Politik och religion

Här är ett försök att begripa skillnad och samband mellan politik och religion. Det är inspirerat av Durkheims religionssociologi.

1. Politik är en organisations eller grupps beslut om hur det gemensamma ska samverka. Politik är dessutom gemenskapens beslut om interventioner i andra gemenskaper: i konflikter, våld, förtryck och övergrepp.

2. Religion är politik som politiskt krav. Religion är den kollektiva förpliktelsen till det politiska, till det gemensamma. Samt förpliktelsen till att intervenera i gemensamma problem och skapa politisk förändring. Religionen ställer det politiska till svars för sina politiska beslut. Religion är därför alltid politik.

Religionen, kollektivets förpliktelse, skiljer sig från individuell moral. Religion producerar ansvarsfull gemenskap genom pulser. Religionens pulser kallar vi högtider, kickoff, skolavslutningar, flaggning, nationaldagar, helgdagar, arbetsdagar, tempel.

Högtider producerar meningsfull förpliktelse genom att återanropa sig själv, genom att återkomma igen och igen. Religion återanropar sin egen mening, sin egen meningsfullhet, religion är alltså rekursiv.

Plikten att intervenera i förtryck, och plikten att skapa befrielse, bygger kollektiva resonanser mellan högtider och direkta ingripanden. Pulser som kommer i resonans skapar ömsesidig förstärkning. Nietzsche kallar pulserna för den eviga återkomsten. Det ständiga skapandet av värde, skapande av värde genom att åter skapa värde.

3. Tro betyder tillit inom religioner. Tro är tilliten till det politiskas byggande av fungerande gemenskap. Det är exempelvis tro som gör att vi dag efter dag uppfattar att pengar har ett värde, att pengar inte bara är papperslappar eller påhittade siffror. Tron gör att nationalstaten tycks existera fast ingen sett den. Tron att krig skapar fred och mänskliga rättigheter gör kriget möjligt. Tron att vi får lön för vårt arbete av vår arbetsgivare gör lönearbete möjligt. Och tron att befrielse, avrustning och jämlikhet verkar redan nu förverkligar befrielse och rättvisa.

4. Gud är, enligt Luther, det vi sätter vår tillit till (tror på). Etablerade gudar idag är egendom, egna hem, pensionsfonder, lönearbetet, familjen, staten, krigsmakten, övervakning, kontroll och makthavare. Konkurrerande gudar är befrielse, jämlikhet, sårbarhet, solidaritet, samt ömsesidig beroende och hjälp.

5. Bön är tillitens (trons) sårbarhet. Beroendets bejakande av beroende. Viljan att tilliten ska verka fast vi saknar kontroll. Förhoppning och tro till att andra gemenskaper verkar och samverkar även när vår gemenskap misslyckas. Bön sträcker sig bortom identitet och lojalitet. Bön ber om ingripande och solidaritet utan att hänvisa till likhet.

Per Herngren
2013 01 07, version 0.1.3

Svenska Akademiens Ordbok hänvisar till att religion kommer från latinets religio med meningen förpliktelse, samvetsgrannhet, gudsfruktan.

Durkheim visar att religion är kollektivt, alltså politiskt. Religionen skiljer sig från individuell moral och individuella lösningar. Religion skiljer sig alltså från det privata. Religion verkar genom pulser: gemensamma (därmed politiska) institutioner, högtider och tempel.

Bli kreativ med texten och dela funderingar!

Rulla till toppen