Tillsammans med arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen
En av Svenska Missionskyrkans mest kända evangelister pastor John Hedlund ställdes inför frågan om kyrkorna skall blanda in Gud i politiken. Hans svar blev kort och gott: ”Det kan vi inte göra för Gud är redan där.” Det var han som startade de utfrågningar av partiledarna som sedan fortsatt inför varje val.
Man skall vara medveten om tillståndet i landet i vilken folkrörelserna bröt fram. Alkoholkonsumtionen var i mitten av 1800-talet enorm. Hembränneriet var utbrett med oerhörd problematik för kvinnor och barn. Årskonsumtionen har beräknats till 20-30 liter – barnen inberäknade. I dag 10 l – tidigare 5-6 l, alltså en stigande konsumtion.
Barnarbetet var utbrett. Mitt besök i en gruva i Bergslagen. Alkohol delades ut till de vuxna inför det ohyggliga arbete som väntade från morgon till kväll. Barnen fick bryta där de vuxna inte kom åt.
Uppgifter från Karlskoga industri ger oss följande siffror: Mindreåriga i arbete år 1884: 12-14 år var 10 och 14-16 år 35. År 1900 var det 20 respektive 104
Väckelsens folk var tillsammans med nykterhets- och arbetarrörelsen med om att forma folkrörelsemodellen och bryta ned det förhärskande klass-samhället med dess graderingar av människor i röstberättigade. Rätt att rösta hade endast manliga medborgare som hade entaxerad inkomst av lägst 800 kr, eller fast egendom med lägst 1 000 krs taxeringsvärde eller arrenderade större jordbruksfastighet. Dessutom gällde olika röstetal. 6% hade rösträtt, 20% av männen över 21 år. Allmän och lika rösträtt för män och kvinnor infördes först 1921.
Kampen för rösträtt hade för läsarna sin grund i deras ambition att lyfta fram det man fann i studiet av Skriften med dess grundläggande värderingar av människor, vilka satte sin prägel på hur kyrkan och församlingarna formerade sig. Vad står det skrivet? Var Waldenströms fråga. Det som kyrkans företrädare påstod i skiftande sammanhang ifrågasattes av lekfolket med kravet på att det som predikades också skulle vara förankrat i Skriften.
Från Paulus brev till romarna – Rom 12:3-8 – läser jag: Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.
I 1 Kor 12:13 står det: Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.
Den frikyrkliga traditionen var: Varje medlem = en röst. Det byggde på alla människors lika värde. Det gällde predikanten lika väl som den nyblivne medlemmen.
För väckelsen folk var bakgrunden de lagar som stod till förfogande för Sv kyrkan.
- Konventikelstadgan upphävdes 1858
- Lagen om landsförvisning upphävdes 1860
- Förbud att besöka annat kyrkosamfunds gudstjänst upphävdes 1855
- Sakramentslagen upphävdes 1864
- Tvång till nattvardsgång upphävdes 1863
Det är mot den bakgrunden Gunnar Ohrlander skriver: ”Folkväckelsen bröt igenom vid mitten av 1800-talet i vårt land. Till sin karaktär var det en revolutionär rörelse som klädd i religiösa termer och begrepp riktade sig mot den härskande klassen. Man kan utan tvekan säga att folkväckelsen var en viktig del av den stora borgerliga revolutionen som svepte fram över Europa.”
Han skriver vidare: ”När folkväckelsen bröt fram var det de fattiga och egendomslösa som greps av väckelsen Denna folkliga rörelse, med sin bas bland proletärerna, förnekade inte bara överhet och prästerskap, den tillsatte egna lekmannapredikanter och organiserade sina medlemmar efter principen: en man en röst.”
Tage Erlander gav sin syn på väckelsens folk vid Missionskyrkans 100-årsjubileum: ”Dess konfrontationer med de kyrkliga auktoriteterna gav dem modet att konfrontera också samhällets auktoritära system.”
Sundsvallsstrejken 1879
Folkväckelsen betydde på ett djupare plan mycket för arbetarnas organisation och medvetenhet. Den händelse som Ohrlander inte minst berättar om och som ger mycket av det han uppfattade signifikativt för relationerna i början mellan väckelsefolket och arbetarrörelsen är Sundsvallsstrejken 1879.
Strejken växte spontant fram ur den katastrofsituation som präglade sågverksdistriktet kring Sundsvall. Träpatronerna hade sänkt lönerna med 15-20% i en situation där barndödligheten och undernäringen var utbredda.
Strejken var inte fackligt organiserad. Det fanns ingen fackföreningsrörelse. Men den resulterade i ett rejält uppsving för fackförenings-rörelsen. 5 000 arbetare deltog som startade ett arbetartåg den 27 maj som vandrade mot Svartvik. På landsvägen ställdes de inför landshövding Curry Treffenberg med följe. Hans budskap var att arbetarna skulle återgå till sina arbeten.
På kvällen samlades de strejkande på stadsberget i Sundsvall där man valde tre ledare varav två som tillhörde den waldenströmska brödraförningen: Isac Boström och Anders Backström – den tredje ledaren var deras motsats. Dagen därpå tågade man till skarpskytte-lägret vid Skönsmon, där missionshuset fungerade både som andaktsrum och strejkexpedition. Förhandlingar pågick men efter helgen den 3 juni omringades lägret av militär och de ledande ställdes inför ståndrätt.
Treffenberg yttrade efter strejken bland annat följande: ”Har man nämligen på det religiösa och kyrkliga området vant sig vid laglöshet, så följer därav, enligt historiens och erfarenhetens vittnesbörd, en viss benägenhet att tillämpa dessa grundsatser även på det borgerliga och politiska området. Detta leder till en tendens att även där uppträda med självsvåld och omstörtningsplaner.”
Han hade ju rätt för det var många läsare som hamnade på vatten och bröd i landets fängelser – redan då. Civil olydnad har sina rötter i Skriften där det berättas om apostlarnas olydnad med dess följder.
Dessvärre tog samfundens ledande gestalter avstånd från strejken. Man vädjade till medlemmarna att inte delta – trots det gjorde många det och flera tillhörde de ledande. För Missionskyrkan framträdde PP Waldenström och Axel Andersson, där den senare inte hade den avvisande hållning som Waldenström stod för. På SMK:s första GK antogs en resolution med avståndstagande av vad som skedde i samband med Sundsvallsstrejken. Det dröjde sedan 75 år innan SMK bad om ursäkt för denna resolution. Om detta berättar Harald Lundberg åtskilligt i boken Sundsvallsstrejken 1879.
Karlskoga
Karlskoga missionsförening bildades 1857. Hade år 1900 o 600 medlemmar. Konventiklar hölls från 1849. Jmfr basgrupperna i Latinamerika.
Två personer kom att betyda mycket för vad som skedde i Karlskoga med omnejd: Mor i Vall och hennes son C J Nyvall var pionjärer och nyskapare.- Vardagsskola 1851 – flera skolor med tillsammans 50-100 barn, Barnhemmet i Vall 1858 – 25 barn, som för åtskilliga ledde till arbete, Karlskoga praktiska slöjdskola – i dag Karlskoga folkhögskola. 1886 anställdes en social fältarbetare, bibelkvinna – början till nutidens diakoner.
Missionshuset – Salem var inte bara lokal för församlingen. Där hölls folkmöten där nykterheten stod i förgrunden. Mf:s ordf Johan Lindholm initierade bildandet av Karlskogas allmänna nykterhetsförbund. Men också valmöten. Karlskogas första folkmöte hölls 1881 i Salem. 1883 pläderades det för allmän rösträtt, 1886-87 fyra folkmöten i Salem där medlemmar i mf efterlyste allmän rösträtt för män och kvinnor. Ett stort möte hölls i Salem om den infekterade Sverige-Norge-frågan. Också Halmstads missionskyrka var tidigt lokal för de fackliga organisationerna.
Medlemmar som medverkade vid bildandet av arbetarorganisationer
+ 1885 Bofors kanonverkstads arbetares sjuk- och begravningskassa – ordf medlem i mf
+ 1885 Bofors mekaniska verkstads arbetares fackförening – ordf och sekr medl i mf
+ 1897 Bofors kanonverkstads jernarbetareförening bildades i Johan Dahlins läsesalong bl a med kanonborrare KA Pettersson, bägge medl i mf.
I år har den gamle riksdagsmannen och SMK:aren Evert Svensson kommit ut med boken Vägen ut ur fattigdomen i vilken han berättar om de svåra förutsättningar som förelåg för uppbrottet ur fattig-Sverige och dess orättfärdiga samhällsstruktur. Han gör det bland annat mot sin bakgrund med en ensamstående mor i fattigdom. Han började arbeta som bonddräng vid tretton års ålder och gjorde så en vandring upp till Sveriges riksdag där han satt i 34 år.
Två avskräckande modeller
finns vad gäller kyrkors och samfunds agerande i sina formeringar och framträdande avseende människors värde och rättigheter:
+ Svenska kyrkan med dess hierarkiska system och dess politiskt/demokratiska modell vid sidan av kyrkfolket. Det finns ingen kyrka i vårt land i dag som är så extremt utformad utifrån tidigare samhällssystem som Svenska kyrkan. Det gäller också efter dess förändrade relation till staten – som tyvärr inte gjort Sv kyrkan till en fri kyrka i dess egentliga mening.
+ De rörelser av skiftande slag som för fram ett andligt ledarskap typ profetiska ledargestalter – och detta trots att Jesus en gång klart deklarerade att vi inte skulle gå in i roller av det slaget – jmfr Jesus då han tvättar sina lärjungars fötter – Joh 13:12ff.
Jag har återgett exempel på läsares engagemang i arbetarrörelsens framväxt. Vad de positiva engagemang hade inneburit som från början fanns på många håll inte hade fått samfundens avståndstagande vet vi inte.
Leif Herngren
anförande i samband med planering för skapande av en film om väckelsefolket – 10.10.17
Litteratur
Gunnar Ohrlander, Hoppets här, Ordfront 1977
Erland Johansson, Väckelserörelsen och samhället, Förlagshuset Gothia 1984
Harald Lundberg, Sundsvallsstrejken 1879, CEWE-FÖRLAGET 1979
Evert Svensson, Vägen ut ur fattigdomen, Broderskaps Förlag 2010