Civilsamhället uppfinns under den borgerliga revolutionen för att begränsa staten. Märkligt nog blir resultatet att staten blir mäktigare och mer styrande än någonsin kungar och kejsare.
Michel Foucault förstår liberalismen som ett uppror mot staten. “The question of liberalism, understood as a question of ‘too much government’”[1]. Civilsamhälle uppfinns och tilldelas uppgiften att begränsa staten: “what we see emerging in our twentieth century societies, is not so much the growth of the state and of raison d’État, but much more its reduction”[2].
Stat och civilsamhälle placerar sig som motparter
Innehåll
I den liberala utopin tilldelas civilsamhället uppgiften att bli motpart till staten. “Civil society … seems to me to be absolutely correlative to the form of governmental technology we call liberalism, that is to say, a technology of government whose objective is its own self-limitation”[3].
Den borgerliga revolutionen begränsar staten genom att skapa motvikter. Civilsamhället vävs ihop med nationalstaten som motpoler: ”civil society is analyzed in Germany in terms of the opposition and relation between civil society and the state.”[4]
Om man skapar en motmakt till staten så föreställer man sig att staten skulle bli svagare. Men genom att gå i opposition med civilsamhället blir nationalstaten istället mäktigare än kungaväldets centraliserade härskare. Parter som går i opposition har tillsammans möjlighet att producera mer makt än monopolisering av makt. Utan det ömsesidiga stöd som stat och civilsamhälle gav varandra riskerade staten att reduceras till en byråkrati bland det myller av städer, organisationer och företag som höll på att växa fram.
Den borgerliga revolutionen uppfinner en antistat. Som varandras motpoler dras stat och civilsamhälle till varandra. De gör sig ömsesidigt beroende genom att negera varandra. Detta genererar dessutom en kraftkälla, som tillför båda parter energi och makt.
Det går dock inte att reducera utopin om ett civilsamhälle enbart till negation. Civilsamhället öppnar upp utrymme utanför statens styrning, ett utrymme som staten inte ockuperar.
Den borgerliga revolutionen producerar föreställningar om olika sfärer. Sektorer, skikt, boxar eller sfärer framställs som särskilda från varandra, samtidigt som dessa sfärer ändå sorterades in i staten eller civilsamhället. Genom att olika sektorer sorteras ihop i civilsamhället till en gemensam motvikt görs de till del av nationsbygget. Civilsamhället framställs inte som en enhetlig sfär utan som en metasfär av olika sektorer vilka buntas ihop med nationalstaten. De sektorer som tidigt ansågs ingå i civilsamhället var företag, marknad, kultur, salonger, klubbar, föreningar och familjeliv. Senare sorterades kapitalism och familjeliv ut ur civilsamhället. De framställdes som privata sfärer. Genom att särskiljas från det privata förstärktes civilsamhällets legitimerande roll för den demokratiska staten.
Stat och civilsamhälle som tvåsamhet
Stat och civilsamhälle bygger upp sin relation som en parrelation. Denna tvåsamhet fångas i en heteromatris som tränger undan avvikande ordningar. Tvåsamheten producerar två motsatta kön som befruktar varandra. De vänder sig till varandra och de vänder sig mot varandra. Som motpol tyr sig civilsamhället till staten. Det produceras en attraktion som hindrar civilsamhället från att bryta sig ut och bygga andra relationer. Därmed skaffar sig staten en stabil partner i statsbygget. Partnerskapet mellan stat och civilsamhället gör att staten kunde bli mäktigare och mer centralstyrande än vad tidigare kejsare och kungar ens kunde drömma om.
Relationen mellan stat och civilsamhälle är ett ömsesidigt utbyte. Rationaliseringen av stat och byråkrati smittade av sig på civilsamhälle, exempelvis på organiserandet av kultur. Raoul-Auger Feuillets lanserar koreografi i sin bok Choreographie som gavs ut första gången år 1700. Den borgerliga revolutionen accelererade framväxten av rationell koreografi och komposition men deras lärdomar började även användas för att begripa det politiska livet. Kanske ännu mer än Michel Foucault undersöker Gilles Deleuze samhälle och politik som koreografi och komposition.
Stat och civilsamhälle följer och parerar varandra. Deras pardans innebär inte att civilsamhället är passiv följare. Stat och civilsamhälle dansar snarare kontradans. Kontradansens turer, i exempelvis squaredans, kadrilj och linedance, handlar om att bemöta, avvika och parera. Just genom att avvika och parera placerar dansarna varandra i centrum. Civilsamhällets turer blir en kontradans där staten bjuds in i centrum. Staten bugar och gör civilsamhället till del av sitt rike.
Per Herngren
2015-09-05, version 0.3.1
Referens
- Michel Foucault, The Birth of Biopolitis, Lectures at the Collège de France, 1978-79, New York: Palgrave Macmillan, 2008.
- Per Herngrens texter om civilsamhället.
- Per Herngrens texter om Michel Foucault.
- Per Herngrens texter om staten.
Fotnoter
[1] Michel Foucault, The Birth of Biopolitis, Lectures at the Collège de France, 1978-79, New York: Palgrave Macmillan, 2008, p 321.
[2] Michel Foucault, The Birth of Biopolitis, Lectures at the Collège de France, 1978-79, New York: Palgrave Macmillan, 2008, p 191.
[3] Michel Foucault, The Birth of Biopolitis, Lectures at the Collège de France, 1978-79, New York: Palgrave Macmillan, 2008, p 297.
[4] Michel Foucault, The Birth of Biopolitis, Lectures at the Collège de France, 1978-79, New York: Palgrave Macmillan, 2008, p 309.
