Jaroslav Hašek visar i Den tappre soldaten Švejk hur överentusiastisk lydnad saboterar ordningen.[1] Bokstavlig lydnad gör det omöjligt att genomföra saker. Utifrån Hašeks bok har det växt fram en innovativ motståndsform som kallas svejkism. I boken använder Švejk metoden främst för att nitiskt lyda befallningar, men i andra sammanhang används den även kring lag och ordning.
Genom att ordagrant följa förordningar, föreskrifter och myndighetsrutiner så låser sig systemen. Kreativ lydnad blir gärna komiskt. Under sjuttiotalet, när homosexualitet klassades som sjukdom, sjukskrev sig folk för att ha fått en släng av homosexualitet.
Själv använde jag svejkism när jag satt i fängelse i USA för civil olydnad. Jag jobbade i fängelsets värmeverk där vakten Fitzgerald hetsade och straffade för att få oss att arbeta hårdare. Strax innan hade jag läst Den tappre soldaten Švejk och så fort jag utfört något delmoment krävde jag att han skulle inspektera för att se om jag missat något. Ifall jag tvättat golvet i toaletten föreslog jag att jag faktiskt borde tvätta taket också. Efter tre dagars ihärdig svejkism låste han in mig i värmeverkets kontor och lämnade mig ifred. Där lånade jag skrivmaskinen och skrev på min första bok.
Svejkism är ju en motståndsform. Men liknande låsningar uppträder även när nitisk lydnad sprider sig på arbetsplatser. Regelryttare utvecklar intränad oförmåga i att genomföra och förverkliga. Alltför entusiastisk lydnad producerar oduglighet snarare än makt.
Inkompetens i att förverkliga genererar övertro på ledare. Eller också skyller man på ledare. Aktivism som fokuserar på att kritisera ledare riskerar att oavsiktligt alstra intränad oförmåga i att förverkliga.
Per Herngren
19 juli 2026, version 0.1
Fotnoter
[1] Jaroslav Hašek, Den tappre soldaten Švejk, Stockholm: Tiden, 1993.