rörelsen. 5 000 arbetare deltog som startade ett arbetartåg den 27 maj som vandrade mot Svartvik. På landsvägen ställdes de inför landshövding Curry Treffenberg med följe. Hans budskap var att arbetarna skulle återgå till sina arbeten.

På kvällen samlades de strejkande på stadsberget i Sundsvall där man valde tre ledare varav två som tillhörde den waldenströmska brödraförningen: Isac Boström och Anders Backström – den tredje le­daren var deras motsats. Dagen därpå tågade man till skarpskytte-lägret vid Skönsmon, där missions­huset fungerade både som andaktsrum och strejkexpedition. Förhandlingar pågick men efter helgen den 3 juni omringades lägret av militär och de ledande ställdes inför ståndrätt.

Treffenberg yttrade efter strejken bland annat följande: ”Har man nämligen på det religiösa och kyrk­liga området vant sig vid laglöshet, så följer därav, enligt historiens och erfarenhetens vitt­nesbörd, en viss benägenhet att tillämpa dessa grundsatser även på det borgerliga och politiska området. Detta leder till en tendens att även där uppträda med självsvåld och omstörtningsplaner.”

Han hade ju rätt för det var många läsare som hamnade på vatten och bröd i landets fängelser – redan då. Civil olydnad har sina rötter i Skriften där det berättas om apostlarnas olydnad med dess följder.

 

Dessvärre tog samfundens ledande gestalter avstånd från strejken. Man vädjade till medlemmarna att inte delta – trots det gjorde många det och flera tillhörde de ledande. För Missionskyrkan fram­trädde PP Waldenström och Axel Andersson, där den senare inte hade den avvisande hållning som Waldenström stod för. På SMK:s första GK antogs en resolution med avståndstagande av vad som skedde i samband med Sundsvallsstrejken. Det dröjde sedan 75 år innan SMK bad om ursäkt för denna resolution. Om detta berättar Harald Lundberg åtskilligt i boken Sundsvallsstrejken 1879.

Karlskoga
 

 

 

Karlskoga missionsförening bildades 1857. Hade år 1900 o 600 medlemmar. Konventiklar hölls från 1849. Jmfr basgrupperna i Latinamerika.

 

Två personer kom att betyda mycket för vad som skedde i Karlskoga med omnejd: Mor i Vall och hennes son C J Nyvall var pionjärer och nyskapare.– Vardagsskola 1851 – flera skolor med tillsammans 50-100 barn, Barnhemmet i Vall 1858 – 25 barn, som för åtskil­liga ledde till arbete, Karlskoga praktiska slöjdskola – i dag Karlskoga folkhögskola. 1886 an­ställdes en social fältarbetare, bibelkvinna – början till nutidens diakoner.

Missionshuset – Salem var inte bara lokal för församlingen. Där hölls folkmöten där nykterheten stod i förgrunden. Mf:s ordf Johan Lindholm initierade bildandet av Karlskogas allmänna nykter­hetsförbund. Men också val­möten. Karlskogas första folkmöte hölls 1881 i Salem. 1883 pläderades det för allmän rösträtt, 1886-87 fyra folkmöten i Salem där medlem­mar i mf efterlyste allmän röst­rätt för män och kvinnor. Ett stort möte hölls i Salem om den infek­te­rade Sverige-Norge-frågan. Också Halmstads missionskyrka var tidigt lokal för de fackliga organisationerna.

Medlemmar som medverkade vid bildandet av arbetarorganisationer

+ 1885 Bofors kanonverkstads arbetares sjuk- och begravningskassa – ordf medlem i mf

+ 1885 Bofors mekaniska verkstads arbetares fackförening – ordf och sekr medl i mf

+ 1897 Bofors kanonverkstads jernarbetareförening bildades i Johan Dahlins läsesalong bl a med kanonborrare KA Pettersson, bägge medl i mf.

I år har den gamle riksdagsmannen och SMK:aren Evert Svensson kommit ut med boken Vägen ut ur fattigdomen i vilken han berättar om de svåra förutsättningar som förelåg för uppbrottet ur fattig-Sverige och dess orättfärdiga samhällsstruktur. Han gör det bland annat mot sin bakgrund med en ensamstående mor i fattigdom. Han började arbeta som bonddräng vid tretton års ålder och gjor­de så en vandring upp till Sveriges riksdag där han satt i 34 år.

Två avskräckande modeller

finns vad gäller kyrkors och samfunds agerande i sina formeringar och framträdande avseende människors värde och rättigheter:

+ Svenska kyrkan med dess hierarkiska system och dess politiskt/demokratiska modell vid sidan av kyrkfolket. Det finns ingen kyrka i vårt land i dag som är så extremt utformad utifrån tidi­gare sam­hällssystem som Svenska kyrkan. Det gäller också efter dess förändrade relation till staten – som tyvärr inte gjort Sv kyrkan till en fri kyrka i dess egentliga mening.

+ De rörelser av skiftande slag som för fram ett andligt ledarskap typ profetiska ledargestalter – och detta trots att Jesus en gång klart deklarerade att vi inte skulle gå in i roller av det slaget – jmfr Jesus då han tvättar sina lärjungars fötter – Joh 13:12ff.

Jag har återgett exempel på läsares engagemang i arbetarrörelsens framväxt. Vad de positiva enga­gemang hade inneburit som från början fanns på många håll inte hade fått samfundens avstånds­tagande vet vi inte.

Leif Herngren  –  anförande i samband med planering för skapande av en film om väckelsefolket – 10.10.17

 

kommentera

 

Litteratur:

Gunnar Ohrlander, Hoppets här, Ordfront 1977

Erland Johansson, Väckelserörelsen och samhället, Förlagshuset Gothia 1984

Harald Lundberg, Sundsvallsstrejken 1879, CEWE-FÖRLAGET 1979

Evert Svensson, Vägen ut ur fattigdomen, Broderskaps Förlag 2010

 

 

 


kommentera texten

 

Först publicerad på Leif Herngrens blogg

 

 

Välkommen
helgkurs med
Per Herngren

 

 

Sök på denna sajt:

 

Stöd ickevålds-nätet!
Genom att klicka på annons nedan gör du annonsören till sponsor av ickevåldsarbetet.

]]>