Massaktioner tar kraft från ickevåld
| ||
av Per Herngren ©
Texter kring andra ämnen
per.herngren @ post . utfors . se Genom att klicka på annons nedan gör du annonsören till sponsor av denna web-sida.
| Sociala system teori visar att man inte kan påverka och styra ett annat system utifrån. System är autonoma och skapar sig själva. Detta innebär att ickevåld inte orsakar förändring utanför sig själv eller påverkar andra maktsystem. Undantag är när ickevåld bjuds in i ett annat system, exempelvis vid en rättegång. Förhoppningen att aktivister kan påverka kommer från en metafor från mekanisk- och naturvetenskaplig orsak-verkan. Man överför denna världsbild på samhället. Påverkan kopplas ihop med metaforerna massa och kraft. Antalet enskilda individer skulle proportionellt öka en aktions effektivitet. Mekanik och fysik är en del av människans värld. Men människors handlingar och uppfattningar är inte enkla mekaniker du kan styra med kraft, massa och orsak-(på)verkan. Det är tur. Annars skulle politik vara kraft och manipulation. Folk slår sig ihop till institutioner, kommuner, företag och organisationer. Inom sociala system teorin kan dessa ses som system. System skapar sig själva. De utvecklar och väljer tankar och praktiker de vill använda - ex fest, profitering eller motstånd. System kan välja att plocka in verktyg från andra system. Organisationsformer, beslutstekniker eller verktyg som är tillräckligt välutvecklade och användbara kan bli attraktiva för flera system att använda. Kraften i ickevåld skulle därmed kunna lämna massa-tänkandet och istället förstås som användbarhet och inspiration. Hur inspirerande, och hur enkelt, är det att börja använda ickevåld. Hur kan dessa tekniker rekonstrueras och upprepas. Detta kallar jag innovativ kraft. En enkel tanke-test kan hjälpa oss att förstå den innovativa kraft i en aktion: Hur lätt är det för andra grupper och organisationer att återupprepa den form av ickevåld vi själva experimenterat fram? Varje månad, varje vecka, eller till och med varje dag? Att orka och ha kul blir därmed avgörande för hur mycket kraft vi lägger på att lära oss ickevåldsmetodern. Alltför stora eller alltför komplicerade former av ickevåld minskar möjligheten att upprepa dem. Själva poängen med jättearrangemang är att de inte ska upprepas för ofta. Massaktioner är svåra att upprepa och de tar mycket kraft. Möjligheten att lära ut teknikerna och innovationerna som behövs för aktionen försvagas under massaktioner. Deltagarna reduceras till massa. Massa förstås här som en organisationsform, ett sätt att organisera folk. Det är främst lagsport och rockkonserter som lyckats skapa samhällen kring massa och publik. Men det är inte säkert det är den typen av samhälle ickevåld vill skapa. Jag föreslår att aktioner med en, två eller tre vängrupper blir lättare än massaktioner att upprepa och intensifiera. Upprepningen av småaktioner kan därmed bli bestående, bli det ständiga reproducerande som förändrar och bildar samhällen.
Per Herngren 2006-09-18 version 0.11 | Skriv en kommentar till texten
|
| ||
