Gandhi lanserade ickevåld som experiment med sanningen, alltså att testa och pröva nya metoder för sanning. Genom satyagraha kombinerade han motstånd och att direkt börja leva det samhälle man vill ha – det konstruktiva programmet. Istället för experiment föreslår jag att ickevåld snarare ska ses som innovationer. Innovationer inriktar sig – till skillnad mot experiment och uppfinningar – på att finslipa och göra de nya metoderna smidigare, lättare att använda och enklare att upprepa och reproducera. En innovation är en rörelse med riktningen att ersätta gamla lösningar.
Från uppfinning till innovation
Ickevåld kan ses utifrån tre verksamheter som ofta följer på varandra. De går från uppfinning till innovation, och genom slipning av innovationerna vilket med tiden kan följas av etablering.
Uppfiningar kan vara ganska tokiga och spekulativa, och uppfinningar är inte så enkla för andra samhällen att dra nytta av. Uppfinningar är avgörande för att ett samhälle, ex motståndssamhälle, inte ska stagnera. Men det är genom finslipningen av innovationerna som ickevåldet blir intressant för andra samhällen att pröva och utveckla vidare.
1 Uppfinningar: Mycket arbete för att få något nytt att fungera. Svårt att upprepa, kräver mycket energi, leder till enstaka försök och händelser, bränner lätt ut deltagare.
2 Innovationer: Här finslipas nya tekniker som är möjliga att mångfaldiga och upprepa. Ickevåldet utvecklar innovativt ett samhälles moral. Men ickevåldet måste också ha kul, utveckla metoder som inspirerar och bejakar.
3 Etablering och diffusion: Här lämnar innovationerna ickevåldet (kontakten och konfrontationen med våldet) och övergår till institutioner och komponenter som kan användas av olika samhällen.
Ickevåldet fastnar alltför ofta i en tung och arbetsam uppfinningsfas. För att skapa intressanta metoder och system behöver ickevåldet vidareutveckla verksamheten till en innovationsfas där man varvar finslipning av tekniker och organisation med längre träningar som utvecklar färdigheter och skicklighet.
Per Herngren
2006 version 0.1
Gandhis experiment med sanningen
Gandhi uppfann en metod att omvandla lidande. Lidandet under förtryck och våld omvandlades till motstånd och moralisk kraft. Denna uppfinning gav han namnet ickevåld (ahimsa). Istället för att ta patent inbjöd han andra att använda och utveckla den. När ickevåld återskapar sig själv genom konflikten koncentreras kraft och bildar en källa som flödar starkare varje gång nya ickevåldsgrupper öser ur den.
Genom de oskiljaktiga parhästarna direkt ingripande och efterföljande fängelse/lidande förskjuts ansvaret och därmed aktören (subjektet) från makthavare till medborgare, samtidigt som härskarens straff muteras från maktteknik till kraftkälla för motståndet.
