Från vild- till folkrörelse-civil olydnad

Det finns en tendens att idealisera civil olydnad och tro att det kan verka i sin ensamhet. Risken är dock stor att olydnaden blir individualistisk elitism. För att civil olydnad ska vara demokratiskt och fungera effektivt behöver man förankra den i folkrörelser. Till skillnad från USA och England där stora organisationer arrangerar större olydnadsaktioner har ickevåldet i Sverige inte alltid lyckats förankra sig. Det är som om i ett samhälle där fackförbund aldrig strejkade och alla strejker därför blev vilda strejker.

Demokratin i den civila olydnaden prövas genom att folkrörelseorganisationer är med och arrangerar aktioner. De folkliga organisationerna ser genom sin mångfald till att aktionernas riktlinjer, budskap och symboler fungerar som vädjan snarare än som avskräckande exempel.

Om en aktivistgrupp inte lyckas få med sig sin etablerade folkrörelseorganisation som arrangör bör den ompröva om den inte lämnat den folkliga och demokratiska förankringen. Antingen får den då övertyga med bättre argument, ändra aktionens utformning eller fundera på om den inte ska avstå från att utföra olydnaden.

Det är tid att, även i Sverige, gå över från vild civil olydnad till folkrörelseförankrad olydnad.

Per Herngren
2002 05 28, version 0.2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *