Mikael Holvila Angereds historia

Fikonträdet har en stor del av sin verksamhet i Hammarkullen som ligger i Angered. Här är Mikael Holvilas uppsats om Angereds historia.

”Det är fascinerande hur Angered som en landsbygdkommun med inslag av mindre industrier vid Göta Älv mer eller mindre över en natt förändrades till något helt annat. Den 1 jjanuari 1967 införlivades Angereds kommun i Göteborgs stad och förvandlingen blev total. En liten kom­mun med ca. 3000 invånare blev nu en stadsdel i den expanderande staden Göteborg. Men det skulle inte endast bli en stadsdel utan det jag hört under de 20 år jag bott och arbetat i Angered är att planerna från början var något helt annat. Det skulle skapas en gigantisk för­stad till ett Göteborg som stod mitt i sin s.k. guldålder och med industrier som gick på högvarv.”

citat från Mikael Holvilas uppsats

Angereds fritidscentrum – En spricka i välfärdsbygget.
En C-uppsats om Angered av Mikael Holvila

Abstrakt

Stadsdelen Angered var en del av det enorma nationella bostadsbyggnadsprogram som benämns som miljonprogrammet. Detta program genomfördes i Angered under åren 1967 – 1975 och kom att prägla Göteborgs stadsbild och demografiska struktur in i framtiden.

En del av grunden till miljonprogrammets fanns inom den folkhemsideologi socialdemokratin i hegemoni med staten försökt genomdriva under några årtionden. Det handlade om allas rätt till ett bra och hälsosamt boende.

Angereds fritidscentrum var en del av den centralt styrda planeringen av byggandet av Angereds miljonprogramsområden. Stat och skola samt kommun och socialtjänst var två verksamheter som var drivande i denna planering. I min studie kommer jag att undersöka det som verkade vara en enhetlig plan innehöll olika faktorer som synliggör dessa aktörers roller. Dessas roller och agerande visar på tendenser i något jag kallar sprickor i välfärden.

Nyckelord: Miljonprogrammet, Angered, 1960 – tal, skola, socialtjänst.

Innehållsförteckning

1. Inledning

1.1. Problemformulering

1.2. Aktuell forskning

1.3. Metod och material

2. Bakgrund

2.1. Socialdemokratins välfärdsstat

2.2. Folkhemmet

2.3. Ekonomisk tillväxt

2.4. Miljonprogrammet

2.5. Skolan och socialtjänsten i miljonprogrammet

2.6. Rivandet och byggandet av bostäder i Göteborg

2.7. Angered – Bergum

2.8. Planen för Angered

2.9. Fritidscentrum

3. Undersökningen

3.1. SOU 1965:32

3.2. Av vilken anledning skulle det byggas ett Angereds fritidscentrum?

3.2.1. Angereds fritidscentrums placering och organisation

3.2.2. Fritidscentrum med skolan som bas

3.2.3. Skolans yttrande

3.2.4. Socialförvaltningens yttrande

3.2.5. Fritidsbyrån och ”kärnan för fritid”

3.2.6. Övriga nämnders yttrande

3.2.7. Planeringsgruppen för Angereds fritidscentrum

3.2.8. Kritik av planen

3.2.9. Vad blev det av Angereds fritidscentrum

3.2.10. Generalplanen stoppas

4. Diskussion och resultat
5. Sammanfattning

Käll- och litteraturförteckning

Bilagor

1. Inledning.

Jag har i mina två tidigare arbeten i Historia 1 och Historia 2 forskat i Angereds historia. Det är fascinerande hur Angered som en landsbygdkommun med inslag av mindre industrier vid Göta Älv mer eller mindre över en natt förändrades till något helt annat. Den 1 jjanuari 1967 införlivades Angereds kommun i Göteborgs stad och förvandlingen blev total. En liten kom­mun med ca. 3000 invånare blev nu en stadsdel i den expanderande staden Göteborg. Men det skulle inte endast bli en stadsdel utan det jag hört under de 20 år jag bott och arbetat i Angered är att planerna från början var något helt annat. Det skulle skapas en gigantisk för­stad till ett Göteborg som stod mitt i sin s.k. guldålder och med industrier som gick på hög­varv.

Förorten är idag förknippas med utanförskap, segregation och social problematik. Det är inte den bild som någon som bor och lever i Angered vill ha men ändå är det så det är. Jag vill på olika sätt försöka förstå och se den utveckling som gjort att förorten är det den är idag. Vad hände i förändringen och vad finns det för orsaker till att den bild många idag har av för­orten existerar?  Skall vi inte riva allt krävs det kunskap och vilja till en förändring och det är min förhoppning att finna bitar till denna kunskap. Min utgångspunkt har varit ungdomars och de boendes fritid och det är den jag utgår från i min undersökning.

I mina två tidigare arbeten har jag studerat hur Angereds kommun arbetade med ungdoms­frågor i närheten till storstaden[1] samt i en mindre studie av hur de som bodde i Ange­red upplevde omvandlingen som skedde i slutet av 1960 – talet.[2] Mitt intresse för denna tids­epok och vad som hände kommer jag att fortsätta undersöka i denna uppsats. Men nu kommer det att handla om när grävskoporna och dynamiten fick verka.

1.1. Problemformulering.

När området Angered – Bergum skulle exploateras och byggas 1967 och framåt arbetades det fram en generalplan av gigantiska mått. Den innehöll det mesta av det som det dåtida fram­tidssamhället ansågs behöva för att människor skulle kunna arbeta, bo och leva så bra som möjligt. Idag med facit i hand blev det inte som man planerade och det är mitt problem. Jag vill försöka ta reda på olika faktorer som påverkade planeringen och bygget och utifrån dessa se om de går att sätta in i ett större perspektiv. Jag vill väcka frågor och hitta förklaringar till varför det inte blev som det var tänkt. I generalplanen fanns en del som hette Angereds fri­tidscentrum och i min undersökning med utgångspunkt i planeringen av Angereds fritidscent­rum vill jag hitta små pusselbitar som kan placeras in i ett större sammanhang.

Vad var anledningen till att bygga Angereds fritidscentrum?

Vilka uppdrag och roller hade och fick skolan och socialförvaltningen vid planeringen och byggandet av Angereds fritidscentrum?

Hur kan visionen om ett Angereds fritidscentrum ses i förhållandet till byggandet av miljonprogrammet i övrigt?

1.2. Aktuell forskning.

Lina Lago analyserar i sin doktorsavhandling Makt, planering och miljonprogrammet – En maktanalys av bostadsområdet Navestad och dess planering och utformning de tanke­gångar, förhoppningar och visioner som fanns kring byggandet av ett miljonprogramområde utanför Norrköping.[3] I sin undersökning beskriver hon den relation som fanns mellan social­demokratin och dess roll och påverkan i samhällsplaneringen. Lago diskuterar även hur den centrala planering som låg till grund för miljonprogrammet kunde styra vad som planerades och byggdes ute i kommunerna.[4] I min diskussion kommer jag att jämföra och se om det finns likheter mellan byggandet och planeringen av Angered och en förort i en annan stad i Sverige. Lagos avhandling riktar sig mot hur planering och struktur av förortsbygget skedde. Inte primärt mot det syfte jag valt men utifrån ett centraliserat samhällsperspektiv är denna av­handling intressant att diskutera utifrån.

Bo Rothstein är statsvetare och har skrivit avhandlingen Den socialdemokratiska staten. Reformer och förvaltning inom svensk arbetsmarknads – och skolpolitik. Avhandlingen handlar om socialdemokratin och hur den inom två statligt styrda områden, arbetsmarknaden och skolan, försöker genomdriva sina politiska mål. Denna avhandling belyser den period när socialdemokratin var som starkast i efterkrigstidens Sverige och Rothsteins arbete avspeglas i den tid när stat och kommun i samverkan drev igenom reformer utifrån en socialdemokratisk unik politisk dominans i närmare 30 år.[5]

I Bortom den starka statens politik? Och Sverige – de ideologiska statsapparaternas förlovade land. förtydligar Rothstein tillsammans med andra forskare statens strukturella re­former och tilltron till dessa som samhällsförändrare under 1930 talet fram till 1970 talet. Han utgår även från ett perspektiv där han beskriver statens begränsning när det gäller skolans verksamhet.[6] Det innebär att kommunens ansvar tar över delar där skolan inte kan eller har i uppdrag att verka. Hur denna tidsperiod i mycket hög grad kom att präglas av en stark tro på rationalism, planering och centralstyrning.[7] Både Rothsteins avhandling och beskrivning av den starka staten och kommunen kommer jag att använda i min bakgrund och diskussion.

Arkitekt Thomas Hall samlar i Perspektiv på planering. Frågeställningar och frontlinjer inom planeringshistorisk forskningbl.a. forskning när det gäller socialdemokratin och sam­hällsplanering i form av olika traditioner. Både Rothstein och Hall skapar ett underlag för min diskussion om den statliga planeringsideologi och den socialdemokratiska hegemoni som fanns i Sverige i förhållande till de kommunens och de regionala förutsättningarna i Göteborg och Angered.

Nihad Bunar, docent i sociologi, har skrivit har skrivit avhandlingen Skolans mitt i föror­ten – fyra studier om skola, segregation, integration och multikulturalism. Undersök­ningen han gjort handlar om ett antal förorter utanför Stockholm och är gjord under slutet av 1990 talet. Bunars undersökning gör den relevant gentemot min forskning utifrån en diskus­sion om förorten och segregationen. Eftersom båda dessa avhandlingar handlar om en post­industriell tid gör det att det finns skillnader men också stora likheter fastän det har gått 20 – 30 år mellan 1960 – 1970 och 1990 – 2000.[8] I diskussionen om skolans i dagens förorter an­vänds begreppet ”Skolan mitt i byn” som kopplar samman Bunar med Magnus Dahlstedt som är statsvetare och docent i etnicitet och Fredrik Hertzberg fil.dr i etnologi och lektor i pedago­gik. I Skola i samverkan, miljonprogrammet och visionen den öppna skolan lyfts den roll skolan har haft och har i lokalsamhället fram. De diskuterar även skolans uppdrag som fost­rare av ungdomen och anknyter till min diskussion om skolan i miljonprogrammets vision.[9]

I etnologen Lennart Zintchenko rapport Nybyggarstadsdelen Hammarkullen i ett föränder­ligt Sverige beskrivs en av de första förorterna i Angered precis efter byggandet. Zintchenko har byggt sin avhandling på intervjuer med boende i stadsdelen samt en analys av Hammarkullen och livet där under ett par decennier. Denna rapport blir en belysning av de källor jag använt och ger exempel på förändring som olika aktörer i förorten försökte under 1970- talet.[10] Den tar sin start i samma tidsperiod jag forskat kring och därför blir det en belys­ning gentemot de källor jag kommer att använda.

1.3. Metod och material.

Jag har i min forskning utgått från källor i form av styrelseprotokoll och bilagor från Göte­borgs stad och sedermera kommun och dess olika nämnder och förvaltningar. Jag har även använt mig ett statligt styrdokument i form av den bostadsutredning som gjordes 1965 och låg till grund för byggandet. Jag har även använt mig av en del av litteraturen i min undersökning, framförallt de två läroplaner som låg till grund för skolans verksamhet under den tidsperiod jag studerat, Det finns svårigheter att använda statliga dokument i jämförelse med det käll­material jag använt i form av kommunala handlingar. De statliga dokumenten är primärt styr­dokument och till skillnad från övriga källor jag använt inte beslutande. Jag har använt mig av utredningarna i syfte att stärka upp och förtydliga utifrån min problemformulering. En statlig utredning innehåller mycket material och jag har selektivt försökt använda det som anknyter till min forskning utifrån de frågeställningar jag gjort.

Mitt urval av källor tydliggör de gemensamma tankarna bakom planeringen av miljonprogrammet. Det fanns en stor enighet inom den centrala planeringen. Staten bestämde riktlinjerna och stod för visionen. Genom att granska det urval av det lokala källmaterialet framträder ett kommunalt perspektiv som utgår från de lokala förutsättningarna. Detta material speglar jag gentemot de statliga styrdokumenten. Därmed framträder tendenser till skillnader i det behov miljonprogrammets byggnation skulle tillgodose.

Svårigheten har varit att göra en begränsning i val av källor.  Ett problem när det gäller protokoll och att använda det som källor är att de oftast är skrivna formellt och beslut som tagits oftast är byggda på informella kontakter och samtal som inte finns dokumenterade. Men det formella har även den fördelen att beslut och formuleringar är tydliga vilket gör det för­delaktigt att använda.

Detta kan i viss mån balanseras upp med t.ex. intervjuer och liknande källor. Jag har i mitt arbete medvetet valt bort denna form. Utifrån det material jag funnit tycker jag att jag hittat tendenser och källor i tillräcklig mängd för att kunna få en del svar utifrån m mm in problem­formulering.

Det fanns fler nämnder och förvaltningar som under denna tid var involverade i detta gigantiska projekt som miljonprogrammet. Men utifrån mitt syfte anser jag att det material jag hittat till stor del räcker för att göra min undersökning relevant. När det gäller forskningsläget ser jag mitt arbete som tvärvetenskapligt och den litteratur jag använt mig av tycker jag bidrar till att ge den bredd till arbetet jag vill ha.

Arbetet börjar med en bakgrundsbild av det samhälle som formades under några decen­nier innan den period jag undersökt. Denna bakgrundsbild är viktig för att förstå och se den utveckling som ledde fram till det som är min problemformulering. I min undersökning an­vänder jag mig som jag tidigare nämnt av statliga styrdokument samt nämndprotokoll från Göteborgs stad och kommun. Med en diskussion sammankopplar jag sedan mina resultat med den litteratur och forskning jag angett. Jag avslutar mitt arbete med en sammanfattning av resultatet.

2. Bakgrund.

2.1. Socialdemokratins välfärdsstat.

Socialdemokratin hade vuxit i styrka under seklets början och i valet 1932 efter ett valsamar­bete med dåvarande bondeförbundet fick socialdemokraterna makten. Det påbörjades en era som skulle vara i över 40 år och komma att bli ett svårslaget rekord i västvärlden där inget demokratiskt valt parti suttit vid makten så länge och kunnat genomdriva sin politik.[11] Med en början under 1930 talet byggde socialdemokratin en välfärdsstat där visionen var att lämna ett klassamhälle med social orättvisa och skapa ett samhälle där alla skulle ha samma möjlighe­ter. Genom reformer skulle det skapas ett folkhem där det kollektiva tänkandet genomsyrade ideologin.

Socialdemokratins hegemoni med en stark arbetarklass och politisk dominans stärktes årtiondet efter andra världskriget. I början av 1950 talet började alla ekonomiska kurvor peka uppåt och de reformer som planerats under 1930 och 1940 talet kunde ta fart. Det fanns i Sverige sedan 1930 talet en speciell relation mellan arbetsmarknadens parter där bl.a. centrala förhandlingar mellan arbetarrörelsens LO och arbetsgivarnas SAF höll arbetsmarknaden i schack.[12] Denna anda i form av ett lugn på arbetsmarknaden och samarbete mellan socialdemo­kratin, fackföreningsrörelsen och näringslivet skapade en gemensam grundsyn inom den parlamentariska demokratin och utgjorde grunden i den starka stat som växte fram.

Den starka staten var inte unik bara i svensk politik under 1930 talet. I övriga Europa var det en dominans av starka högerdiktaturer som styrde och formade stater med liknande idéer som i Sverige men med helt andra metoder och syften.  Socialdemokraterna ville bygga en demokratisk välfärdsstat på en grundideologi som mer eller mindre kunde bli gemensam för alla partier och samhällsgrupper. Det skulle bli verklighet genom en statlig form av ingenjörsutopi som med hjälp av storskalighet och vetenskap skulle planera och bygga bort fattigdom och orättvisor.[13]

Ett samhällsbygge tog form där politisk ideologi, statlig styrning och ett expansivt närings­liv började samarbeta mot mål som alla skulle tjäna på. Denna korporation mellan socialdemokratisk ideologi och stat innebar att staten tog ansvar för invånarnas välbefinnande och under tidsperioden 1950 – 1970 genomfördes många av de reformer som kom att prägla svenskars välfärd.  Exempel på reformer som genomfördes är pensionssystem, social- och sjukförsäkringssystem, medbestämmandelagar på arbetsplatser, förändringar för jämställdhet mellan könen och en expansion av den offentliga sektorn.

2.2. Folkhemmet.

Folkhemsbygget förknippas med socialdemokratin och den välfärdspolitik som kom att domi­nera Sverige under 1930 – 1970 talet.[14]  I Sverige arbetades idéerna fram under 1930 – talet av ideologiska utopister som Möller och makarna Myrdal m.fl.[15] Dessa politiker började kallas sociala ingenjörer med uppdrag att förändra människors vardag till något bättre och som ideologiskt började genomföra de välfärdsreformer som lade grunden till det vi kallar folk­hemmet.[16]

Fram till denna period präglades Sverige av stora sociala orättvisor och det fanns en stor fattigdom och misär, inte minst i städerna. Detta skulle mötas med en gemensam ansträngning som innefattade allas liv och tillvaro: Hemmet, arbete, utbildning, sjukvård och hälsa. Bostadsbristen och boendemisären skulle byggas bort och under 1930 talet gjordes en mängd statliga utredningar som sedan blev grund till de direktiv och nationella styrdokument staten proklamerade.[17]

Den bostadssociala utredningen som antogs 1945 handlade om hemmet, bostaden och den sociala miljön. Den innehöll normer och uträkningar på hur bostäderna skulle utformas. Utredningen påtalade att behovet av fler bostäder var akut och det innebar att det var bråttom att komma igång med byggandet. Utifrån de välfärdsutredningar som gjorts så behövdes även det befintliga bostadsbeståndet saneras och det var en förutsättning om man skulle kunna pla­nera ett fortsatt samhällsbyggande.

Utredningen kom fram till att när det gäller bostäder skulle stadsbebyggelsen i stort sett vara fullt utbyggd 1970-1980. Det innebar enligt utredningen att det under de närmsta 20-30 åren skulle de misstag som gjorts inom bostadsbyggandet sedan industrialismens expansion i Sverige på 1870 och 1880 talet rättas till.[18]

På detta sätt blev välfärden och folkhemmet med bostadsfrågan i centrum styrande i svensk politik och denna utredning blev startskottet på den byggexplosion som skulle avslutas med miljonprogrammets fullbordande 1975.

2.3. Ekonomisk tillväxt.

Men för att folkhemmet skulle bli verklighet innebar det att en strukturomvandling av det svenska samhället var nödvändig. I och med att många av Europas länder och städer låg i ruiner efter kriget och den svenska industrin mer eller mindre var intakt så öppnades möjlig­heter för en svensk industriell expansion. När det svenska samhället stabiliserats några år efter krigsslutet och ekonomin i form av ökad tillverkning och export ökade så behövdes det ar­betskraft och industrierna lokaliserades i ännu större grad till städer och tätorter där det fanns arbetskraft och större marknader. Under samma tid tappade jordbruket i och med den ökade mekaniseringen av jordbruket sin roll som största arbetsgivare i landet och 75% av arbetena  försvann mellan 1950-1980. Den solidariska lönepolitiken som införts under 1940 talet var också en av de faktorer som påverkade denna omvandling. Mindre företag som inte kunde konkurrera lönemässigt slogs ut och arbetare var tvungna att söka sig till städerna. Det inför­des en skatte- och arbetsmarknadspolitik med fokus på den offentliga sektorn som under peri­oden expanderade utifrån det välfärdsprogram som skapades.[19]

2.4. Miljonprogrammet.

Miljonprogrammet är för många en fortsättning på Socialdemokraternas folkhemsbygge och programmet gick ut på att under 1964-1975 bygga en miljon lägenheter för att möta den ökade bostadsbristen.[20] För att detta program skulle lyckas krävdes det vissa förutsättningar. Kommunerna var tvungna att få fram mark till detta gigantiska bygge och det krävdes samar­bete med industrin för att snabbt få fram material till byggena.[21] Det fanns även kvar ett bostads­bestånd som inte sanerats och som behövde åtgärdas och det innebar omfattande riv­ningar inne i städernas centrum vilket jag återkommer till senare.

Under perioden fram till 1970 var den svenska industrin och näringar som skog, järn, verkstad och kemi dominerande. Industrierna var till stora delar exportinriktade och det ska­pade en positiv utveckling där storstäder som Göteborg blev vinnare med både en blomst­rande varvs- och bilindustri och möjlighet till export genom en av Nordeuropas största ham­nar. Samtidigt som industrinäringarna växte så stod servicenäringen för den största ekono­miska tillökningen under denna tidsperiod. Det krävdes det en kommunal service som kunde ta hand om barn och gamla när övriga arbetade.[22] Genom den strukturomvandling som jag tidigare nämnt blev 1960 talet flyttlassens tid från landsbygden in till städerna där den nya framtiden skulle byggas.

I starten av miljonprogrammet la staten fram sin utredningHöjd bostadsstandard (SOU 1965:32) där de brister som gjorts under tidigare byggprojekt skulle åtgärdas.[23] Ambitionerna var att genom miljonprogrammet skulle visionen om det gemensamma folkhemmet förverkli­gas. Tanken var att alla skulle ha råd att bo och att den enskildes ekonomiska situation inte skulle vara avgörande. Därför var det viktigt att dessa miljonprogramsområden hade en diffe­rentierad bostadsstruktur med olika former av boende som t.ex. höghus och småhus.[24]

Det som kännetecknar miljonprogrammet är den arkitektur som användes där merparten av bostäderna består av höga betonghus, ett centrum med service och stora öppna markytor emellan. Dessa höghus är byggda i en funktionalistisk stil vilket är en arkitektur som fick sitt genombrott i framförallt U.S.A. under 1920 och 1930 talet. Denna byggstil blev populär bland statsplanerare och arkitekter i Sverige och användes till stor del i de byggprogram som genomfördes 1950 – 1980.[25]

Med början under 1950 talet köpte landets kommuner på olika sätt upp billig mark utan­för städernas centrum och där byggdes de första större höghusområdena upp med denna spe­ciella karaktär.[26] Det fanns en stor enighet mellan politiker, byggherrar och arkitekter om att denna byggnation med höghus var det som skulle byggas.

Invånarna till de nya förorterna kom inledningsvis från den svenska landsbygden men det stora behovet av arbetskraft skapade även ett stort behov av att rekrytera arbetare utanför Sverige. Redan under 1950 – talet kom det arbetare från framförallt övriga Europa och arbets­kraftinvandring ökade under 1960 – talet och blev ett stort inslag i de bostadsområden som byggdes upp i miljonprogrammet. 1950 var antalet utlandsfödda i Sverige ca. 200 000 för att öka och 1970 vara ca. 540 000.[27]

Trots alla moderniteter och bekvämligheter som skapades ute i de nya förorterna så stod det snart klart att de som kunde välja inte ville flytta dit. Majoriteten av dem som blev invå­nare i de nya stadsdelarna var de som inte hade något val och det var framförallt många med låg inkomst. Samtidigt uppstod det i de nybyggda stadsdelarna en stor vilsenhet och detta kan ses som en form av historielöshet och brist på gemenskap i den nya boendemiljön. De som hade resurser och högre inkomster valde andra områden vilket innebar att ett nytt problem dök upp, segregationen. Det fanns farhågor för denna segregation under planeringen av mil­jonprogrammet men den lyftes inte upp till debatt förrän i slutet av 1960 talet. Då var byggan­det i full gång och konsekvenserna av den ekonomiska situationen började bli tydliga.[28]

Under 1970 talet och så tidigt som i slutet av 1960 talet började den tidigare expansiva industrin att bromsas upp. Detta förstärktes senare av den oljekris som inträffade 1973 – 1974 där oljepriset fyrdubblades över en natt. För de nybyggda miljonområdena blev denna situa­tion på flera sätt krisartad. Produktionen inom industrin avstannade och kommunernas skatte­underlag minskade och med det satsningarna på välfärdsprogrammet.[29]

2.5. Skolan och socialtjänsten i miljonprogrammet.

Skolan har historiskt varit en av samhällets institutioner där framförallt kyrka och stat bestämt och påverkat medborgarnas grad av bildning. Skolan som institution har sedan mitten av 1800 talet och en lång tid in på 1900 talet stått för exkludering och ett selektivt urval av ett fåtal.[30] När den gemensamma grundskolan kom till 1962 var det i en tidsanda när skolan skulle inkludera alla och det var i den tid när byggandet av välfärdssamhället pågick som intensivast.

Den stora förändringen när det gällde skolans uppdrag via den gemensamma läroplanen var att den framöver skulle vara lika för alla och ge alla elever samma möjligheter. Bl.a. så skulle skolan ha större medverkan i elevernas och ungdomarnas sociala situation och miljö även utanför skolan.[31] I den skolreform som kom 1969 utvecklades de grundtankar som fanns i den tidigare reformen. Där förs skolans inre arbete in och samverkan blir ett viktigt redskap i den nya skolan.[32] Genom dessa två skolreformer blev därför även skolan en del i den samhälls­omvandling som skapades inom miljonprogrammet.

Socialförvaltningen, till skillnad från skolan var under miljonprogrammets byggande organiserad under kommunen. Vanligtvis var socialtjänsten indelad i fattigvårds-, barnavårds och nykterhetsnämnd. Göteborg blev undantaget genom en dispens som utfärdades 1966 som tillät en gemensam socialförvaltning.[33] Det var först 1979 socialtjänstlagen tillkom och där­med blev ett gemensamt styrdokument för landets socialförvaltningar.

2.6. Rivandet och byggandet av bostäder i Göteborg.

I mitten av 1900 – talet fanns det en övertygelse om att ett nytt samhälle måste byggas från grunden. Nationellt kom det statliga direktiv om en gemensam bostadsstandard och detta ledde till omfattande rivningar i landets städer och tätorters centrum framförallt under 1960– 70 talen . I och med de statliga direktiven kom nya ideal angående samhällsbyggnad och de centrala delarna i Göteborg bedömdes som saneringsobjekt. Invånarna i de gamla arbetar­kvarteren som Haga, Olskroken, Masthugget m.m. bodde trångt och omodernt, utan varmvat­ten och WC. Detta ledde till omfattande rivningar och Göteborg blev med en kommunalt för­ankrad saneringsplan en föregångare i landet när det gällde omfattande rivningar.

Det blev en debatt om rivningar och bevarande och först under 1980 – talet vände tren­den till ett bevarande och ser man idag tillbaka betecknas denna rivningsiver som ett stort misstag.[34] I och med rivningarna blev innerstadens arbetarklass en del av de invånare som kom att befolka de nybyggda miljonprogrammens lägenheter. Dessa bostäder hade en högre standard och kunde tillgodose krav som det moderna samhället ställde i form av komfort och modernitet.[35]

Redan under årtiondet innan miljonprogrammet hade det etappvis byggts förorter utan­för centrala Göteborg. Söderut byggdes Järnbrott och Högsbohöjd, västerut byggdes Biskops­gården och i nordöst Kortedala.[36] Men det räckte inte för att tillgodose den stora demografiska förändring som skedde med en expansiv ekonomi och stor invandring till Göteborg. Blickarna vändes redan i början av 1960 norrut, mot den då obebyggda och glesbefolkade kommunen Angered nordost om Göteborg.

Det skulle byggas bostäder till alla med en likvärdig standard och rimlig hyra och det skulle gå fort. Risken fanns annars att arbetarna flyttade någon annanstans. Det var i samband med detta som Angered- Bergum inkorporerades med Göteborg 1967.[37]

2.7 Angered – Bergum.

Angered- Bergum ligger nordost om Göteborg längs med Göta Älvs östra sida. I norr gränsar området idag till Ale kommun och dessa tillsammans till det stora skogsområdet Vättlefjäll med sina sjöar och rika naturliv. I öster ligger Lerums kommun och åker man västerut över älven kommer man till ön Hisingen och vänder man söderut finns Göteborgs centrum.[38]

Det var i Angered en stor del av Göteborgs miljonprogram byggdes och det är där man finner delområdena Hjällbo, Eriksbo, Hammarkullen, Gårdsten, Lövgärdet, Rannebergen och Angered C. Ser man på dagens Angered från luften ser dessa områden ut som om någon har slängt en näve klossar här och där i en grön matta av skog. Bergum däremot blev aldrig ex­ploaterat utan där finner man än idag gårdar, villaområden och på många sätt den miljö som fanns i Angered tidigare.

Angered – Bergum inkorporerades med Göteborg officiellt 1 januari 1967 men redan under tidigt 1960 – tal hade Göteborgs kommun köpt in mark kontinuerligt med planen att staden skulle expandera. Många av dessa inköp hade skett inofficiellt för att inte driva upp priserna.[39] Detta var ett vanligt förfaringssätt när dessa miljonprogramområden byggdes runt om i landet. Kommunerna köpte upp billig mark långt utanför stadskärnan för exploatering vilket innebar att dessa stora bostadsområden inte hade den naturliga kontakten med de städer de gränsade till. Angered var förhållandevis glest befolkat, att det låg nära naturen och mer eller mindre saknade industrier innebar ideala förhållanden för en centraliserad planerad boendemiljö.[40]

2.8. Planen för Angered.

En generalplan för planering av Angered Bergum antogs i samband med inkorporeringen. Den skulle ligga till grund för den allmänna målsättningen om Angered – Bergums utbyggnad med bl.a. antaganden om hela regionens framtida utveckling. Detta skedde mot bakgrund av att regionens näringsliv och folkmängd skulle fortsätta att utvecklas i en stort sett oförändrad takt. Det innebar att Göteborgsregionens folkmängd skulle komma att växa från 620 000 per­soner till 750 000 år 1980 och i runda tal 1 miljon vid sekelskiftet. Med en planering för 250 000 invånare i Angered – Bergum så skulle det innebära att en fjärdedel av Göteborgs befolkning i framtiden skulle ha sin hemvist där.[41]

Redan i oktober 1966 las det fram en skiss på en generalplan för Angered Bergum. Den var främst avsedd för att planera vägnät och infrastruktur och kompletterades med andra delar efter resans gång. Generalplanen byggde förutom alla bostäder på ett nätverk av motorvägar, snabblinjer för buss och spårvagn, stora tunnelbyggen för el, vatten och avlopp samt ett gigantiskt centrum. Det skulle fungera som en knutpunkt för stambanan som sedan sträckte sig ut till områden med egna centrum innehållande dagligvaruhandel och annan boende­ser­vice.[42]  Det skulle byggas ett Angeredsområde som inte bara blev en förortsstad utan ett annex till city med samma utbud, innehåll och betydelse som själva Göteborg.[43]

Angered var inte det första området i Göteborg som planerades och byggdes upp inom miljonprogrammet. Områden som Biskopsgården och Frölunda hade tidigare byggts men det som gjorde Angered speciellt var att det planerades att härbärgera så många människor och att planerna var enorma.[44] Tilltron till att man genom politiska beslut kunde styra och planera in lösningar på olika samhällsproblem var i mitten av 1960 – talet mycket höga. Det var i en tid när stora centralt styrda ombyggnadsprogram i samverkan mellan stat, kommun och närings­liv dominerade.[45]

2.9. Fritidscentrum.

Idén om ett fritidscentrum fanns med i den svenska socialdemokratins folkhemsbygge redan i början av 1940 – talet. Idén kom ursprungligen från det engelska ”community centres” och var en benämning på en samlingslokal med möjlighet till olika fritidsaktiviteter som fanns placerade centralt i städernas bostadsområden. Fritidscentrat skulle vända sig till människor i alla åldrar och vara öppet för både föreningar och dem som var föreningslösa.  Denna öppna verksamhet som attraherade ”de föreningslösa ” blev inte intressanta att bygga inom de nya bostadskomplexen under 1950 – talet och idén försvann.[46]

10 år senare dyker namnet ”fritidscentrum” upp igen och detta i samband med att det arbetades med generalplanen för Angered. 1964 fick en konsultbyrå i uppdrag av stadskolle­giet att undersöka möjligheterna och förutsättningarna för en samplanering av lokaler för fri­tidsverksamheter i Angered och den skulle heta ”Angereds fritidscentrum”.[47] Dess utred­ning med tillhörande yttranden från de olika kommunala nämnderna las fram för Göteborgs stads­fullmäktige 4/4 1968.

3. Undersökningen.

3.1. SOU 1965:32

I denna statliga utredning Höjd bostadsstandard konstaterades det att det sedan den bostads­sociala utredningen som genomfördes 1945 hade byggts 1 miljon lägenheter i Sverige. Soci­aldepartementet ansåg att, sedan den utredning gjordes, inte på ett tillfredsställande sätt ge­nomförts de sociala förändringar som planerats. Denna utredning 1965 lade därför fram för­slag som handlade om boendet i sig och dess utrymmen, kvalitet, lämpliga hustyper, goda omgivningar runt bostäderna och kompletterande kollektiva anordningar av olika slag. Utred­ningen innebar en central planering av bostadsstandarden och människors sociala liv.[48]

Utredningen tog upp ansvars och beslutsfördelningen genom att påtala kommunens an­svar och fördelar när det gällde den konkreta utformningen av byggandet:

Utifrån de kunskaper vi har idag tycker vi oss förstå att […] god tillgång på affärer av alla slag och på kollektiva anordningar för barn och vuxnas fritidsverksamhet i olika former samt att […] vad som krävs för att dessa egenskaper skall anses föreligga och om hur bostadsområdena i andra avseenden skall vara beskaffade är våra kunskaper bristfälliga.[49]

När det gällde planeringen som genomgående var viktig både på statlig och på kommunal nivå när det gällde bostadsbyggande var enligt utredningen kommunen den som skulle ha hu­vudansvaret. Stöd av olika slag skulle kommunen få från statligt håll som t.ex. kunskap, handledning och nödvändiga utredningar i form av t.ex. demografiska fakta. Många nämnder i kommunen skulle beröras och därför var det viktigt att samordna alla dessa i planeringen av byggandet som att t.ex. skolplanering hör till skolstyrelse etc.[50]

3.2. Av vilken anledning skulle det byggas ett Angereds fritids­centrum?

3.2.1. Angereds fritidscentrums placering och organisation.

Stadskollegiet beslöt 1964 att ge stadssekreterarna i uppdrag att verkställa en utredning angå­ende samplanering av fritidsanläggningar och fritidsaktiviteter inom Angered – Bergum.[51]  En konsultbyrå fick i uppdrag att undersöka möjligheterna och förutsättningarna för en samplane­ring av lokaler för fritidsverksamhet inom Angereds huvudcentrum som skulle heta ”Ange­reds fritidscentrum”.[52]

Generalplanen för hela byggnationen och exploateringen av Angered – Bergum hade redan börjat 1962 och planeringen av Angereds fritidscentrum kom igång senare och skulle bli en del av denna gigantiska planering. Denna generalplan för Angereds fritidscentrum an­togs av Göteborgs stadsfullmäktige den 4/4 1968 och innehöll följande:[53]

Planeringen.

I planen föreslås 2 stycken stora fritidscentra i anslutning till de 2 gymnasieskolor som planerades i Angered – Bergum med ett elevantal på upp till 6500 elever    på varje skola. Ut­ifrån dessa skulle 5 stycken basenheter tillika fritidscentra placeras i bostadsområdena. Detta skulle ske som en första etapp fram till 1975 och vart och en av dessa basfunktioner skulle tillgodose 25 000 – 30 000 invånare.[54]

I förslaget skulle fritidscentra placeras i form av ett sattelitsystem av fritidslokaler där skolorna får rollen som basfunktion och placerat i bostadsområdenas centrum.[55] Därutöver skulle det finnas mindre anläggningar i form av fritidsstugor och föreningslokaler runt om i själva bostadsområdena.[56]

I planen var allt uträknat utifrån en prognos på antalet invånare som skulle flytta in i Angered i den takt bygget fortskred. Hela Angered Bergums utformning blev in i det minsta utredd och planerad och här fanns allt uträknat i form av människors behov, miljö och till­gången till ett brett fritidsutbud för alla.

Det skulle erbjudas 1m2 fritidslokalyta per lägenhet och utifrån antalet lägenheter som skulle byggas de närmsta åren innebar det ett behov av 65000 m2 i Angered – Bergum.  Ang­ereds fritidscentra skulle även samordnas med andra lokaler för att utnyttjandet skulle bli maximalt och därför föreslogs det i utredningen att skolan skulle kunna vara den anläggning som fyllde detta behov.

Förslaget på ett fritidscentrum hade under 1967 och 1968 varit ute på remiss till alla berörda kommunala nämnder och deras svar inkom under denna period inför att planen skulle behandlas i Göteborgs stadsfullmäktige våren 1968.

Nämnderna gav olika svar i sina yttranden utifrån sina behov men det fanns en samstäm­mighet när det gällde själva grundplanen med skolorna som bas och sattelitsystemet av fritidsverksamheterna.

3.2.2. Fritidscentrum med skolan som bas.

1967 fick skolan göra ett yttrande på en remiss från Göteborgs stad angående fritidsfrågan. Utredningens förslag var att centralisera fritidsfrågorna under en och samma organisation och angav centraliseringen av de sociala frågorna som ett positivt exempel.

Staden expanderade och det investerades mycket i skollokaler som enligt utredningen skulle kunna bli en stor tillgång för samordning av olika nämnders fritidsverksamheter.[57]

Frågan bordlades men togs upp  igen under 1968 med anledning av att Göteborgs stadskol­legium bildat en arbetsgrupp om hur den kommunala fritidsverksamheten skulle organiseras.

[…] skolans lokaler i ökad utsträckning bör kunna användas av ideella organisationer och annan fritidsverksamhet under tid skolan icke använder den.[58]

Skolan ställde sig positiv till att delta i samordningen och lämnade ett yttrande som fanns med som underlag till beslutet om ett Angereds fritidscentrum.

Läroplanen om den gemensamma grundskolan från 1962 gav skolan i uppdrag att på olika sätt arbeta med elevernas fritid . I läroplanen står det att elevernas fritidsverksamheter bidrar till deras individuella utveckling och därför skulle skolan på alla möjliga sätt stödja eleverna till ett organiserat föreningsliv. Stödet skolan skulle ge var att samråd samverka med föräldraorganisationer och andra organisationer utanför skolan samt med representanter från samhällets barn – och ungdomsvård. Läroplanen säger även att det bör tillhandahållas fritids­lokaler med material och utrustning och att man kunde anställa en ”fritidsledare” som tillhan­dahöll detta samt erbjöd tillfälligt lektionsfria elever sysselsättning. Läroplanen angav att sysslolöshet kunde bli orsaken till störningar och otrivsamhet.[59]

1969 kom en ny läroplan och där fick skolan ett ännu bredare uppdrag och skolans roll som en viktig del i den rådande samhällsutveckling där kunskap om elevernas förhållanden utanför skolan skulle vara av största vikt. Samverkan utåt med föräldrar, myndigheter och enskilda skulle vara lika viktigt som skolans inre arbete.[60]

3.2.3. Skolans yttrande.

Skolstyrelsen skrev i sitt remissvar att det i de expanderande storstäderna och tätorterna krävs en medverkan av samhället för kunna erbjuda ett varierande fritidsliv och exempel på detta är bl.a. sport, ungdomsfostran och ungdomsvård. Skolstyrelsen tycker att en centralisering och samordning av fritidsverksamheterna skulle vara positivt men att det är viktigt att göra en av­vägning mellan skolan och fritidsaktiviteternas önskemål och behov.[61]

Skolstyrelsen ville även att fritidsanläggningarna stod färdiga under inflyttningsperioden och åren därefter i och med att det skulle vara en vinst för skolan att eleverna på sin fritid hade möjligheter till meningsfylld verksamhet. En annan vinst var också tillgången på lokaler och ytor som skulle kunna komplettera skolans befintliga verksamheter.

Förslaget att det skulle byggas en gymnasieskola för 6500 elever ifrågasattes. Anledning­arna var att kollektivtrafiken inte skulle klara en sådan belastning och att skolöver­styrelsen rekommenderade högst 1500 elever och i undantagsfall 2000 på samma skola. Skol­styrelsen svarade att utifrån förslaget skulle det exempelvis krävas 15-20 gymnastiksalar för att täcka behovet för gymnastiken. I yttrandet var skolstyrelsen positiv till att koppla samman högstadieskolorna och fritidscentrum på det villkor att skolan får den lokalstorlek som krävs och lämpar sig för undervisning och uppfostran.[62]

Skolstyrelsen ansåg att det inte kommer att kunna ske en samordning av lokalprogram för fritidsfrågorna samtidigt i hela Angered därför att stadsdelarna hade olika förutsättningar och var beroende av hur bostadsbyggnadsprogrammen planerades. Därför skulle arbetet med planeringen av fritidsfrågorna ske kontinuerligt och under en lång tid.[63]

3.2.4. Socialförvaltningen yttrande.

Socialförvaltningen utgick från att Angered 1985 skulle ha ca 185000 invånare och det var angeläget att stadsmiljön utformades som helhet så att den främjade god social anpass­ning. Det var också viktigt att stadsmiljön om möjligt inte innehöll faktorer som medverkade till uppkomst och utveckling av sociala störningar.[64]

Socialförvaltningen ansåg att det är bra att knyta fritidsgårdarna till skolorna därför att skolorna skulle bli fasta lokaler i varje område. På detta sätt kunde skolorna utnyttjas övriga tider när det inte var undervisning och de kunde bli sociala arenor för möten och användas av boende i området.

Socialförvaltningen ansåg också att hänsyn skulle tas till den s.k. öppna verksamheten på fritidsgårdarna som vände sig till ungdom som ännu inte var med i förenings – eller grupp­verksamheter. Därför var det viktigt att fritidsgårdarna lokaliserades till platser där ungdo­marna spontant skulle vistas som t.ex. torg, köpcentra och hållplatser och denna typ av platser skulle uppstå i alla bostadsområden. Förvaltningen skrev som motivering följande:

Målsättningen för socialförvaltningen är att skapa förutsättningar för positiva fritidssysselsätt­ningar medan det ursprungliga syftet var att huvudsakligen förebygga sociala störningar bland ungdomen. [65]

I planen till fritidscentrum föreslogs det endast några stora fritidsgårdar i Angered men det motsatte sig socialförvaltningen med anledning av att det skulle uppstå spontana ung­domscentra på andra platser än som var planerat. Socialförvaltningen föreslog därför att det skulle byggas minst 15 fritidsgårdar i Angered.

Tre faktorer skulle tas med i planeringen av Angereds fritidscentrum:

a/ de förutsättningar stadsmiljön erbjuder för en lämpligt avvägd kontroll,

b/ förutsättningarna för rikt differentierade fritidsaktiviteter,

c/ förutsättningarna för ett spontant gemenskapsliv, som bl.a. kan bidra till att de ensamståen­des kontaktbehov blir tillgodosett.

Staden skall erbjuda människan olika slag av kontaktmöjligheter, från möjligheter att utan sär­skilda krav på aktivitet eller engagemang vistas bland andra människor, till intimare och engage­rad samvaro i anslutning till olika aktiviteter. Stadsmiljön skall organiseras så att träffpunkter erbjuds människorna, där de exempelvis i anslutning till gemensamma intressen kan få kontakt med varandra.[66]

I samband med byggandet av ett fritidscentrum så ville socialförvaltningen även att det skulle ske djupare studier av hur stadsmiljön påverkade det sociala beteendet bland de boende i de nybyggda bostadsområdena.

3.2.5. Fritidsbyrån och ”Kärnan för fritid”.

En av socialförvaltningens avdelningar hette fritidsbyrån och en av dess uppgifter var att samordna planeringen av anläggningar för skolundervisning och fritidsändamål.[67] I ett tidigt stadium när den nya sattelitstaden Angered planerades skulle det finnas ett fritidscentrum i det kommersiella huvudcentrumet och det kallades inom fritidsbyrån för ”Kärnan för fritid”.

Fritidsbyrån ansåg att det var viktigt att denna verksamhet fanns med i början av plane­ringen därför att i de stadsdelar som byggts tidigare i Göteborg hade det inte räckt med genomarbetade stadsplaner när inte allt kommit till stånd när det behövts. Kortedala, Biskops­gården och Västra Frölunda var områden i Göteborg som saknat denna planering, och detta under den tid barnantalet växte snabbt och den sociala strukturen utformades. Därför var det viktigt enligt fritidsbyrån att hela den nya stadsdelen i Angered byggdes samtidigt med kom­mersiella och sociala kontaktkärnor.

Det blev under arbetets gång tydligt att fritiden inte bara kunde koncentreras till stadsde­lens centrum utan även ut till de olika bostadsområdena. På detta sätt blev det enligt fritidsby­rån naturligt att knyta fritiden till skolan. En annan fördel var att undervisningsprogrammet hade flera av de aktiviteter som kunde användas i fritidssammanhang.[68]

För både skolstyrelsen och socialförvaltningen så var skolorna och dess lokaler bra verk­samheter att placera fritidscentrat i. Det skulle uppfylla kravet att samordna verksamheter och utnyttja lokalerna så mycket som möjligt och det fanns även en vilja att centralisera verksam­heterna så att de blev mer effektiva. Skolan svarade att fritiden skulle främja dess syfte och kunna vara ett stöd till undervisningen.

Socialförvaltningen såg skolan som en fast verksamhet centralt i bostadsområdena där ungdomarna till största delen befann sig. En anledning var att man ville undvika störningar i boendemiljön och därför skulle det byggas fler fritidsgårdar på platser där man förutsåg att ungdomar kunde samlas.  Med anledning av tidigare erfarenheter och hur situationen såg ut i övriga Göteborg ville man att planeringen och skapandet av fritidscentrat gick parallellt med bygget av bostadsområdena. Skolorna kunde erbjuda lokaler till kontaktfrämjande verksam­heter för de boende. Detta var viktigt därför att det fanns en risk för social isolering och brist på gemenskap för invånarna.

3.2.6. Övriga nämnders yttrande.

Övriga nämnder la också fram sina remissvar till utredningen om Angereds fritidscentrum och de stora frågorna var infrastrukturen som bl.a. vägnät, lokaltrafik, parker, bostadsmängden och service.

Biblioteksnämnden såg möjligheter med bibliotek i anslutning till skolorna som något positivt och det var en stor enighet runt planeringen. Den 4 april 1968 antog Göteborgs stads­fullmäktige förlaget på planen om ett Angereds Fritidscentrum.[69]

3.2.7. Planeringsgruppen för Angereds fritidscentrum.

Socialförvaltningen föreslog i sitt yttrande att skolan blev tilldelad rollen som sammankal­lande för den samverkansgrupp som skulle utforma Angereds fritidscentrum. Förklaringen till förslaget var att skolorna med sitt lokalutbud skulle vara basfunktionen i Angereds fritidscent­rum. Skolorna skulle byggas som satteliter i alla delområden och det skulle innebära en fast struktur i varje bostadsområde. Samordningen av lokaler var en anledning till beslutet därför att det var både effektivt ur resursanvändning och samverkan mellan de olika verksamheterna vilket var utredningens huvudsyfte.[70]

Det första sammanträdet i planeringsgruppen är under hösten 1968 och det beslut som togs var att denna grupp inte skulle bli permanent och att det var upp till varje nämnd att ta fram sin egen planering. Däremot skulle berörda nämnder samlas för överläggningar när situ­ationen vid något tillfälle så skulle kräva.[71]

Göteborgs stadsfullmäktige avskriver planeringsgruppen vid beslut 15 juni 1972.[72]

Det som finns dokumenterat från gruppens arbete är en promemoria skriven den 4/3 1970 om gruppens arbete. Det som gjorts är en inventering av lokalönskemål från de olika förvaltning­arna. Samordningen av dessa kan inte göras generellt p.g.a. stadsdelarnas olika förutsättningar när det gäller byggtiderna som är olika.

3.2.8. Kritik av planen.

Socialförvaltningen inkom i oktober 1969 med ett tjänsteutlåtande angående planeringen och byggandet av Angered – Bergum där de väckte ett ifrågasättande av hur stadsplaneringen fun­gerar. Kritiken var i stor utsträckning inriktad på den sociala betydelsen av stadsmiljöns ut­formning och att i den utformningen så har det uppstått stora brister.[73]

Socialförvaltningen hänvisade till en pågående debatt om målsättningen för samhällets socialpolitik och att debatten i stor utsträckning innehöll ett ifrågasättande av hittills gällande värderingar, målsättningar och metoder i byggandet av bostäder.

Orsakerna till sociala störningar har i större utsträckning börjat sökas inte bara hos individerna utan också i samhället, i de grundläggande villkor samhället erbjuder människorna.[74]

Socialförvaltningen beskrev den sociala situationen som uppstått i de två områdena Hjällbo och Hammarkullen som redan var färdigbyggda 1969 som kritisk. Bostadsområdena fungerade inte utifrån den planering som gjorts och att det fanns brister i samverkan mellan bebyggelsegrupperna, kontinuerlitet i verksamheterna och integration i staden. Det fanns även en avsaknad av attraktiva gångstråk som band samman bebyggelsen.

3.2.9. Vad blev det av Angereds fritidscentrum?

Fritidslokaler i bostads området Lövgärdet började planeras två år innan byggandet av området startade 1970. Planeringen pågick parallellt med den generalplan över hela Angered – Bergum och planen med ett fritidscentrum.  Med i planen för Lövgärdets fritidslokaler var att 1m2 per lägenhet skulle ge lika mycket i lokalyta till fritid. Planeringen av Lövgärdets fri­tidslokaler var att det skulle finnas en basfritidsgård i anslutning till en centrumanläggning som skulle byggas i stadsdelens centrum. Det var inte aktuellt att fritidslokalerna skulle plane­ras in i skolans lokaler utan den skulle placeras med samma ingång till det kommersiella ut­budet och i en närhet till skolan så att lokaler där kunde användas. Argumentet var en ökad attraktion av verksamheten.[75]

När Lövgärdet var mitt inne i sin byggnadsfas meddelade socialförvaltningen våren 1971 att de ekonomiska ramarna för 1972 – 1974 inte skulle räcka till en stor satsning av det man planerat när det gäller fritidsutbudet. Det fanns inte ekonomi att bygga dessa centruman­läggningar och samtidigt bygga ut fritidsverksamheten i övriga stadsdelar i Göteborg. Ett tjänsteutlåtande skickades brådskande ut till berörda byggbolag, kommunstyrelsen och skol­styrelsen.[76]

Vid denna tid hade byggnationen i miljonprogramssatsningen saktat av i Angered och nu handlade det om tre centrumsatsningar med basfunktionen i miljonprogrammets Angered (Lövgärdet, Rannebergen och det planerade Angereds Kulturcentra). Under 1971 blev den avstannande byggnationen en diskussion inom kommunen om vad detta kunde få för konse­kvenser när det gällde den sociala situationen och de satsningar inom välfärden som var pla­nerade.[77]

Kommunstyrelsen beslutade trots den uppkomna situationen att bygget skulle genomfö­ras inom budgeten. Socialförvaltningen tog upp frågan igen och beslutade sig för att samman­kalla ett möte med kommunalråd och stadskansli för att tala om konsekvenserna ett fortsatt bygge skulle medföra. Socialförvaltningen ansåg att en fortsatt ekonomisk satsning skulle drabba Göteborgs äldre bostadsområdens i fritidsutbud.[78] Kommunstyrelsen behandlade ären­det återigen 1972 och beslutade att anläggningarna skulle ingå i befintlig budget.

Det bildades utifrån detta en projektgrupp när det gällde Lövgärdets fritidsutbud och den arbetade fram till 1975 och då hade fritidsverksamheterna integrerats med skolan som bas­funktion. Denna projektgrupp arbetade efter nya organisatoriska former och oprövade arbets­former. Det genomfördes bl.a. enkätundersökningar bland de boende och en samordning av resurserna inom undervisning, fritid och kultur.[79]

3.2.10. Generalplanen stoppas.

1973 kom det beslut som gjorde att planerandet och byggandet av bostäder i Angered stoppa­des. Göteborgs kommunstyrelse skrev att beslutssituationen präglades av en hög grad av osä­kerhet. Den framtida befolkningsutvecklingen i Angeredsområdet var osäker och det påver­kade byggandets omfattning. Kommunstyrelsen bedömde hela regionens befolkningsutveck­ling i sin helhet mer svårbedömd än tidigare. Näringslivets etableringsvilja till att lokalisera sysselsättningstillfällen till Angered var andra problem som framstod som en stor osäkerhets­faktor. [80]

Statistik visade på att antalet outhyrda lägenheter ökat kraftigt under 1972 och att etable­ringen av företag i Angered nästan helt misslyckats och att det inte fanns något intresse för nyetableringar.[81] Trots att prognosen för Angered var osäker beslutade Göteborgs kommunfull­mäktige 1973 att bygga Angereds Centrum men utifrån att det 1980 skulle bo maximalt 47 000 invånare i Angered – Bergum. Bygget skulle prioriteras och all kommersiell -, social- och kulturell service skulle ingå i planeringen.[82]

4. Diskussion och resultat.

Vad var anledningen till att bygga Angereds fritidscentrum?

De direktiv som innebar att bostadsbyggandet också skulle inkludera människors fritid låg som grund i byggandet av Angereds fritidscentrum. Huvudanledningen till att det skulle byg­gas ett Angereds fritidscentrum var att fritiden skulle prioriteras in i byggandet redan vid starten och att statliga direktiv påtalade detta. Göteborgs stad hade däremot ansvaret att pla­nera och bygga verksamheten samt utforma den utifrån stadens behov. Den konsultbyrå som arbetade fram förslaget på Angereds fritidscentrum hade redan i sina direktiv från 1964 fått i uppdrag att arbeta en plan med skolan som bas. Skolan fick en första fråga 1967 i och med yttrandet. Det blev en beslutskedja där de centrala statliga direktiven och läroplanen satte ra­marna. Göteborgs stad gjorde en planering utifrån de lokala förutsättningarna som sedan före­slogs skolstyrelsen.

Planer och planeringar var enligt Lago politiska verktyg som användes i skapandet av miljonprogrammet. Detta var en viktig del i hela det socialdemokratiska välfärdssamhället. Det var stat och kommun som styrde och begränsade vad och vilka verksamheter den nya be­byggelsen skulle innehålla och reglerade därför vad som var tillåtet och inte.[83] Förutom läropla­nen styrde staten centralt och nationellt även genom direktiv som bostadsutredningar. Men den lokala planeringen skulle ske av kommunen som hade den kunskap och som krävdes för att planera människors sociala liv.[84]

Angereds fritidscentrum var en centralt skapad produkt av konsulter, arkitekter och plane­rare inom Göteborgs stads nämnder. Det skulle tillgodose de behov kommunen genom planering och uträkningar förutsatte att stadsdelens invånare skulle behöva. En kommunal planering räknade ut hur skolans lokaler skulle kunna användas för att samordna den verk­samhet som skulle ingå i Angereds fritidscentrum. Anledningen var att skolan hade tillgäng­liga lokaler som skulle kunna användas effektivt.  Skolor skulle byggas i alla Angereds bo­stadsområden och med en roll som bas för fritidsverksamheter blev även denna verksamhet utlokaliserad och strukturerad utifrån den sattelitmodell som planerats.

Kommunens roll var tydlig men det var statliga direktiv som instruerade kommunerna vad miljonprogrammet skulle innehålla. Var detta en anledning till att skolan fick rollen som sammankallande i planeringen av fritidscentrat?

Rothstein ser den centrala styrningen utifrån två perspektiv. Ett perspektiv är där staten genom sina ämbetsverk som t.ex. skolöverstyrelsen genomsyrar en central samhällsstyrning. Den andra delen är de kommunala verksamheterna som t.ex. socialförvaltningen.[85] Det framträ­der två verksamheter som på ytan har likartade anledningar till byggandet av Angereds fritidscentrum men som vid en djupare granskning skiljer sig åt.

Vilka uppdrag och roller hade och fick skolan och socialförvaltningen vid planeringen och byggandet av Angereds fritidscentrum?

Skolans roll.

Skolan var positivt inställd till ett centraliserat fritidscentrum och en integrering av fritids­verksamheter i skolan skulle underlätta skolans arbete. På vilket sätt fritidsverksamheter skulle införlivas var beroende på hur skolans lokaler och skolmiljö utformades. Skolans hu­vuduppgifter var att utbilda och fostra elever och fritiden blev ett komplement till att skolan skulle lyckas bättre med sitt uppdrag. Jag återkommer med socialförvaltningens roll men skolans fostrande betydelse under planeringen var ett argument för att fritidscentrat skulle placeras i skolan.

Skolstyrelsen såg möjligheter genom att Angereds fritidscentrum hade skolorna som bas. Då skulle fritidsverksamheterna kunna berika skolans verksamhet samt fylla funktionen av fostran och undervisning. Fostran av ungdomar till morgondagens samhällsmedborgare är och var en av skolans centrala uppgifter. Den centralisering inom skolan som skett med den gemensamma läroplanen gjorde skolan likformig och den skulle stå för vissa övergripande normer.[86] Skolan i miljonprogrammets förorter fick även den en fostrande roll och tillsam­mans med centraliseringen av skolan kunde den ta rollen som en stabil samhällsinstitution för en välfärdspolitik i demokratisk fostran.

Genom Angereds fritidscentrum skulle skolan få uppdrag som innehöll andra uppgifter än det som innebar traditionell undervisning. Den statliga läroplanen angav att det från sko­lans behov var viktigt att eleverna hade en aktiv och meningsfull fritid. Indirekt påverkade fritiden elevernas skolsituation. Skolan skulle ta del av detta och även kunna erbjuda sina lo­kaler till andra verksamheter vilket främjade skolans arbete. Barn och ungdomar skulle sys­selsättas så att de var under kontroll och inte skapade problem.

Rothstein skriver att skolan har begränsningar genom att den strukturellt är inordnad i en statlig kontroll. Därför är dess möjlighet som aktör i samhället avgränsad.[87] Från statligt håll var skolans primära syfte att bedriva undervisning som reglerades genom läroplaner, kurspla­ner och att lärarnas löner bekostades av staten. Det fanns en stark statlig central styrning av skolans arbete som på flera nivåer var både detaljerad och preciserad för verksamheten och skolan var organiserad med experter och administratörer som såg till så att läroplanens inne­håll fullföljdes genom hela den statliga organisationen.[88]

Skolan var på detta sätt en statligt reglerad verksamhet och det fanns tydliga riktlinjer och regler när det gällde dess roll i miljonprogrammet. Skolans roll som aktör i bostadsområ­det innebar att den skulle utgå från dessa direktiv och lagar. Innebar det att Angereds fritids­centrum fick en begränsad roll? Skolan var tydlig med att fritidsverksamheterna inte skulle inkräkta på skolans huvuduppgifter men däremot var dessa verksamheter välkomna som komplement till skolans verksamhet. Den kommunala socialförvaltningen såg på fritidscentrat ur ett annat perspektiv vilket jag återkommer till senare i diskussionen.

Det fanns en samstämmighet inom alla nämnder och förvaltningar i Göteborgs stad att skolan skulle vara basverksamhet i byggandet av Angereds fritidscentrum. Skolan fick rollen som sammankallande i planeringsgruppen av fritidscentrat efter förslag från socialförvalt­ningen. Hur hanterade skolan den rollen?

Planeringsgruppen som skulle planera fritidscentrat gjorde endast en inventering av lokal­behovet under de nästan 4 år gruppen verkade. Detta visade på att samverkan och sam­ordningen av fritidsfrågor mellan skola och socialförvaltning troligtvis var bristfällig.

Jag utgår från att skolans huvudsakliga uppgift var att utbilda ungdomar och det innebar att skolan primärt fokuserade på det. Kan detta ha inneburit att skolan inte hade den nödvän­diga kunskapen eller resurserna för att ansvara över fritidsfrågan utan att den fanns inom soci­alförvaltningen?

Jag återkommer till denna diskussion men jag anser denna fråga även är aktuell idag när det läggs fler och större arbetsuppgifter på skolan, inte minst sociala frågor.

Socialförvaltningens roll.

Socialförvaltningen och dess fritidsbyrå uttalar i sitt yttrande att fritidscentrummet skulle fylla det lokala samhällets behov av en god fritid och att alla skulle kunna ta del av denna. Social­förvaltningen tyckte precis som övriga nämnder att skolan var den verksamhet som skulle stå för basfunktionen i fritidscentrat och att skolans verksamhet var ett bra komplement.

Prioriteringen i socialförvaltningens svar var hela bostadsmiljön och att planeringen av fritidscentrat skedde samtidigt som bostadsområdena byggdes. Störningar av olika slag kunde då undvikas, inte minst när det gällde ungdomsgrupper och deras sociala arenor. Socialför­valtningens argument var att ungdomar annars skapar egna mötesplatser som inte är under kontroll och därmed blir störande i området.

Socialförvaltningen är en stark pådrivare i planeringen av samhällsstrukturen och det bekräftas av Rothstein som beskriver det socialpolitiska området som kanske det mest cen­trala i den starka statens politik.[89]  De sociala frågorna var centrala i den välfärdsideologi som fanns i miljonprogramsprojektet men den var till skillnad från skolans roll styrd utifrån de lokala behov som uppstod. Socialförvaltningen i Göteborg var centralt strukturerad utifrån kommunen. Dess roll blev en annan än skolans. De sociala frågorna ute i bostadsområdena gjorde att socialförvaltningen mer och mer fick en roll som kritiker av planeringen av miljon­programmet. 1969 kom kritik upp angående brister i samplaneringen i de områden i Angered som byggts färdigt. Denna påminde om de erfarenheter och farhågor socialförvaltningen hade redan under planeringen av Angereds fritidscentrum. Hur kommer det sig att det ändå inte fungerade? Kan en anledning till kritiken av planeringen varit den ökade kunskap inom det sociala området som utvecklades under andra hälften av 1960 – talet?

Enligt Rothstein hade välfärdsstaten problem med att bygga bort missförhållanden som fanns kvar sedan tidigare byggprojekt. Det hade under andra halvan av 1960 – talet uppstått en form av kunskapskamp om den sociala verkligheten och det sociala problemet. Under denna tidsperiod hade även de kommunala socialförvaltningarna expanderat. Denna expan­sion skapade också en ökande aktivitet vilket radikaliserade socialpolitiken i kommunerna. Den expanderande sociala sektorn med dess tjänstemän kritiserade den teknokratiska och mo­dernistiska samhällssyn som byggde på att sociala problem kunde byggas bort. Det började föras fram krav på en förändrad socialpolitik och en gemensam sociallagstiftning .[90] Socialför­valtningen efterfrågade kunskap om de sociala konsekvenser som uppstod vid denna typ av byggande. Det var nu denna kunskap lyftes fram.

Enligt Lago så var det under denna tid de sociala frågorna som var mest angelägna att satsa och tänka på vid nybyggandet. Det med anledning av att dessa frågor hittills fått stått tillbaka vid tidigare bostadsbyggande där andra faktorer i form av praktiska funktioner som t.ex. lägenheternas utformning fått dominera.[91] Frågan är om de sociala frågorna blev priorite­rade när Angereds fritidscentrum skulle byggas?

Socialförvaltningens skrev i sitt remissyttrande att det var viktigt att hela den sociala miljön arbetades med i planeringen.  Rothstein beskriver att svensk politik under välfärdsbyg­gande från 1930 – talet fram till 1970- talet präglades av en särskild uppsättning ”arbetsreg­ler”. Det fanns en politisk kultur i Sverige där en stark tilltro till rationalism och central plane­ring var prioriterad. Det innebar att genomgripande samhällsförändringar genomfördes i en demokratisk process som präglades av just rationalism och centrala administrativa proces­ser.[92] Det fanns en planeringsideologi som enligt Lago var viktig i hela det socialdemokra­tiska välfärdssamhället. Den utgick från exempelvis stadsplaner som politiskt bestämde vad som var tillåtet och inte. Dessa planer kunde man lagstifta. Därmed var möjligheten till styr­ning mycket stor.[93]

Angereds fritidscentrum kunde bli ”kittet” mellan skolans strukturella och formella verk­samhet och det arbete som socialförvaltningen utförde till stora delar utanför skolans lo­kaler. Det var ännu inte strukturerat utifrån någon enhetlig lag eller statligt styrdokument. So­cialförvaltningen utgick från tidigare erfarenheter medan skolan kunde forma sin verksamhet omgående utifrån de centrala styrdokument den hade att tillgå. Syftet med byggandet av Ang­ereds fritidscentrum var samordningen av fritidsverksamheten centralt under en verksamhet. Min undersökning visar på att det inte fungerade tillfredställande när socialförvaltningen ifrå­gasatte samordningen och planeringen av verksamheterna i bostadsområdena. Det finns en skillnad gentemot skolan som inte framför denna kritik men där skolan däremot framförde åsikter om samordning vid planeringen av byggandet.

Därmed framkommer under byggprocessen de två olika perspektiv Rothstein beskriver: 1. Statens intresse i form av en skola med ett tydligt utbildningsuppdrag med fritidsverksam­heten som ett komplement till detta. 2. Kommunen och en socialförvaltning med utgångs­punkt i hela områdets behov och en fritidsverksamhet som skulle formas utifrån dessa.          Fritidscentrat placerades i skolans lokaler och skolan hade ett intresse av att fritid främ­jade undervisningssituationen. Socialförvaltningen såg fritiden utifrån ett perspektiv där alla boendes fritidsbehov primärt skulle tillgodoses. Är det fortfarande skolan som skall ansvara över utbildning, fostran och den sociala problematiken?

Hur kan visionen om ett Angereds fritidscentrum ses i förhållandet till byggandet av miljonprogrammet i övrigt?

Angereds fritidscentrum var en gigantisk plan som centralt planerades utifrån noggranna ut­räkningar. Dessa uträkningar utgick från prognoser på hur många som skulle bo i Angered – Bergum inom den kommande perioden. Det innebar att om fritidscentrummet skulle bli verk­lighet krävdes att planerna byggandet av bostäder, infrastruktur och service i övrigt genom­fördes.

Under 1972 blev det tydligt att visionen inte kunde fullföljas för att det fanns tomma lägenheter och den planerade näringsverksamheten inte fanns. Lago ger samma beskrivning av miljonprojektet i Navestad där arkitekturens plan skulle slutföras och områdets utseende gjorde att projektet fullföljdes.[94]

I planeringen av Angered uppstod en osäkerhet men det bestämdes även där att projektet skulle fortsätta men utifrån andra prognoser. Det innebar bland annat att man i Lövgärdet full­följde den ursprungliga visionen fastän det uppstått tydliga tendenser på att det inte fanns un­derlag och resurser att fullfölja planen. Fanns det en politisk prestige i någon form som gjorde att man fortsatte som planerat i ett par år till?

Lagos säger att miljonprogrammet var starkt kopplat till den socialdemokratiska folk­hemsideologin och det skulle kunna innebära att i de kommuner som var socialdemokratiskt dominerade så fick miljonprogrammen större genomslagskraft och betydelse.[95] För socialdemo­kratin betydde miljonprogrammet att de en gång för alla skulle göras upp med de brister som man inte lyckats bygga bort under de tidigare 30 åren. Troligtvis fanns det en stor anledning att in i det sista försöka genomföra så mycket som möjligt av det som planerats. Detta trots att man säkerligen visste om att det gjorts misstag och att det fanns stora brister i den planering som gjordes centralt utifrån antaganden och prognoser.

Kritiken mot att bygga bort sociala problem hade kommit tidigare men i början av 1970 – talet så kom den från socialförvaltningen. Enligt Rothstein var denna period början på den starka statens fall och att socialpolitiken blivit decentraliserad, flexibel och lokalt problemin­riktad .[96] I Angered var det socialförvaltningen som lyfte fram den sociala situationen i Ange­red där problem uppstod tidigt. Den kom med kritik som byggde på lokala kunskaper och växte inom den centralstyrda kommunorganisationen. Var det en form av ”kommunsocialism” som var förknippad med den kommunala offentliga sektorns expansion under perioden?

Elander nämner denna ”socialism” i ett regionalt och decentraliserat perspektiv och att den följer med det Socialdemokratiska partiets centralisering och inkorporering med staten.[97] Intar socialförvaltningen i Göteborg denna roll? Socialdemokratins roll som traditionellt dri­vande i lokal social mobilisering minskade i samma takt som denna integrerades med staten.[98] Var det de offentligt kommunalanställda som samtidigt tog över en del av rollen som försva­rare och mobiliserare av välfärdssamhället?

Det gjordes försök till att förändra förorternas sociala situation och ett exempel är Hammarkullen. Enligt Zintchenko var det först när den offentliga förvaltningen genom per­sonligt engagerade offentliganställda med vänsterideologiska värderingar tillsammans med föreningslivet, kyrkorna och ideella krafter och en ökad integrering och samverkan man från mitten av 1970- talet kunde bryta trenden av social segregering, utanförskap och missförhål­landen i stadsdelen.[99]

I Lövgärdet använde man sig av oprövade arbetsmetoder för att kunna genomföra byggan­det av fritidsanläggningen. Dessa oprövade arbetsmetoder innehöll en enkätundersök­ning till de boende. Var det under denna tid när miljonprogrammet avslutades som statens och socialdemokratins hegemoni bröts? Kritiken av miljonprogrammets bostadsområden tvingade fram nya arbetsmodeller där det framträder en form av lokal demokrati. De boendes behov skulle lyssnas på och de skulle engageras i utformningen av områdena. Rothstein skriver att från 1970 – talets mitt ökade misstron mot den centrala planeringsteorin och politiskt innebar det att beslut inom många områden kraftigt decentraliserades.[100]

Detta innebar början till en utveckling där ett statligt och centralt planerat boendeprojekt styrdes över till att bli decentraliserade och kommunala angelägenheter. Detta har inneburit att förortsområdena från att ha varit en statlig angelägenhet, eller till största delen, successivt under de senaste decennierna primärt blivit ett kommunalt ansvar. När då kommunerna inte har resurser för att ta hela ansvaret, vad händer? Det har skett en ansvarsförskjutning under de senaste decennierna med en början i slutet av miljonprogrammets era. Staten har fört över ansvaret till kommunerna som i sin tur fört det vidare till invånarna. Det innebär att de resurs­svaga som varit i majoritet av dem som bott i miljonprogrammets förorter i större grad fått ta ansvar över sin situation.

Vad händer när stat och kommun tagit över en stor del av människors välfärd och när denna styrning senare tas bort?

Lövgärdet är ett exempel på där integreringen av verksamheterna genomfördes fastän de ekonomiska ramarna inte tillät denna satsning, Den blev ändå genomförd och min tolkning är att det skulle ske till varje pris. Kan det ha varit så att det även här fanns en form av prestige i att förverkligandet av de stora planerna ändå till viss del skulle fullföljas? När det gäller byg­gandet av Angereds Centrum senare på 1970 – talet så gjordes det med en helt annan demo­grafisk kalkyl och det var viktigt att projektet genomfördes. Kommunfullmäktige gav till skillnad från 1968 ett uppgivet intryck när det gäller planeringen av slutförandet av Angered Centrum. Industrierna som planerats in kom aldrig till. Näringslivets frånvaro och alla tomma lägenheter visade inte på något annat än ett misslyckande. Vad fick detta för konsekvenser?

Förorterna med miljonprogrammens tomma lägenheter fylldes under 1980 – och 1990 talet upp med framförallt nyanlända flyktingar vilket skapat nya diskussioner om miljonpro­grammet och dess bostadsområden. En ekonomisk tillbakagång och ökad arbetslöshet har slagit hårt mot dessa områden. Det har inneburit segregation, droger, kriminalitet och utanför­skap.[101] Orättvisor och ojämlikhet som för 40 år sedan skulle vara bortbyggt genom miljonpro­gramssatsningen är fortfarande tydlig. Nedskärningar inom den offentliga sektorn och övrig service fortsätter.

I dagens politiska debatt är det fortfarande den decentraliserade skolan som skall rädda välfärden. I diskussionen om dagens skola och dess roll i förorten är integrering ett av de vik­tigaste uppdragen och skolan har i stor grad fått anpassa sig efter närområdenas förutsätt­ningar där segregation och utanförskap är vanligt. Skolan är idag ”Skolan mitt i byn” där samarbete med föreningsliv och näringsliv är viktigt.[102]  Skolan får rollen som samhällsbärare men med en decentraliserad organisation där staten fört över styrningen till kommunerna.

Kvar av miljonprogrammets stora välfärdssatsning är en skola som drabbats av samhäl­lets förändringar med en diskussion om skolsegregation som följd. Om skolans uppdrag 1967 delvis var att kunna axla samhällets välfärd när det fanns stora resurser, misslyckades. Hur skall då skolan idag med mindre resurser mer eller mindre ensamt kunna ta denna roll?

Miljonprogrammet genomfördes. Men, de sociala störningar som påtalades redan vid byggandet, finns kvar idag. Vilket ansvar skall det övriga samhället ta? Skall skolan förstatli­gas igen och kommunen primärt bygga upp och stödja andra verksamheter? Vad händer med demokratin i en framtid med ökad segregering och utanförskap?

5. Sammanfattning.

Angereds Fritidscentrum var en gigantisk plan i ett ännu mer gigantiskt samhällsbygge med storslagna planer och resurser. Det skedde under en period med en socialdemokratisk hege­moni i samverkan med svenskt näringsliv och det var i en guldålder med ekonomisk tillväxt och till stora delar gemensam syn på ett välfärdssamhälle som skulle komma alla till gagn. Människors hela liv skulle planeras in i ett strukturellt mönster utifrån en centralt planerad plan. Fritidscentrummet blev en produkt som formades vid skrivbordet av konsulter, stadspla­nerare och arkitekter. Bakom sig hade de en politiskt enad stab av politiker och tjänstemän.

Genom min undersökning av Angereds fritidscentrum har jag hittat olika anledningar till att det skulle byggas. Dessa anledningar var vid en första anblick enkla och tydliga att förstå men ju mer jag forskade ju mer fick jag en otydlig och splittrad bild av situationen.

En anledning var den beslutskedja som jag kunde se. Staten styrde den kommunala plane­ringen genom centrala direktiv och lagar. Staten hade också kontroll över skolan genom den gemensamma läroplanen. Övriga nämnder och förvaltningar var kommunala och var kommu­nens ansvar.

I min undersökning utgick jag från två olika nämnders motiv i arbetet med fritidscentrat, en statlig och en kommunal. Här framträdde två olika perspektiv som ävenvisade på miljon­programmets brister.

Skolan och socialförvaltningen fick två olika roller. Skolan i miljonprogrammet var den verksamhet som var statligt centralt styrd genom bl.a. läroplanen.  Skolans  uppgift var under­visning och fostran av eleverna och frågan är om inte skolans roll som ansvarig aktör över fritidsfrågorna i bostadsområdet blev begränsad? Genom planeringsgruppen som inte funge­rade som det var tänkt innebar det även att fritidsfrågan inte samordnades utifrån den kunskap som fanns.

Socialförvaltningen däremot fick en roll där den var lokalt förankrad. Den var under uppbyggnad och hade andra anledningar än skolan för att ett fritidscentrum skapades i Ange­red.Socialförvaltningen ville primärt skapa arenor utifrån boendemiljö och sociala situationer som uppstod för att förhindra sociala störningar. Dessa två olika roller hamnade i en form av motsatts förhållande mellan stat och kommun. Socialförvaltningens åsikter och kritik som direkt och indirekt framkom under planeringen blev också verklighet, inte minst idag när vi ser konsekvenserna av miljonprogrammets mastodontbygge. Jag har i min undersökning även kunnat se tendenser till att när problemen inom miljonprogrammet blev tydligare innebar det samtidigt en kris för socialdemokratin. Ett skäl kan vara socialdemokraternas hegemoni med staten och den spricka som jag tolkar uppstod mellan dem och kommunen. Orsaken till denna spricka var expansionen var socialförvaltningens roll i miljonprogrammet.

Angereds fritidscentrum blev till en vision där den centrala kontrollen och planeringen skulle vara så fulländad att man kunde planera människors sociala liv utifrån siffror, ritningar och samhällets behov. Eller vad man då trodde var behoven. Genom min undersökning med planeringen av detta centrum har jag funnit en spricka. En spricka som innebär att visionen och drömmen om det perfekta välfärdssamhället med total rättvisa och jämställdhet fortfa­rande är en vision.

Käll- och litteraturförteckning.

Detta är en uppsats av Mikel HolvilaVT 2012 Historia III C-uppsats

Källor.

Regionsarkivet, Göteborg:

Göteborgs allmänna skolstyrelse. Protokoll samt bilagor: A1 – 62 1967.

Göteborgs allmänna skolstyrelse. Protokoll samt bilagor: A1 – 63 1968.

Göteborgs kommunfullmäktiges handlingar 1971.

Göteborgs kommunfullmäktiges handlingar 1973.

Göteborgs socialförvaltning. Protokoll samt bilagor 1966 – 1968.

Göteborgs socialförvaltning. Protokoll samt bilagor 1969 – 1970.

Göteborgs socialförvaltning. Protokoll samt bilagor 1971 – 1972.

Göteborgs stadsbyggnadskontor. Handlingar och skrivelser 1967 – 1975.

Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar 1968.

Statliga offentliga utredningar:

SOU 1965:32

Litteraturförteckning.

Ahrne Göran, Roman Christine och Franzén Mats. Det sociala landskapet. En sociologisk beskrivning av Sverige från 1950 – talet till början av 2000 – talet. Bokförlaget Korpen 2008.

Arbetarrörelsen. En uppslagsbok. Bokförlaget Forum 1978.

Bruce Olof. Upptäck Västra Frölunda. Göteborgs stadsmuseum. Värnamo 2007.

Bunar Nihad. Skolans mitt i förorten – fyra studier om. skola, segregation, integration och multikulturalism. Brutus Östlings Bokförlag Symposion 2001.

Dahlstedt Magnus och Hertzberg Fredrik. Skola i samverkan. Miljonprogrammet och visionen om den öppna skolan. Gleerups Utbildning AB 2011.

Göteborgs kommunalkalender 1967. Göteborgs stads statistiska kontor. Årgång 39.

Elander Ingemar m.fl. Hall Thomas (red). Perspektiv på planering. Frågeställningar och frontlinjer inom planeringshistorisk forskning.  Ord och form, Uppsala 1991.

Hall Thomas (red). Rekordåren – en epok i svenskt bostadsbyggande. Boverket 1999.

Hansson Einar, Göteborgs stadsbyggnadskontor m.fl. Göteborg – att bygga staden. Certus, Göteborg 2003.

Hirdman Yvonne. Att lägga livet tillrätta. Carlssons bokförlag. Stockholm 2010.

Hägg Göran. Välfärdsåren. Svensk historia 1945 – 1986. Nörhaven paperback A/S Danmark 2006.

Jönsson Ingrid, Trondman Mats, Arnman Göran och Palme Mikael. Skola – Fritid – Framtid. En studie av ungdomars kulturmönster och livschanser. Studentlitteratur 1993.

Lago Lina. Makt, planering och miljonprogrammet – En maktanalys av bostadsområdet Navestad och dess planering och utformning. Magisteruppsats från grundskollärarprogrammet Linköpings universitet 2004.

Lgr 62. Kungliga Skolöverstyrelsens skriftserie 60.

Lgr 69. Skolöverstyrelsen. Svenska utbildningsförlaget Liber 1969.

Magnusson Lars. Sveriges ekonomiska historia. Scandbook Falun. 1996.

Nationalencyklopedin 2012.

Nordström Lars och Ågren Lars. Den stora folkomflyttningen. Göteborg i sen tid. Centrum förlag. Byggnadskultur Göteborg 1979.

Ohlson Lars, Swärd Hans. Ungdom som samhällsproblem. Studentlitteratur 1994.

Olson, Hans Erik. Staten och ungdomens fritid- kontroll eller autonomi? Arkiv avhandlings­serie 40, Studentlitteratur Lund 1992.

Olsson Sören. Framtidens stadsdelsutveckling 1993 – 2004. SG Zetterqvist AB, Göteborg 2005.

Persson Sofia. Läraryrkets uppkomst och förändring. En sociologisk studie av lärares villkor, organisering och yrkesprojekt inom den grundläggande utbildningen i Sverige ca. 1800 – 2000. Docusys, Göteborg 2008.

Rothstein Bo och Wahlne Lotta (red).Bortom den starka statens politik. Team media, Falkenberg 2005.

Rothstein Bo. Sverige – de ideologiska statsapparaternas förlovade land. Artikel publicerad i Den politske forvandling. Historiske spor i nutidens bureaukrati. Systime Förlag Köpenhamn 2005.

Rothstein Bo. Den socialdemokratiska staten. Reformer och förvaltning inom svensk arbets­marknads – och skolpolitik. Arkiv förlag 2010.

Rådberg Johan. Drömmen om atlantångaren. Utopier & myter i 1900 talets stadsbyggande. Bokförlaget Atlantis AB 1997.

Sernhede Ove och Johansson Thomas. Storstadens omvandlingar. Postindustrialism, globali­sering, och migration. Göteborg och Malmö. Bokförlaget Daidalos AB, Göteborg 2006.

Sernhede Ove. Förorten, skolan och ungdomskulturen. Reproduktionen av marginalitet och ungas formella lärande. Daidalos AB, Göteborg 2011.

SOU 1945:63

SOU 1997:57

Stigendal Mikael. Sociala värden i olika sociala världar. Segregation och integration i stor­staden. Studentlitteratur 1999.

Törnqvist Anders. Till förortens försvar. Utveckling och organisation i de tre stadsdelarna Hjällbo, Hammarkullen och Eriksbo 1970 – 1995. Kompendiet. Göteborg 2001.

Wikipedia 2012.

Zintchenko Lennart. Nybyggarstadsdelen Hammarkullen i ett föränderligt Sverige. Bygg­forskningsrådet Stockholm 1993.

Bilaga 1.

Bilaga 2.

[1] Holvila Mikael.  Angereds ungdomsråd 1957-1966. B- uppsats. Högskolan Dalarna 2011.

[2] Holvila Mikael. Lövgärdet- i förändringens tid. Högskolan Dalarna 2011.

[3] Lago Lina. Makt, planering och miljonprogrammet – En maktanalys av bostadsområdet Navestad och dess planering och utformning. Magisteruppsats från grundskollärarprogrammet Linköpings universitet 2004.

[4] Lago 2004. Sid. 23 – 30, 46 – 47.

[5] Rothstein Bo. Den socialdemokratiska staten. Reformer och förvaltning inom svenskarbetsmarknads – och skolpolitik Arkiv förlag 2010. Sid. 14

[6] Rothstein 2010. Sid. 190-192, 247-248.

[7] Rothstein Bo och Wahlne Lotta (red).Bortom den starka statens politik. Team media, Falkenberg 2005. Sid. 9.

[8] Bunar Nihad. Skolans mitt i förorten – fyra studier om. skola, segregation, integration och multikulturalism. Brutus Östlings Bokförlag Symposion 2001. Sid. 66 – 79.

[9] Dahlstedt Magnus och Hertzberg Fredrik. Skola i samverkan, miljonprogrammet och visionen den öppna skolan. Gleerups Utbildning AB 2011. Sid. 12-16.

[10] Zintchenko Lennart. Nybyggarstadsdelen Hammarkullen i ett föränderligt Sverige. Byggforskningsrådet Stockholm 1993. Sid. 125-128.

[11] Rothstein 2010. Sid. 9.

[12] LO Landsorganisationen bildades 1898 som en samlande organisation för arbetarnas fackföreningar i Sverige. Tidigare hade denna organisering skötts av Socialdemokratiska arbetarpartiet (SAP). Arbetarrörelsen. En uppslagsbok. Bokförlaget Forum 1978. Sid. 92-93.

SAF Svenska arbetsgivareföreningen bildades 1902 och det för att till en början möta arbetarnas organisering. http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Arbetsgivareföreningen. Sökdatum: 120614.

[13] Hirdman Yvonne. Att lägga livet tillrätta. Carlssons bokförlag. Stockholm 2010. Sid. 220 – 223.

[14] Folkhemmet användes redan från slutet av 1890 – talet i Tyskland och var ett högerideologiskt begrepp som utgick från en statsvetenskaplig teori . Senare under 1930 talet introducerades folkhemmet som en benämning på den svenska välfärdspolitiken av den socialdemokratiska stadsministern Per Albin Hansson. http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkhemmet. Sökdatum: 120614.

[15] Gustav Möller var socialdemokratisk socialminister åren 1924 – 1926 samt 1932 – 1951 och har haft en avgörande betydelse inom det socialpolitiska arbetet som låg till grund för de välfärdsreformer som infördes under denna tid. Alva och Gunnar Myrdal var två framträdande socialdemokratiska politiker och ideologer som 1934 publicerade boken Kris i befolkningsfrågan som fick en stor inrikespolitisk betydelse. Denna bok låg till grund för den befolkningskommission som tillsattes 1935 vars arbete sedan utmynnade i en mängd sociala reformer. Arbetarrörelsen. En uppslagsbok. Bokförlaget Forum 1978. Sid 111-112, 313-314.

[16] Hirdman Yvonne 2010.  Sid. 95 – 96.

[17] Hirdman Yvonne 2010. Sid. 128 – 131.

[18] SOU 1945:63 sid. 638 – 640.

[19] Magnusson Lars. Sveriges ekonomiska historia. Scandbook Falun. 1996. Sid.417 – 424.

[20] Miljonprogrammet: Sammanfattande benämning på Sveriges bostadsbyggnadspolitik under perioden 1964-1975. Parollen för miljonprogrammet: ”En miljon lägenheter på 10 år”, myntades av Socialdemokraterna. Under miljonprogrammet producerades totalt 1 006 000 lägenheter i Sverige. Nationalencyklopedin 2011

[21] Lago 2004. Sid. 19 – 20.

[22] Magnusson Lars. 1996,Sid. 438-440.

[23] SOU, förkortning för Statens offentliga utredningar. Nationalencyklopedin 2012.

[24] Lago 2004. Sid. 18.

[25] Lago 2004. Sid. 11.

[26] Rådberg Johan. Drömmen om atlantångaren. Utopier & myter i 1900 talets stadsbyggande. Bokförlaget Atlantis AB 1997. Sid. 66.

[27] Hägg Göran. Välfärdsåren. Svensk historia 1945 – 1986.Nörhaven paperback A/S 2006. sid. 227 – 229.

[28] Sernhede Ove. Förorten, skolan och ungdomskulturen. Reproduktionen av marginalitet och ungas formella lärande. Daidalos AB, Göteborg  2011. Sid.18.

[29] Magnusson Lars. 1996.

[30] Ohlson Lars, Swärd Hans. Ungdom som samhällsproblem. Studentlitteratur 1994. Sid. 61 – 64.

[31] Lgr 62. Kungliga Skolöverstyrelsens skriftserie 60. Sid. 71 – 76.

[32] Lgr 69. Skolöverstyrelsen. Svenska utbildningsförlaget Liber 1969. Sid. 26 – 34.

[33] Socialtjänsten i Göteborg bestod fram till 1966 av nykterhets-, barnavårds- samt socialhjälpsnämnder men genom en dispens i ett konungens konselj 28/10 slås dessa nämnder samman till en gemensam socialnämnd med en socialförvaltning och ett antal socialbyråer som skall arbeta och samla de frågor och verksamheter de tre tidigare nämnderna arbetat med. Göteborgs socialförvaltning. Protokoll 7/11 1966 § 134.

[34] Hansson Einar, Göteborgs stadsbyggnadskontor m.fl. Göteborg – att bygga staden. Certus, Göteborg 2003. Sid 93

[35]  Dahlstedt Magnus och Hertzberg Fredrik. 2011. Sid 15 – 16.

[36] Hansson 2003. Sid. 61.

[37] Hansson.2003. Sid. 94.

[38] Bil. 1 Karta Göteborgsregionen . Stadsbyggnadskontoret Angereds generalplan  68/100.

[39] Zintchenko Lennart. Nybyggarstadsdelen Hammarkullen i ett föränderligt Sverige. Byggforskningsrådet Stockholm 1993. Sid. 20 – 21.

[40] Sernhede Ove och Johansson Thomas. Storstadens omvandlingar – Postindustrialism, globalisering och migration. Göteborg och Malmö. Bokförlaget Daidalos AB. Uddevalla 2006. Sid. 27

[41] Stadsbyggnadskontoret. Planeringsavdelningen. 2/1 1968 Dnr. 68/100.

[42] Göteborgs stadsbyggnadskontor Vattenbyggnadsbyrån Dnr: 68/100

[43] Nordström Lars och Ågren Lars. Den stora folkomflyttningen. Göteborg i sen tid. Tryckerigruppen i Göteborg 1979. Sid.57 – 58.

[44] Bruce Olof. Upptäck Västra Frölunda. Göteborgs stadsmuseum. 2007.

[45] SOU 1997:57 Sid. 45.

[46] Olson, Hans Erik. Staten och ungdomens fritid- kontroll eller autonomi? Arkiv avhandlingsserie 40, Studentlitteratur Lund 1992. Sid. 142 – 148.

[47] Göteborgs allmänna skolstyrelse. Protokoll 1967:17 § 309.

[48] SOU 1965:32 Sid. 24 – 32.

[49] SOU 1965:32 Sid. 497.

[50] SOU 1965:32 Sid. 343 – 392.

[51] Göteborgs stadsfullmäktiges handling nr. 136 1968.

[52] Göteborgs allmänna Skolstyrelse. protokoll 1967:17 § 309.

[53] Stadsbyggnadskontoret. Planeringsavdelningen. 2/1 1968 Dnr. 68/100.

[54] Göteborgs stadsbyggnadskontor skrivelse byggnadsnämnden förslag generalplan 1968 Dnr. 68/100

[55] Bilaga 2. Göteborgs stadsfullmäktige 136/68 A.

[56] Göteborgs stadsbyggnadskontor skrivelse byggnadsnämnden förslag generalplan 1968 Dnr. 68/100

[57] Göteborgs stad betänkande på remiss från PM 26/1967 bilaga Skolstyrelsen 1967:5 § 68. Dnr. 1078/66

[58] Göteborgs allmänna skolstyrelse 1968:16 § 320. Dnr. 1005/63

[59] Lgr 62. Sid. 76

[60] Lgr 69 Sid. 11 – 18.

[61] Göteborgs allmänna skolstyrelse 1968:16 § 320. Dnr. 1078/66

[62] Göteborgs allmänna skolstyrelse protokoll 20/2 1968 § 72. PM nr. 36/1968 angående utredning om Angereds fritidscentrum. Dnr. A 7/67/1495.

[63] Göteborgs allmänna skolstyrelse styrelseprotokoll 3/3 1970 § 73. PM 4/3 1970. Dnr. A7/67/1495

[64] Göteborgs socialförvaltning tjänsteutlåtande 19/10 1967 Dnr. 67/756

[65] Göteborgs stadsfullmäktige H:136 1968 Sid 5

[66] Stadsbyggnadskontoret Socialnämndens  planeringsavd. 10/1 1969. Sid. 9 Dnr. 68/100.

[67] Fritidsbyrån. Denna byrå kom till 1967 och administreras och finns placerad under Göteborgs socialförvaltnings sociala avdelning.

”Under fritidsbyrån lyder den verksamhet, som är förlagd till fritidsgårdar och andra fritidslokaler. Frågor rörande ungdomsråden samordnas under fritidsbyrån, som dessutom skall hålla kontakt med ungdomens föreningsverksamhet. Byrån engagerar ungdomsledarkurser, hand har fördelningen av kommunala föreningsbidrag, förmedlar stadsbidrag till fritidsgrupper m.m. I fritidsbyråns arbetsuppgifter ingår uppsökande kuratorsverksamhet bland ungdomsgäng.”  Göteborgs kommunalkalender 1967. Sid. 147.

[68] Fritidsbyråns verksamhetsberättelse 1968 10/3 1969.

[69] Göteborgs stadsfullmäktige den 4/4 1968 § 7 handling nr. 136.

[70] Göteborgs stadsfullmäktige den 4/4 1968 § 7 handling nr. 136.

[71] Protokoll sammanträde angående samordnad planering av anläggningar för skolundervisning och fritidsändamål i Angered 23/8 1968 § 6-7.

[72] Göteborgs kommunfullmäktige sammanträde 15/6 1972 § 8.

[73] Socialnämndens planeringsavdelning. Stadsbyggnadskontoret. 10/1 1969. Dnr. 68/100.

[74] Socialnämndens planeringsavdelning. Stadsbyggnadskontoret. 10/1 1969. Dnr. 68/100.

[75] Göteborgs socialförvaltning. Fritidsavdelningen. Tjänsteutlåtande 29/8 1968. Dnr. 71/569

[76] Göteborgs socialförvaltning. Fritidsavdelningen. Tjänsteutlåtande 28/4 1971. Dnr. 71/569

[77] Göteborgs socialförvaltning. Protokoll 4/10 1971 §360.

[78] Göteborgs socialförvaltning. Fritidsavdelningen. Tjänsteutlåtande 30/9 1971. Dnr. 71/569

[79] Göteborgs stadskontor. Tjänsteutlåtande. 10/9 1974. Dnr. 1208/74.

[80] Göteborgs kommunfullmäktiges handlingar 1973 nr. 85.

[81] Göteborgs kommunfullmäktiges handlingar 1973 nr. 85. Sid. 5.

[82] Göteborgs stadskontor. Tjänsteutlåtande. 10/9 1974. Dnr. 1208/74.

[83] Lago 2004. Sid. 47.

[84] SOU 1965:32

[85] Rothstein Bo. Sverige – de ideologiska statsapparaternas förlovade land. Atrikel publicerad i Den politske forvandling. Historiske spor i nutidens bureaukrati. Systime Förlag Köpenhamn 2005. Sid 4.

[86] Dahlstedt Magnus och Hertzberg Fredrik. 2011. Sid. 12-16.

[87] Rothstein 2010. Sid. 247.

[88] Rothstein 2010. Sid. 191.

[89] Rothstein och Vahlne 2005. Sid.12.

[90] Rothstein och Vahlne 2005. Sid.28 – 33.

[91] Lago 2004. Sid. 30

[92] Rothstein 2005. Sid 3.

[93] Lago 2004. Sid. 47.

[94] Lago 2004. sid. 23-24.

[95] Lago 2004. Sid 46- 47.

[96] Rothstein och Vahlne 2005. Sid. 38 – 39.

[97] Elander Ingemar m.fl. Hall Thomas (red),.Perspektiv på planering. Frågeställningar och frontlinjer inom planeringshistorisk forskning. Ord och form. Uppsala 1991. Sid. 80 – 81.

[98] Hall (red). 1991. Sid 86-87.

[99] Zintchenko 1993. Sid. 126 – 128.

[100] Rothstein 2005. Sid. 4-5.

[101] Bunar 2001. Sid. 75-79.

[102] Bunar 2001. Sid. 66 – 69., Dahlstedt Magnus och Hertzberg Fredrik. 2011. Sid. 18 – 21.