Staten kräver tro för att stabiliseras[1], alltså tillit till att andra också agerar stat. Tro och handling vävs samman och på så sätt kan en mångfald av verksamheter hållas samman.
Ifall tron går över i misstro hindras verksamheten. Och om misstron sprids blir staten handlingsförlamad.[2] Varje handling skulle kräva ett oöverskådligt kalkylerande av möjligheter och konsekvenser. Tro blir på så sätt mer rationellt än målrationellt kalkylerande. Tillit är effektivare.
Tro är nödvändigt för att institutioner och strukturer inte ska lösas upp och falla samman.
Misstro har dock en viktig funktion för att stoppa dumhet och farliga verksamheter. Misstro går därför inte att plocka bort från tron. Redan när civilsamhället uppfinns på sextonhundratalet får det uppgiften att så tvivel.
Per Herngren
2026-06-24, version 0.1
Texten är utkast till kapitel för en framtida bok om Civilsamhälle och makt
Fotnoter
[1] Luhmann, Niklas. Trust and Power. Cambridge: Polity Press, 2017. Epub. Original 1979.
[2] “Anyone who merely refuses to confer trust restores the original complexity of the potentialities of the situation and burdens himself with it. Such a surplus of complexity, however, places too many demands on the individual and makes him incapable of action.” Luhmann, Niklas. Trust and Power. Cambridge: Polity Press, 2017. Epub. Original 1979.