100 härskartekniker

Maktstrukturer

Sexism: Att behandla människor olika på grund av kön – är inte alltid lätt att upptäcka eftersom det ofta blandas med andra former av förtryck och självförtryck.

Ageism: Behandla människor olika p g a ålder.

Ableism: Behandla människor olika p g a förmåga eller handikapp.

Patriarkat: Fadersvälde. En form av förmyndarvälde när några vet bättre och anses vara bättre lämpade att ta hand om de svagare. Välfärdsstaten är nog det mest utpräglade patriarkatet. Ickevåldsrörelsen tenderar att bli patriarkisk genom kombinationen välvilja och utvecklade metoder/ideologier för konfliktlösning.

Herravälde: Härskande för härskandets skull. Kan ses som motsatsen till patriarkatets omhändertagande.

Homofobi: Rädsla för homosexuella eller för människor av samma kön.

Transfobi: Rädsla för det eller den som inte håller sig till ”sitt kön”.

Heterofobi: Rädsla för människor från det motsatta könet.

Homosocialisation: Lika barn leka bäst. Företeelsen att män hellre umgås med andra män och kvinnor hellre umgås med andra kvinnor. Ungdomar med ungdomar. Medelklass med medelklass.

Paternalism: Förmyndarattityd. Att hjälpa de som inte kan själva.

Kategorisering: Avgörande för makt över större grupper är en kategorisering av dem, ex kvinnor-män, handikappade, invandrare, färgade. Vi behandlar varandra därefter omedvetet eller medvetet olika, vilket leder till diskriminerande behandling. Avkategorisering (transgenre) kan därför vara medel för att olikhet ska behandlas jämlikt.

”Individualiserad jämlikhet” är en teknik för att dölja strukturell makt, ex genus, klass. Individualiserad jämlikhet belastar problem på ”parterna” själva; på ”båda parter”. ”Båda har ansvar att lösa …” Detta är vanligt vid övergrepp och makt i parrelationer. Varianter av individualiserad jämlikhet används på arbetsplatser för att individualisera övergrepp och mobbning.

Maktdynamiker

Rituella mord på ledare. Dynamik som uppstår i grupper efter en period. Deltagarnas respekt för initiativtagarna har fått sig en stöt men de vågar inte vara raka eller prata ut. Därför använder de menande blickar, suckar när ledaren pratar. De pratar om ledaren bakom dennes rygg. Ledaren blir inte inbjuden eller så blir hon avsatt när hon inte är närvarande.

Utstötning, utfrysning.

Mobbning: Då någras förtryck, förtal eller utfrysning får funktionen att representera hela gruppen.

Informalism. ”Det här löser vi lite smidigt, và?” Informalism leder till: att de som inte kan tränga sig på saknar rättigheter i gruppen, att orättvisa eller förtryck inte kan hanteras att informella kotterier bildas, att ledarnas makt döljs.

Illusionen om frihet från makt: ”Ni bestämmer själva.” ”Här använder vi inte makt.” En antimaktjargong hos ledare leder både till att maktproblem i gruppen inte hanteras samt att ledarens egen makt döljs. Ex: Inte ingripa när någon i gruppen sätter sig på någon annan (ickeingripande).

Pedagogik: Latin – leda barn. En form av förmynderi där läraren i förväg vet vad undervisningen, övningen, diskussionsmomentet kommer att leda till.

Intimitetens konsensus. I små grupper tenderar deltagarna att skapa en känsla av samförstånd. Vi tycker lika. Tydligast är detta i bästisrelationer och prata ut situationer. Med kroppsspråk visar deltagarna att vi förstår varandra precis. Ett falskt samförstånd bildas som döljer censurerar motsägelser och avvikande uppfattningar.

Lycka som maktteknik. Genom att som en närmast självklarhet lansera lycka som högsta värdet i filmer och tv-serier, speciellt från Hollywood, naturaliseras individualism och liberalism. Lycka är del av en politisk ideologi som individualiserar och avpolitiserar. Det myller av värden som skapas av människor, djur och saker underordnas en enkel princip: gör detta oss lyckligare? Lycka görs till ett metavärde. En kung som underordnar sig alla andra värden.

Maktspråk

Subjektivt språk. ”Jag upplever att du inte passar in här.”, ”Jag känner att det inte är bra att umgås med dig” ”Jag upplever att du förföljer mig.”

Girafföron. Lyssnar inte på kritik, anklagelser, krav eller påståenden utan tolkar om det till att bara vara ett uttryck för att den andre har ett otillfredsställt behov, att det är den andres problem.

Gentlemannafeminism: Definiera och stämpla kvinnor, funktionshindrade eller utlänningar som offer eller svaga genom att prata med dem på ett mjukare och försiktigare sätt än med jämlika män. Heta diskussioner och kritik förs mellan jämlikar medan kvinnor och andra ”svaga” grupper hålls utanför. ”De tål inte kritik.” ”Man måste ju visa hänsyn så man inte gör ”dem” illa.” Den ”ödmjuka” makten riskerar att leda till att den offer-gjorde själv stärker underordningen genom snyftroller, omyndiggöra sig eller genom att kräva bli behandlad som ojämlik, med silkesvantar, som annorlunda.

Förstöra diskussionen genom att prata för mycket, för länge och för högt.

Föra diskussionen från ämnet genom att lyfta fram sina egna favoritfrågor.

Prata med stora bokstäver: Att genom tonläge och kroppsspråk framhäva sina åsikter som sista ordet i frågan.

Trycka ner andra genom att påpeka varje fel i dennes uttalanden och lyfta fram varje undantag till varje generalisering.

Nedvärdera andras åsikter genom uttalanden typ ”En gång i tiden trodde jag också så. Men nu…” eller ”Hur kan du säga så…”.

Upprepa med andra ord vad någon redan sagt.

Ignorera någons åsikter, aldrig säga emot, aldrig hålla med.

Prata för andra: ”Vad hon verkligen menade var att…”

Undran som härskarteknik

Elak vänlighet. Passiv aggressiv har de senaste åren blivit ett inneord i intellektuella tv-serier från usa. Det är en form av förtäckta övergrepp. En variant är att extra hjärtligt fråga någon hur hon eller han mår. Eller att med närmast terapeutisk röst undra ”hur är det egentligen”. Istället för vanlig ytlighet, omtänksamhet eller vänlighet förvandlas den intensiva vänligheten till ett angrepp. Den andre blir osäker och hamnar i underläge.

”Jag är inte säker på vad jag anser om det.” Skickligt använd kan frasen få den som är engagerad, arg eller kritisk att framstå som tvärsäker, kategorisk, patetisk eller dogmatisk.

”Jag undrar hur det är med henne egentligen.” Frasen kan referera till underförstådda rykten, och användas för att baktala utan att öppet påstå något. Det kan vara ett sätt att stämpla någon som annorlunda, som ett problem eller som någon som har problem.

”Det kan väl inte stämma?” Med viss betoning och visst tonfall påstås egentligen att ryktet antagligen eller möjligen stämmer.

Makttekniker

Stämpla: ”Du är ju köttätare/förtryckare/borgare.”

Utdefiniera: ”Du är ingen riktig plogbill/feminist/kommunist/anarkist/demokrat.”

Driva showen ensam: Ta ansvaret innan andra får chansen.

Hålla fast vid sina positioner i rörelsen.

Hålla inne med viktig information för sitt eget syfte.

Låsa sig: Ta ett slutgiltigt ställningstagande även i småfrågor.

Defensiv. Svara på varje åsikt som inte stämmer överens med ens egen.

Söka uppmärksamhet genom ett dramatiskt uppträdande.

Se mötet som terapi för att lösa personliga problem.

Intimisering: Belasta grupp eller deltagare med svåra eller negativa känslor som en annars bara delar med nära vänner.

Undvika känslor: Intellektualisera, skämta, eller dra sig tillbaka i tystnad när det är dags att dela med sig av sina känslor.

Sakfixerad: Glömma deltagarnas personliga behov och koncentrera sig helt på att lösa sakfrågan.

Vänligt överseende: Vänliga leenden och skratt eller vänliga uppmuntrande kommentarer när en kvinna yttrar sig, speciellt när hon är allvarlig eller ger sig in i en häftig diskussion.

Naivisera människor. Kvinnor som inte erkänner att det finns ett förtryck från männen väljer ibland att behandla dessa som barn. Då upplevs männen som ofarliga. Motsatsen är också vanligt. Män blir överbeskyddande när kvinnor ger sig in på deras domäner.

Flörta: Använda sexualitet för att manipulera.

Män söker uppmärksamhet och stöd hos kvinnor i konkurrens med andra män. Eller tvärtom att kvinnor söker stöd hos männen gentemot andra kvinnor.

Könslojalitet. De från samma kön sluter sig samman gentemot representanter för det andra könet.

Gruppens uppmärksamheten riktas mot några få ledande personer.

Osynliggörande av de som är mindre populära.

Gruppen sätter större värde på några personers uttalanden än andras. En del kanske nonchaleras helt.

Försöka få igenom sin åsikt genom att gång på gång upprepa vad en redan sagt tidigare.

Ointresse: Hindra möten genom att komma försent, gå mitt under sammanträdet, byta ämne under diskussioner eller vara allmänt flamsig.

Förtal: Definieras i lagen som att påstå något klandervärt om någon. Det är alltså förtal både om det är sant eller inte. Förtal gör att andra får en negativ bild av någon vilket kan leda till uteslutning ur gemenskap vilket därför ses som allvarligt brott. Det är dock juridiskt inte förtal om någon bara pratar med sin partner eller sin bästa vän.

Baktala. Säga negativa saker om en person när denne inte är närvarande.

Antydaren: Hon är inte så populär.

”Jag undrar hur det är med henne egentligen.” Frasen kan referera till underförstådda rykten, och användas för att baktala utan att öppet påstå något. Det kan vara ett sätt att stämpla någon som annorlunda, som ett problem eller som någon som har problem.

”Det kan väl inte stämma?” Med viss betoning och visst tonfall påstår en att ryktet antagligen eller möjligen stämmer.

Pragmatikern: Det är inte så bra för vårt rykte om vi umgås med dem.

Självmordsbombaren: Hänga över offret: skapa bråk eller massiv ryktesspridning, vilket gör att både baktalaren och den utsatte dras med i fallet.

Fredlig som kontroll- och censureringsteknik: ”Vi fortsätter när du lugnat ner dig.” ”Den här diskussionen känns inte konstruktiv.” ”Du behöver inte höja rösten.”

Bestraffa

Falsk uppskattning: ”Att du fortfarande orkar hålla på med det där.” Engagemanget definieras som belastning: (orka). Och du borde ha slutat för länge sedan: (fortfarande).

Påpeka varje litet misstag när någon anstränger sig.

Falsk uppmuntran. Avsluta uppmuntran med ett negativt påpekande. Eller mer sofistikerat: lägga till en kommentar som motsäger det positiva: ”… för att vara dig.” ”Det är ju inte din starka sida.”

Mikrobestraffningar

Invändningar. Det går alltid att hitta en invändning till ett förslag eller ett engagemang. Invändningar kan ifall de återkommer igen och igen förgifta kreativiteten och göra att vissa slutar att ge förslag.

Småirriterad. Men jag sa ju det. Lyssnar du inte? Nyss pratade vi ju om det. Sluta nu! Det här blir tjatigt. Jaha, ditt gamla favoritämne igen. Helt rimliga småirritationer kan när de hamnar i resonans göra människor rädda eller hämmade.

Ickemenande menande blickar. Två som utan att mena illa tittar på varandra för att båda uppfattar samma lustighet kan bli del av mikrobestraffande ifall samma ”lustiga person” råkar ut för detta regelbundet.

Lustigheter. Oförargerliga lustigheter om en deltagare kan ifall lustigheterna hamnar i resonans med varandra eller andra mikrobestraffningar undertrycka deltagaren.

Undvika att göra någon förlägen. Att titta ner i sina papper, och andra sätt för att undvika att göra någon generad, kan ifall det upprepas börja undertrycka dem som ”skyddas”.

Ingen respons. Att byta ämne eller att ignorera något som sägs är ju ofta helt rimligt. Ifall samma personer råkar ut för responslöshet gång på gång kan undertryckande ordningar uppstå.

Övertydlig. Att bli pedagogisk eller övertydlig är inte hela världen. Men ifall det upprepas kan det få någon att tro att hen är dum, eller att folk uppfattar hen som dum.

Jämlika mikrobestraffningar. En gruppkultur av skojande, påpekande, invändande som fördelas jämlikt behöver inte skapa struktur av över- och underordning i just den gruppen. Men deltagare i gruppen kan bli på sin vakt och bygga upp skyddsmekanismer så att de antingen underordnar sig, eller undertrycker andra, utanför gemenskapen i andra grupper.

Legitimera makt och förtryck

Legitimera: Genom en retorik av mångfald och tolerans legitimeras övergrepp och intolerans. Regler eller uteslutning av intoleranta beteenden skulle alltid vara fel.

Problemet är inte normalt: ”Så här var det inte förut.”

De avvikande är problemet. Ofta pekas fanatiska, psykotiska eller psykopatiska personer ut som ett problem i motståndsgrupper när det snarare är konflikträdsla eller naivt accepterande som gett dem den plattform som gjort att galenskaperna kunnat skada gruppen eller deltagarna.

Balansera bort våld eller förtryck. Hänvisa till att offret faktiskt begått våld eller övergrepp vid något tillfälle. ”Hon började.” ”Det är aldrig en som träter.” ”Det är aldrig den enes fel.” ”Du gjorde ju också dumma saker.”

Skylla på offret: ”Du borde ha förstått.” ”När man säger kontroversiella saker blir man ju utsatt …” ”När du går in i sådana sammanhang så får du räkna med …”

Värdera som maktteknik

Värdera

Utvärdera

Enkät

Betygsätta

Recensera

Omdöme

Maktroller

Grå eminenser – De som aldrig sticker ut hakan utan innehar olika positioner. De överlever olika maktövertaganden.

Kulturbärarna – De som kämpar för en viss moral, blir avsatta och får stryk.

Auktoritära personligheten – bli lärjunge.

Trotsaren. Visa för stor respekt för auktoriteter genom att göra motsatsen: Ta avstånd från allt de säger.

Oppositionella. Jobbar aldrig proaktivt för att skapa något eget. Hänger på och bekräftar makten som ständigt oppositionella.

Ledare. Acceptera en permanent ledande roll utan maktdelning och rotation.

Initiativtagare. Risken är att initiativtagare informellt blir ägare av saken.

Klamrare – Vågar inte lägga ner en dåligt fungerande organisation. ”Vi får väl bättra oss.”

Representanten: ”Jag har hört en del säga att …”

Svansen: De som inte deltar i arbetet men hänger på och har en massa synpunkter på hur det egentligen borde vara. Svansen tenderar att straffa de som inte är till behag.

Överslätaren – ”Jag tycker du är för hård.” Eller: ”Vi ska väl inte bli oense om detta.” ”Alla metoder är lika bra. Vi ska inte kritisera andra.”

Beskyddaren: Lägga armen beskyddande om en kvinna eller någon yngre.

Elitisten – de utvalda. ”Oräddhet är nödvändigt för ickevåld.” ”Man behöver ett speciellt feministiskt/socialistiskt/andligt medvetande för att riktigt förstå.” ”Fattiga/kvinnor/arbetare har en speciell insikt som andra inte kan få.”

Imperialisten – ta över för att en vet bättre. ”Jag är här för att hjälpa er kvinnor i er kamp.” ”Vi ska organisera de fattiga/arbetarna/flyktingarna och stå bredvid dem i kampen!” ”Ni borde ha arbetare med i er organisation!” ”Vi bör locka till oss så många som möjligt. De har något att lära från oss.”

Kolonialisten – erövra för att upplysa och hjälpa de okunniga.

Riddare – Feminismens riddare är män och kvinnor som tar på sig uppgiften att slå och straffa de orättfärdiga, de som inte är politiskt korrekta. Istället för enkel utfrysning attackerar och jagar riddarna bort de oönskade. Deras funktion är att som en sann patriark skydda rörelsen, stoppa rekryteringen av oliktänkande och oönskade aktivister. Eftersom de slår hårt mot de orättfärdiga så lämnar de bannlysta rörelsen med sår som gör att de kanske aldrig mer orkar engagera sig. På motsvarande finns revolutionens eller de fattigas riddare, de som självpåtaget hindrar de orättfärdiga att komma i närheten av revolutionen eller de fattiga.

Förmyndaren: Förkorta diskussionen genom uttalanden typ: ”Okej, är det någon av er flickor som har nå’t att tillägga”.

Pyromanen: Tänder bränder lite här och var. Om missnöje ligger och pyr någonstans tänder pyromanen på. Om någon gör fel förstoras det upp och blir till en brand. Om några har konflikter eldas dessa tills de sprids.

Sanningsmissbrukare: Är tvungen att säga sanningen till andra om hur dessa egentligen är, eller vad folk tycker om dem. Att belasta och trycka ner folk med ’sanningen’ legitimeras med att det ju är viktigt att säga sanningen.

Brandmannen: Släcka all kritik och alla konflikter innan de slår igenom.

Exploatera

Vampyr: Suger kraft från en grupp utan att ge tillbaka.

Underordna sig

Rebellen: Allt som är – är fel. En ska vara emot. Och en ska säga emot.

Trotsaren: Lydig – men gör alltid det omvända.

Protesteraren: Vill att någon annan ska förändra.

Skylla ifrån sig: ”Jag blev provocerad.” ”De gjorde också fel.”

Dys/funktionella roller i grupper

En del roller får en funktionell betydelse, de blir tidvis viktiga för gruppen. Men samma roller kan under vissa perioder bli dysfunktionella och destruktiva för gruppen.

Avhopparen: Säga att en ska göra en sak men sedan hoppa av.

Löshästar: Delta när det går bra för en grupp men hoppa av när det går nerför.

Hoppjerkan: engagera sig lite här och lite där. Eller: Provsmakaren: Gå från grupp till grupp och lämna kvar en känsla av övergivenhet. Bara ta på sig en uppgift en enda gång. Erfarenhet och hantverksskicklighet hinner aldrig byggas upp.

Hobby- eller fritidsaktivisten: Prioritera utbildning och arbete framför motståndet. Inte vilja ta ledigt från skola eller arbete. Ej våga riskera karriären: ”Mina arbetskamrater får så mycket att göra om jag blir borta.” ”Tyvärr kan jag inte vara med. Jag har en tenta.”

Preliminärbokaren: Ständig osäkerhet om möten och träffar verkligen blir av. ”Nej, men vi bokade ju bara preliminärt.”

Inte mer än man lovat: Göra exakt det en lovat eller det gruppen beslutat. Inte göra de uppgifter som krävs för att uppgiften ska bli fullständig.

Problemlösaren: Kontinuerligt ge svar och lösningar utan att ge andra möjligheten.

Den erfarne. ”Vi prövade det en gång.” ”Bästa sättet är att…”

Bromsklossen: Vågar inte ta nya beslut. Behöver hela tiden mer förankring eller mer utvärdering.

Reformisten: Vågar inte pröva något helt nytt eller lägga ner en dåligt fungerande grupp. ”Vi får väl se till att lösa det här.”

Den ständiga revolutionären: Ska alltid starta något helt nytt.

Den grinige: Motvilligt medlem, delaktig, ansvarig.

Negativisten: Vara negativ till alla förslag och idéer.

Botgöraren. Utnyttja kampen för att bli kvitt skuldkänslor.

Självlyssnaren: Formulera ett svar medan andra pratar och hoppa in vid första bästa paus. Eller vara mer koncentrerad på vad som ska sägas än vem som lyssnar.

Demokraten

Fixaren

Den flexible pragmatikern.

Nyttjaren. Värderar människor efter hur nyttiga de är för ett visst syfte.

Syndabocken

Pajasen

Hjälparen

Fadern

Modern

Sabotören

Skeptikern

Den positive

Offret

Martyren

Kufen

Psykologen: Vill analysera vad som ligger bakom någons synpunkt.

Skvallerbyttan: Inom ickevåldsrörelsen kan skvallerbyttor uttrycka sig till synes nyanserat och komma med brasklappar: ”Det är bara så som jag hört. Jag vet inte om det stämmer.”

Antimoralisten: Accepterar ingen kritik. ”Du skuldbelägger ju.”

Moralisten. Använder en sådan här lista för att slå varandra i huvudet.

Per Herngren
1992, version 0.9

 
Makt & förtryck i grupper

I plogbillsrörelsen inventerar vi då och då makttekniker som används i ickevålds- och motståndsrörelser. Listan till vänster är anteckningar från sådana pågående inventeringar. Det är alltså inte en färdig text utan ett utkast.

Maktkritik av ickevåldsrörelser tar upp hur vi ibland utövar makt och förtryck inom gruppen. Den har även funnit beteenden som ibland är konstruktiva men i andra fall saboterar för, eller undertrycker, gruppen. Ingen av oss har känt oss felfria.

Makt definieras här som lydnad. Maktstruktur blir då mönster (upprepningar) som skapar lydnad. Vi skiljer på maktteknik och härskarteknik, där makt producerar lydnad medan härska producerar förtryck och underdånighet vilket inte ger en lika effektiv lydnad. Maktteknik är metoder för att skapa lydnad, få oss att utföra speciella uppgifter. Härskarteknik förstås istället som att försöka få eller behålla makt över någon. Härskartekniker används alltså när makten är svag eller när makten är hotad.

Vi har även tittat på olika dynamiker och förändringar i en grupp: Antigrupp förstås här som tendenser till sönderfall vilket alltid sker parallellt med konstruktivt skapande. Grupper är motsägelsefulla.

De flesta av makttekniker till vänster har lyfts fram i diskussioner och utvärderingar inom den europeiska plogbillsrörelsen. Några har tidigare nämnts av Bill Moyers från Movement for a New Society som under sjuttiotalet gjorde en analys av sexism under möten. I norden är Berit Ås’ fem härskartekniker välkända. Syftet med listan är – förutom att inventera makt och förtryck – att fungera som underlag för självkritik i motståndsgrupper.

Kurser och texter om att ingripa vid härskartekniker och makt

Start
Meny
Makttekniker

Gå helgkurs: Ingripa i makt
Vänstern förandligar politiken
Kotterier hot mot folkrörelser
Folkrörelse blir oligarki
.
Makthavare finns ej: Erich Fromm
Kamp mot publik
Makttvilling
.
Mikrobestraffning härskar över härskarteknik
100 härskartekniker
Lyckan styr – härskartekniker
Lycka som maktteknik
Individualiserad jämlikhet en härskarteknik
Privilegierade kamouflerar makt & befrielse
Klimatångest som passiviseringsteknik
Vithetstekniker i antirasism
.
Samtidsslaveri hindrar politisk förändring
‘Upptagen’ som flykt från befrielse: Fromm
Aktivism flyr in i acceleration
Information hindrar tänkande: Erich Fromm
.
När rättigheter legitimerar makt
Erkännandepolitik skapar gäster
.
Gentrifiering radikala tränger bort underklass
Religion är folkets opium
.
Sekttekniker i radikala grupper
Handbok i sekterism
Dogmer
.
Antalet bestämmer gruppens möjligheter
Antidemokratiskt konsensus
Visuella mobbtekniker i möten
.
Snällhet skapar klyftor
Snällhet producerar aristokrati
Trygghet dras mot vithet och medelklass
Trygga rum & triggervarning: Halberstam
.
Ledarfixering
Skicklig inkompetens på ledarkurser
.
Falska frågor
Maktkritik som ny maktteknik
.
Foucault – makt och disciplin
Panoptikon-övervakning ökar
Lagen existerar genom lydnad
Korruption
.
Kommersialism: från Jesus till regnskog
.
Feminism & queer
Texter om rasism och våld
Texter om civil olydnad
Makt på blogg
Postkolonialt på blogg

Blogg

English

Kurdish, Polish, Arabic, Spanish, Dutch

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *