Tips för civil olydnad och plogbillsaktioner

Hej alla som vill göra civil olydnad!

Plogbillsgruppen Bröd inte Bomber gjorde i juni 2000 en tipslista för nya aktionsgrupper. Förslagen bygger på egna misstag eller erfarenheter från aktionen i England. Vi har inte kommit överens om nedanstående synpunkter utan skrivit ner alla erfarenheter någon i gruppen ansåg att hon eller han ville förmedla.

Lycka till med era aktioner och er fängelsetid

Bröd inte Bomber
2000 06 25

Erfarenheter och råd till andra vän- eller plogbillsgrupper

  1. Det är högre kvalitet på längre reträtter (förberedelsereflektioner innan aktionen) än korta. Kortare reträtter än tre dagar kan bli ytliga. Förståelsebarriärer bryts inte igenom. Det hjälper ev inte att kompensera med fler reträtter. Att träffas på kvällarna eller bara en dag i taget är förödande om man ska syssla med högriskaktioner.
  2. Använd en form av reträtt som fungerar även efter aktionen, reflektionerna riskerar annars att komma av sig inför rättegång och fängelsetiden.
  3. Praktiska undersökningar bör vara klara i förväg innan förberedelsereflektionerna sätter igång på allvar.
  4. Aktionsgruppen ska aldrig syssla med undersökningarna för det tar fokus från aktionen och dess syfte. Eventuellt kan en i aktionsgruppen delta i undersökningarna men då bör inte gruppen belastas.
  5. Kort intensiv förberedelse med aktivister under två-tre månader och att stödpersoner lämnar aktionsgruppen i god tid och bildar en självständig stödgrupp. Ev kan två erfarna stödpersoner finnas kvar i aktionsgruppen.
  6. Lokal organisatör som bor nära aktionsplats är bra att ha med i stödgruppen för att knyta lokala kontakter.
  7. Det bör alltid finnas stödpersoner i gruppen. Det kan vara farligt att bilda en ren aktivistgrupp. Det är lätt att en grupp blir Ja-sägare inför aktionen och att en intimitetens konsensus uppstår. Det behövs några med distans som kan vara motvikt mot ensidigt tänkande.
  8. Minst fyra eller fem personer i en vängrupp (aktionsgrupp) är bra för gruppdynamikens skull.
  9. Varje del av aktionen ska planeras så att den blir en lyckad aktion i sig. Var man än blir gripen så är då en eller flera aktioner genomförda. Alltså inte bara THE BIG ACTION. Blir man gripen vid stängslet ska en bra aktion redan ha genomförts utanför stängslet eller dagen innan. Annars riskerar man att bli stämplad som misslyckad aktion eller att man bara försökte.
  10. Självständiga stödgrupper som ändå är underordnade själva uppgiften att förstärka aktionen är bättre än grupper som tar order hela tiden.
  11. Kollektiva ansvarsgrupper istället för individuella gör att man peppar varandra och känner större engagemang.
  12. Akta er för att spamma media med för mycket information. Då blir man snart bojkottad.
  13. Personliga stödpersoner för varje aktivist är bra som motvikt till gruppen. Dessa fokuserar på den fängslades behov snarare än hela aktionen vilket den större stödgruppen gör.
  14. Någon tyckte inte det fungerade att ha en personlig stödperson som inte har haft erfarenhet och kontakt med plogbillsrörelsen.
  15. Stödgrupper som kan vara användbara: Mediagrupp, internetgrupp, politiskt stöd, personligt stöd.
  16. Förbereda sig på att tiden efter fängelset är väldigt svår. Kanske svårare än under fängelset. Någon kände att hon förlorade fokus, kände vilsenhet eller blev utsatt för straff från nära eller andra aktivister.
  17. Gör det som är rätt, bry er inte så mycket om resultaten. (Det ger bäst resultat…)
  18. Det har fungerat bra med en organisatör som reste till den lokala plats där gruppen var fängslad för att inspirera, och träna nya organisatörer.
  19. Det är bättre med fokus på att träna organisatörer runt lokala aktions/fängelseplatsen snarare än att få med så många som möjligt.
  20. Gemensamma ritualer i gruppen och kring rättegången är avgörande för den sociala gemenskapen och för att kunna tolka aktionen.
  21. Det är viktigt att ha väldigt klar med vad man vill med rättgeången. Juristerna och rättegångsstrukturen tar annars över.
  22. Inte ha nya oinsatta som centrala stödpersoner. Arbetet är för svårt och maktproblematiken blir förödande.
  23. Brev och besök bör också användas för att organisera fler i arbetet med aktionen. Annars blir lätt kontakten/breven bara passiviserande information om varför man är fängslad.
  24. Varje arrangemang ska länka vidare till något annat, annars är de återvändsgränder. Alltså inga seminarier eller föredrag utan inbjudningar till nästa steg. ”Återvändsgränder” kan vara värre än att inget händer. Eftersom återvändsgränsarrangemang konstruerar en passiv roll för intresserade. Aktivism konstrueras då som enbart kunskap, konsumerande publikroll eller passivt stöd för de som deltar.
  25. Personliga berättelser från fängelset är mer avgörande än fakta artiklar.
  26. Det tycks funka att låna ett större belopp före aktionen och betala tillbaka efter när folk började ge stöd (vi lånade 25 000 kr för aktionen).
  27. Tänka på att fortsätta inspirera människor som annars hamnar i ett tomrum efter deras stödarbete/fängelsetiden.
  28. Medveten om att förberedelse och rättegången kan vara psykologiskt mer påfrestande än aktion och fängelse.
  29. Vara beredd på att de värsta straffen kommer från familj och vänner, inte från polis eller domare.
  30. Omöjligt att få för mycket stöd och omsorg i fängelset. Omättliga behov.
  31. Man orkar inte att personligt svara på alla brev.
  32. Om man inte orkar skriva artiklar kan media-gruppen intervjua en istället.
  33. Leta upp några brevskrivare innan man åker i fängelset.
  34. Viktigt få ut fängelseadresserna till aktivisterna snabbt. Man behöver verkligen stödbrev i början av fångenskapen.
  35. Se upp så att inte aktivister utanför börjar engagera sig i och klaga på fängelseförhållandena och tappar fokus på aktionen, lydnaden, rättegången, motståndet, de förtryckta. Det är lätt att stämpla fängslade aktivister som offer som man ska tycka synd om.
  36. Lätt att fastna i vardagsproblemen i fängelset så att man tappar fokus.
  37. Vara medveten om att man blir institutionaliserad av fängelset och att det måste hanteras när man släpps, annars kan man omedvetet börja motverka aktionens syfte.
  38. Svårighet att göra medvetna uttalanden till media direkt efter att man släppts. Man riskerar att tappa perspektivet och säga saker som kan skada arbetet med aktionen. Det är viktigt att få hjälp att på nytt träna sig eller delegera till andra att uttala sig.
  39. Tänka på att fångenskapen och stödaktivisternas värld utanför fängelset är två helt olika världar som är svåra att förstå.

 Plogbillsgruppen Bröd inte Bomber, 2000

Fler texter om civil olydnad

Start

Meny Civil olydnad

Vin & Fikonträdsplanterarna
Tips till plogbillsgrupper
Handbok för vapeninspektioner
Handbok i civil olydnad
Få information
Basgrupp som stöd

Blogg

English

Kurdish, Polish, Arabic, Spanish, Dutch

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *