Exemplets makt och direkt aktion

Alla politiska aktioner blir direkta aktioner

Med hjälp av symbolteori ska jag försöka visa att protester vanligtvis stärker makthavarnas makt. Jag ska också lyfta fram en möjlighet att överskrida protestens begränsningar.

 Om man ska värdera politiska aktioner så tror jag man bör förstå dem som symboliska. Med symbolisk menar jag att aktionen redan förverkligar något och att detta materialiserande får en symbolisk kraft som överskrider aktionen och får ett värde utanför aktionen. I vardagsspråket kallar vi detta för exemplets makt, eller att gå från ord till handling.

 Ett annat sätt att se på aktioner är att de är tecken, snarare än ett förverkligande, att de bara pekar på något annat, ex vad som står i flygbladet eller i pressmeddelandet.

Symbolik är direkta aktionens överskott på mening

Jag menar att det är avgörande att skilja på symbolik och de indirekta tecknen, exempelvis bokstäver, som pekar ut något annat. En symbol är något i sig medan ett tecken i stort sett bara betyder något, de pekar på något annat. Aktionens tecken har ett svagt värde, tecknen förstås men de sätter sig inte i magen hos folk, de gör inte folk inspirerade, förtvivlade och engagerade. Aktioner som tecken skapar inte nya mönster, nya system i samhället. Det är bara aktionens symboliska kraft som kan skapa en gökunge, ett nytt sätt att handla.

 Det är symboliken som ger den politiska aktionen dess verkliga kraft.

 Ifall det nu är så att symboliken och inte tecknet ger aktionen kraft, ifall det är förverkligandet, exemplets makt, materialiserandet, överskottet på mening, som är avgörande; och ifall kraften inte kommer från vad aktivisterna försöker säga på sina plakat eller flygblad utan från det som görs, från vad aktionen förverkligar; i så fall är aktionen mer direkt, mer naiv, än vad vi vanligtvis föreställer oss.

Alla aktioner kan förstås som både direkta aktioner med överskridande symbolkraft samt som indirekta aktioner, som tecken vilka pekar på något annat. För att analysera aktioners direkthet, dess kraft, så kan det vara en hjälp att för tillfället ignorera de tecken som står på plakat och flygblad. Om man sedan läser texterna i efterhand kan man se om de överensstämmer med den direkta förverkligande delen av aktionen, aktionens symbolik. Om symboliken och uttalandet inte stämmer kan man ana att aktionen blir svår för utomstående att ta till sig, att bli påverkade av. Om text och symbolik stämmer så är det stor chans att aktionen har en radikal och kanske revolutionär kraft.

Vad förverkligar aktionen?

Aktioner förverkligar sig själva och om detta förverkligande är radikalt så kan det inspirera folk att hoppa över till ett nytt handlingssystem. Och om förverkligandet inte är radikalt så får man kanske bara en tjaha-känsla av aktionen.

 När miljöaktivister proppar igen avloppsrör som släpper ut farliga gifter, är aktionen lätt att ta till sig och förstå, både om man är för eller mot gifter. Aktionen missförstås sällan. Detta rör måste proppas igen. Ett flygblad kan ytterligare bekräfta och nyansera symboliken i aktionen. Att bara dela ut flygblad framför det miljöförstörande företaget förverkligar och bekräftar den rådande yttrandefriheten. Den rena protesthandlingen bekräftar också det gängse synsättet att det endast är företaget eller politikerna som har makten att stoppa utsläppet.

Förverkligande och misslyckande

Nyligen besökte jag ett solidaritetsprojekt i Guatemalas regnskog som leddes av amerikanska urinvånare och utländska solidaritetsarbetare tillsammans. Beslut togs i ett råd med hjälp av konsensus, enighet. Praktiska behov och problem behandlades med argument och motargument, tills man hittade vad som sågs som den bästa lösningen. Projektet högg bland annat ner regnskog för att få virke att bygga ut skolan och en klinik. Efteråt planterade man tillbaka regnskogen.

När jag såg hur man praktiskt försökte lösa olika konflikter kunde jag känna ända ner i magen de komplicerade spänningarna mellan fattigdom och ekologi, mellan byarna, mellan män och kvinnor och mellan västerländskt tänkesätt och byarnas behov. Här var det inte bara snack och ideologi; försöket att förverkliga olika ideal därinne i regnskogen, att tillsammans materialisera idéerna, påverkade mig och min kropp, mitt sätt att handla och röra mig, mer än vad bokstäver, tecken, böcker eller protester skulle kunna göra.

 Urinvånarnas och solidaritetsarbetarnas diskussioner och beslutsmöten hölls långt ifrån politiska palats, långt ifrån de som vi utpekar som makthavare i världen.

Återinsätta makten

En protest i Bryssel eller vid riksdagshuset i Stockholm är ett uttryck för att människorna vill att makthavarna ska lösa deras problem. Snälla, fixa detta åt oss. Protesten är ett förverkligande av nationalstatens maktstruktur, protesten pekar ut och konstruerar vilka som har makt, och vilka som ska göra jobbet åt oss. Makten behöver protesten. Utan protesten tappar makthavarna sin makt. Protestens direkta symboliska kraft blir alltför ofta att stärka makten samtidigt som det indirekta budskapet i pressmeddelandet, tecknens riktning, pekar på någon orättvisa. Handling och budskap pekar åt olika håll.

 Om den borgerliga revolutionen mot feodalväldet och kungaväldet hade nöjt sig med protester hade vi fortfarande haft feodalism, vi hade bott på landsbygden och protesterat mot någon feodalherres beslut. Nej, istället ignorerade man feodalherrarna eller kungen och byggde upp städer, parlament och domstolar, parallellt med kungadömet eller utanför feodalherrarnas domäner. Till slut förlorade kungen sin makt, kanske avskaffade man kejsaren som i Frankrike eller så struntade man i vad kungen tyckte så som i Sverige.

Borgerliga revolutionen

Den borgerliga revolutionen var strategiskt genialisk. Städerna var borgerliga öar där man hade tid att experimentera fram ett effektivare system än feodalismen. Men städerna var inte isolerade system. Städerna handlade med både bönder och feodalherrar. Feodalismen finansierade alltså delvis den borgerliga revolutionen. Men inte skulle feodalherrarna på begäran skapat den borgerliga kapitalismen åt borgarna.

Även taktiskt har de borgerliga kapitalisterna varit genialiska. En konsument köper inte grisen i säcken, konsumenten vill se varan eller åtminstone ett prov, ett exempel. En konsument vill klämma och känna, eller åtminstone se en bild av varan. Varje kapitalist får sin makt ur direkta aktioner, genom att erbjuda faktiska produkter och tjänster. Börserna rasar hos de företag som bara snackar, som aldrig har något att erbjuda.

Den som radikalt vill förändra någon del av samhället måste visa på fungerande exempel på vad hon och han vill. Låt aktionen vara en avspegling av aktionens mål, av det samhälle vi vill ha, då är det lättare att ta till sig aktionen, då sätter sig aktionen i kroppen, vi känner den direkta kraften ända ner i magen. Vi kanske blir förbannade men det är svårt att ignorera en tydlig direkt aktion.

Per Herngren
2001, version 0.51

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *