Martin Luther King hade en dröm! Har du? Har jag?
Vi bär säkert alla med oss bilder vi sett som träffade oss vilka vi inte kan glömma. För mig är en av dessa bilder fotot i ett reportage jag såg vid besök i USA 1968. Jag var där för att se hur medborgarrättsrörelserna och kyrkorna arbetade för mänsklig värdighet i ett av rasism präglat land och skulle sammanträffa med pastor Martin Luther King. Men han mördades några veckor innan min ankomst. Det som mötte mig var upprördheten över vad som hänt och reportage och bilder från den sista solidaritetsaktionen King deltog i i Memphis.
Ett av fotona visade en lång rad människor med skiftande hudfärg komma vandrande. Det var stadens renhållningsarbetare. De bar alla på var sin skylt med samma text: I am a man – Jag är en människa. För mig var det oerhört upprörande att människor i det land som många betraktar som frihetens hemland uppenbart var tvungna att tala om för andra att också de var människor.
En aktion som planerats innan King mördades som pågick då jag kom till USA var etableringen av Resurrection City, ”Uppståndelsens stad”. Hyddor av de mest skiftande slag hade satts upp i en av Washingtons parker. Under en längre tid skulle man uppvakta myndigheterna med krav på förändringar. Jag kom dit samtidigt med många andra från olika delar av USA – svarta, vita, röda. Gemensamt för många av dem var deras fattigdom och upplevelse av att inte vara sedda.
På ”stadens torg” hälsades vi välkomna av en ung pastor stående på en pall med gitarren i sin hand. I hälsningen ingick att vi fick sjunga med i sången:
I may be an Indian, but I am a man, I may be a Puertorican, but I am a man, I may be a black man, but I am a man, I may be a poor white, but I am a man – for I am God´s child.”
Pastorn var en av Kings närmaste medarbetare, den blivande presidentkandidaten, Jesse Jackson.
King var pastor, herde, som lärt att han som sin Mästare skulle gå före sina får. Många har i minne orden från hans mest berömda tal inför 250.000 människor i Washington. Det hölls vid Lincoln Memorial – minnesmärket efter den mördade presidenten Abraham Lincoln som drev igenom upphävandet av slaveriet. Talet innehöll bland annat dessa ord:
I have a dream that one day this nation will rise up and live out the true meaning of its creed: ’We hold these truths to be self-evident: that all men are created equal.’ I have a dream that one day on the red hills of Georgia the sons of former slaves and the sons of former slaveowners will be able to sit down together at the table of brotherhood. I have a dream that one day even the state of Mississippi, a desert state sweltering with the beat of injustice and oppressions, will be transformed into an oasis of freedom and justice.
Bakgrunden till sin gärning gav King bland annat i orden: ”I´ve been to the mountaintop.” I ett tal dygnet innan mordet på King höll han ett tal om de två utmaningar som USA stod inför: rasismen och fattigdomen. I talet knöt han an till detta: Han hade varit på bergets topp – där hade hoppets fötts. Han hade sett det förlovade landet där rasism och fattigdom inte existerade.
Det var Kings personliga vittnesbörd relaterat till berättelsen om Jesus och några av hans lärjungar på härlighetens berg. Det var förutsättningen för hans gärning. Han hade varit med Jesus på bergets topp. Där föddes hans drömmar att tiden skulle komma med mänsklig värdighet. Då skulle sönerna till tidigare slavägare sitta tillsammans med sönerna till tidigare slavar vid ”broderskapets bord”. För King var det inte nog med drömmar. Han ställde sig själv i spetsen för dess förverkligande.
Vi vet att Kings väldiga engagemang tillsammans med medborgarrättsrörelsen la grunden till politiska förändringar i USA. Det har aktualiserats i dagarna i trätan mellan anhängarna till Barack Obama respektive Hillary Clinton efter det att Hillary Clinton sagt att rättigheterna för de svarta inte bara berodde på Martin Luther King utan också på presidenterna – John F Kennedy och Lyndon B Johnson – som konsulterade King.Kings budskap
Strength to Love är titeln på Kings troligen mest lästa bok – översatt till svenska med titeln: Vägen heter icke-våld. Dess första kapitel har rubriken ”Den skarpa hjärnan och det varma hjärtat” skrivet i anslutning till Jesusorden: Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor. King själv fick många möten med vargkäftarna. Han skriver: ”Att äga ormens egenskaper men sakna duvans är att vara kall, lågsinnad och självisk. Att äga duvans egenskaper men sakna ormens är att vara sentimental, kraftlös och hjälplös.”
Kampen för rätt och rättfärdighet mot förtryck och våld fördes av King och hans medarbetare på de mest skiftande sätt inkluderande civil olydnad utan våld. Till detta behövs ”det klara intellektet och det varma hjärtat”. Då kan man undvika ”de svagas och tvehågsnas självgodhet och kraftlöshet så väl som de hårdhjärtades våldsamhet och bitterhet”.
”Att vara annorlunda” var för King en följd av det kristna lärjungeskapet. Paulus ord om att förnyas i sina tankar för att kunna avgöra vad som är Guds vilja var ord som han gjorde till sina. ”Vi måste träffa våra val. Skall vi fortsätta att marschera i anpassningens och den aktade ställningens promenadtakt, eller skall vi lyssna till en mera avlägsen trummas virvlar och röra oss i takt med dess ekande ljud? Skall vi marschera endast efter tidens musik, eller skall vi ta risken av kritik och smädelser och gå fram i takt med evighetens? Mera än någonsin förr möter oss dagens kallelse i gårdagens ord: Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av er tankar.”
King konstaterade att ”vi har lärt att flyga som fåglar i luften och röra oss som fiskar i havet, men vi har inte lärt den enkla konsten att leva tillsammans som bröder”. Själv hade han fått vara med Jesus på ”bergets topp” och tagit emot de visioner som bar honom i hans ledarskap. Den framtid han hoppades på utifrån sitt eskatologiska perspektiv var grunden för hans kamp för mänsklig värdighet. [i]
”Den verkliga tragedin består inte i onda människors handlingar, utan i goda människors likgiltighet.” Det är ett av pastor Martin Luther Kings mest citerade yttranden. Den likgiltigheten tog sig bland annat uttryck i hur läkare var delaktiga i nazisternas koncentrationsläger, i de japanska krigsfångelägren i Kina och i de amerikanska experimenten med radioaktiv strålning på interner. Det finns uppenbart ett mycket starkt behov av etiska koder men detta väcker ofta motstånd hos myndigheter och enskilda. Man ser ogärna att det sätts gränser för den vetenskapliga forskningen och friheten. En naiv tro på demokratins etiska förträfflighet kan få fruktansvärda konsekvenser.
Kings arbete
Från stadsfängelset i Birmingham i Alabama, där Martin Luther King satt efter utförd olydnadshandling, skrev han sitt berömda brev. Brevet var hans svar på ett publicerat uttalande av åtta prästmän i Alabama som ifrågasatte Kings agerande och de demonstrationer som genomförts i Birmingham av Southern Christian Leadership Conference i vilken han var president. Frågan som ställts var hur man kan bryta mot vissa lagar och lyda andra. För King var svaret att det finns två slags lagar: rättvisa och orättvisa.
Jag är den förste att tala för att man skall lyda rättvisa lagar. Man har inte bara laglig utan också en moralisk plikt att lyda rättvisa lagar. Omvänt har man en moralisk plikt att bryta mot orättvisa lagar. Jag skulle vilja instämma med Augustinus att ’en orättvis lag är alls ingen lag’. [ii]
Per Herngren skriver i sin Handbok i civil olydnad:
Civil olydnad är inte att sätta sig över lagen. Även då lagen bryts ignoreras den inte. Deltagarna smiter alltså inte undan ansvaret för handlingen. I stället är civil olydnad en politisk handling som konfronterar lagen och hävdar en högre rätt. Att hävda ett högre värde än lagen innebär inte att man själv har sanningen. Det är en utgångspunkt för dialog. [iii]
Redan profeten Jesaja slog fast:
Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver förtryckande stadgar! De förvägrar de svaga rättvisa, berövar de fattiga i mitt folk deras rätt. Änkor blir deras offer, faderlösa plundrar de. [iv]
Avgörande för USA:s omprövning av sin politik gällande Vietnam var den inhemska brett förankrade oppositionen mot kriget. Organisationen Clergy and Laymen Concerned About Vietnam med bland andra Martin Luther King som initiativtagare hade gett ut boken In the name of America i vars förord det står: ”Om brott mot mänskligheten existerar, som Förenta Staterna sökte påvisa efter andra världskriget, så måste Amerikas uppförande i Vietnam fördömas enligt samma principer, som vi påtvingade en slagen fiende i Nürnbergrättegången.”
Nelson Mandela följde i Sydafrika i mahatma Gandhis och Martin Luther Kings spår i kampen mot apartheidsystemet där. Gemensamt för dessa tre är deras utövande av civil olydnad för att såväl visa på orättfärdighet som på människors personliga ansvar för vad som sker.
Vi har nu som mänsklighet en annan oerhörd kris klimatförändringarna med dess konsekvenser. En av banerförarna för att väcka oss och politiker om behovet av förändring är förre vicepresidenten Al Gore. Hans budskap är en obekväm sanning. Vi kan inte längre skjuta på en förändring av våra levnadsförhållanden. Han citerar Martin Luther King:
Vi står nu, mina vänner, inför det faktum att i morgon är i dag. Vi möter nuets tvingande nödvändighet. I denna livets och historiens gåta som uppenbaras inför oss finns det något som heter att vara för sent ute Över oräkneliga civilisationers vitnande ben och kaotiska lämningar står dessa sorgliga ord skrivna: ’För sent.’ Det finns en osynlig livets bok, som troget bokför hur försiktiga vi visar oss vara i vår försummelse. [v]
Den ansvariga människan
Grundläggande i kristen människosyn är uppfattningen om människan som ansvarig. Förutsättningen för tron på den ansvariga människan är övertygelsen att Gud skapade människan med egen vilja. Vi formades inte till schackpjäser som skulle flyttas av en främmande hand. Etiken förutsätter en fri vilja. Vi kan inte ställas till svars för något vi inte själva åstadkommit.
Paulus talar i sina brev om makter och krafter som människor inte skall låta vara deras herrar. Kampen för rätt och rättfärdighet handlar för honom om en kamp mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.[vi]
Vad har dessa makter och krafter att göra med det vi aktualiserar? Teologer världen över har efter de ohyggliga världskrigen – inte minst vad som kännetecknade Hitler-Tyskland – uppfattat att de makter som Paulus talar om i sina brev har att göra med krafter som verkar mitt ibland oss människor och för grupper och nationer till vanvettets brant.
Det var teologen Albert van den Heuvels övertygelse. Han skrev om detta i boken Dessa förrädiska makter i vilken han just arbetade med Paulus bruk av begreppet andemakter och relaterade detta till vår tids makter. ”Makter kan betyda opersonliga krafter i vårt samhälle – ekonomi, propaganda, sexualitet, allmänna opinionen, religiösa tänkesätt, rasfördomar, nationalism eller kolonialism, det vill säga allt sådant som utan tvivel utövar inflytande på oss och ibland härskar över vårt liv utan att vara fullt skönjbart.” Han menade att dessa makter kan ta demonisk karaktär. För honom var dessa makter förrädiska därför att vi ofta inte ser deras nedbrytande karaktär och deras styrka. [vii]
Vem är fri? Den som i dag tar beslut om ytterligare utveckling av dödsbringande vapen? Den som brukar sina kunskaper för att dessa vapen skall kunna produceras? Den som gör de stora vinsterna på produktionen av dessa vapen? Eller den som ifrågasätter förbannelsens medel likt Gandhi, Martin Luther King och Nelson Mandela och alla de okända som agerar med sig själva som fredens och rättvisans verktyg och därför sätts bakom galler?
Jesus säger: Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria. Paulus talar om befrielse och frihet och om en frihet till vilken Kristus har befriat oss. Är det verkligheter som endast hör till ett himmelskt liv eller är det verkligheter också för dagen som är? Paulus säger: Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen.” [viii]
En avgörande bakgrund till Kings engagemang för de svartas rättigheter var Rosa Parks. Det var den kvinna som satte igång bussbojkotten i Montgomery 1955. En varm morgon satte hon sig ganska långt fram i bussen på en ledig plats. Då kom det en vit man och busschauffören sa till henne att resa på sig och ge plats för honom. Hon vägrade. Hon var trött och hennes fötter värkte. Arresteringen av henne ledde till en 382 dagar lång bussbojkott där de färgade gick till sina jobb, ordnade bilpooler och vägrade att sätta sig i stans segregerade bussar. King blev en av ledarna. Han återgav ofta denna doktrin med tanke på att han inte stod ensam:
Om du djärvt vill protestera, med värdighet och kristen kärlek, kommer då historieböcker skall skrivas i framtiden, historiker få ta en paus och säga, ”Det levde ett stort folk – ett svart folk – som ingöt ny mening och värdighet i civilisationens vener.” Det är vår utmaning och vårt överväldigande ansvar.
King hade en dröm. Har du?
Arbete för rättvisa och fred handlar verkligen inte bara om några stora hjältar. Det handlar om fotfolket som inspirerat och stött och gett sig själva – ibland sina liv – utan att noteras i press och historieböcker. King hade en dröm. Har du?
En tid efter det att King trätt fram i rampljuset som ledare för den svarta befrielsekampen i USA höll han en kväll ett av sina många tal. Då samlingen var slut kom en äldre svart kvinna fram till honom och sa att det är något som inte stämmer. Hon hade uppfattat att King inte talat med samma kraft som tidigare. King svarade att inget fattades honom men kvinnan godtog inte svaret. Hon hade hört i hans tal att något inte stämde. King fick bejaka att de vita nu börjat hota honom, hans fru och deras små barn. I omtanke i första hand om de sina hade King börjat fundera på att lämna över ledarskapet till någon annan. Kvinnan sa då att han skall veta att vad som än händer honom så står hon själv och många andra på hans sida. Men just som kvinnan uttryckt detta slår det henne: Vad skulle hon själv och andra svarta vara för slags stöd för King inför den vita övermakten. Hon sa därför, att vad som än händer är Gud på hans sida. King vittnade senare om hur kvinnans samtal med honom den kvällen fick honom att gå vidare. Martin Luther Kings liv var ett lärjungeskap under korset. Men också han frestades att gå andra vägar. [ix]
En kastrull som ett icke-våldsverktyg!
Två månader före mordet höll King en predikan i sin församling som sedan återgavs på hans begravning. Han uttryckte i den sina tankar om döden och sin begravning. Begravningen skulle inte vara lång och inte heller ett eventuellt minnestal. Det skulle inte ta upp hans nobelpris eller något om alla övriga utmärkelser han fått. Det han önskade skulle sägas kopplade han till Jesu ord om domens dag. Det kan sägas:
att jag försökte döma rätt i fråga om kriget
att jag försökte ge de hungriga att äta och kläda de nakna
att jag försökte i hela mitt liv besöka dem som var i fängelse
att jag försökte att älska och tjäna mänskligheten.”
”Om ni vill säga att jag var en fanbärare, så säg att jag var en fanbärare för rätten och för freden, jag var en fanbärare för rättfärdigheten.”
Han slutade sin predikan med dessa ord:
Detta är allt jag vill säga om jag kan hjälpa någon under vägen, om jag kan uppmuntra någon med ett ord eller en sång, om jag kan visa någon, att han går fel stigar, då är inte mitt liv förgäves. Om jag kan göra min plikt som kristen, om jag kan bringa frälsning åt en en gång skapad värld, om jag kan sprida det budskap som Mästaren lärde, då har mitt liv inte varit förgäves.
Martin Luther King hade en dröm! Har du? Har jag?
Leif Herngren
2012.05.09
Fotnoter
[i] Martin Luther King, Jr, Strength to Love, Fortress Press 1981. Finns i svensk översättning, Vägen heter icke-våld, Gummessons Bokförlag 1964 s 7ff o 17ff. De citerade bibelorden är Matteus 10:16 och Romarbrevet 12:3
[ii] Martin Luther King Jr, Vi kan inte vänta, Gummessons Bokförlag 1964, s 85ff
[iii] Per Herngren, Civil olydnad – en dialog, Lindelöws bokförlag 1999, s 28f
[iv] Jesaja 10:1,2
[v] Al Gore, En obekväm sanning, s 10,11
[vi] Efesierbrevet 6:12
[vii] Albert van den Heuvel, Dessa förrädiska makter, Gummessons 1966 bl a s 34
[viii] Johannes 8:32 och Galaterbrevet 5:1
[ix] Martin Luther King, Jr, Strength to love, s 125,126