Antonio Gramsci bryter sig ur föreställningen att staten är lika med regering och statsapparat. Staten är inte en solid helhet. Istället visar han hur nationalstaten består av ett myller av stater.
Stat är ett sätt att organisera. Det är inte bara nationell regering och förvaltning som agerar stat. Även civilsamhälle praktiserar stat, visar Gramsci. ”But what does that signify if not that by “State” should be understood not only the apparatus of government, but also the “private” apparatus of “hegemony” or civil society?”[1]
Stat är verb
Innehåll
Stat är att utöva stat. Den gör sig till både verb och substantiv. Stat kan förstås som ett mål – men detta mål är inbakat i medlet. Helheten blir del av handlingen. Det är dock lockande att förstå denna helhet som en omslutande pyramid, låda eller byggnad. Det blir kontraintuitivt att tänka sig att helheten får plats i handlingen.
När grupper samverkar och agerar stat förverkligar de staten. Till skillnad mot mer instrumentella organisationer ägnar sig stater åt både sina deltagare och sin omgivning. Det kan handla om omsorg, tillsyn eller kontroll.
Inövad förmåga
Stat är samverkan mellan förvaltningar, institutioner och organisationer. De fungerar därmed inte som individuella enheter. Stat uppstår snarare när grupper och institutioner tar hand om varandra. Vissa stater samlar sig i statsförvaltning. Privata stater samverkar som koncerner eller på andra sätt. Folkrörelser organiserar sig tillsammans genom samarbetsråd, koordineringsgrupper och parlament.[2] Stat är alltid samverkan.
Det vore ett misstag att föreställa sig stat som högre, regerande ordning. Stater får snarare liv i detaljer. De fungerar genom ett myller av små grupper som samverkar med varandra. Stat kräver därför skicklighet i följsamhet. Förmåga att följa pulser och break blir en nödvändig färdighet som måste övas in till intränad förmåga. Det är sällan någon enskild som slår takten. Istället hjälper man varandra att följa rytmerna. Med tiden sätter sig stat i kroppar, vanor, rutiner, minnen och föreställningar.
Per Herngren
2026-06-24, version 0.1
Texten är utkast till kapitel för en framtida bok om Civilsamhälle och makt
Fotnoter
[1] Antonio Gramsci, Quentin Hoare (red), Geoffrey Nowell Smith (red), Selection from the prison notebooks of Antionio Gramsci, London: ElecBook, 1999, (pappersutgåva Lawrence & Wishart, 1971), s 530.
[2] ”the concept of State, which is usually understood as political society (or dictatorship; or coercive apparatus to bring the mass of the people into conformity with the specific type of production and the specific economy at a given moment) and not as an equilibrium between political society and civil society (or hegemony of a social group over the entire national society exercised through the so-called private organisations, like the Church, the trade unions, the schools, etc.)” Antonio Gramsci, Quentin Hoare (red), Geoffrey Nowell Smith (red), Selection from the prison notebooks of Antionio Gramsci, London: ElecBook, 1999, (pappersutgåva Lawrence & Wishart, 1971), s 209-210.