Instrumentell aktivism separerar mål och medel. Det kan vara att använda sig av media eller andra aktivister för att uppnå ett politiskt mål. Detta har kritiserats från olika håll. Kants etik menar att andra människor ska vara ett mål i sig. Och inte reduceras till medel. Gandhis ickevåld innebär att målet är medlet. Mål och […]
Instrumentell eller performativ aktivism Läs mer »
Instrumentell handling är när handlingen är verktyg för att uppnå något annat. Instrumentella handlingar förutsätts leda till målet någon gång längre fram. Mål och medel splittras. Instrumentella handlingar genomför delmål på väg mot ett högre mål. Nångång i framtiden. Performativa handlingar förverkligar istället målet. Handlingen är ett förverkligande istället för bara ett instrument. Handlingen blir
Hur instrumentell blir performativ – Austin Läs mer »
Performativ är handlingar som förverkligar och genomför
Texter om performativ Läs mer »
Enligt professor Richard Rorty (1931–2007) tenderar rörelser att återupprepa samma misstag som ofta görs i religioner. De använder avlägsna mål, ouppnåelighet eller evighet för att fly förverkligandet: “all movements (…) must always struggle but never quite triumph, and then, after a time, must struggle in order not to triumph.”[1] Rörelser fixerar sig gärna vid det stora,
Sociala rörelser producerar ouppnåelighet – Richard Rortys kritik Läs mer »
Civil olydnad börjar med målet istället för att skjuta det på framtiden. Detta låter antagligen obegripligt i många politiska organisationer: Va! Det är väl klart att medlet kommer före målet! Inom ickevåld kollapsar dock klyftan mellan mål och medel och de skapar istället en enhet: But for me means and ends are convertible terms, and non-violence
Målet är medlet i ickevåld Läs mer »
I tradition från Aristoteles och Kant kritiserar Michel Foucault det instrumentella, strategiska handlandet där människor, organisationer och aktioner reduceras till medel för ett framtida mål. För Foucault är inte meningen i det politiska handlandet något mystiskt annat, något som görs icke närvarande, något som trängs undan till att bli ett frånvarande mål. Politik är istället
Motstånd utan strategi – Foucault Läs mer »
Föreställningen att politik är påverkan är en överföring från mekaniska föreställningar om orsak-verkan, linjär kausalitet. Det som är före påverkar det som är efter. Och det som kommer efter är orsakat av något som kom före. Men politik vänder på denna föreställning. Det som kommer efter ändrar på det som varit tidigare. Det som varit
Skapande istället för påverkanspolitik – Nietzsche, Tarde & Deleuze Läs mer »
Artikel till tidningen Syre 2017 I tradition från Gandhi låter civil olydnad mål och medel bli samma sak. Ickevåld skapar faktisk befrielse. I varje aktion. Varje ickevåldshandling uppnår befrielse. Eller så misslyckas den med det. Gandhi utvann saltkorn och bröt kolonialismens saltmonopol. Med sit-ins avskaffade medborgarrättsrörelsen apartheid några timmar inne på segregerade restauranger. Med smideshammare
Civil olydnad överger protesten Läs mer »
Gilles Deleuze reflekterar över skillnaden mellan kamp i blivande jämfört med kamp som kräver och protesterar. Kamp i blivande gör sig själv till subjekt medan kravpolitik och protest ständigt måste tillsätta styrande. Blivande och aktualiserande är direkt skapande och byggande. I platå tio i A Thousand Plateaus visar Deleuze och Guattari att blivandet är ett
Aktualisera eller påverka – Deleuzes revolution Läs mer »
Queerfeministen och professorn Judith Butler föreläste på Södra Teatern, Stockholm, ”om rätten att ha rättigheter. Hon menade att den är performativ, den uppkommer i samma ögonblick som en pluralitet av människor framträder tillsammans för att göra anspråk på en rätt”[1]. Performativ utvecklades av John Langshaw Austin i sin berömda föreläsning från 1955 om hur man
Rättigheter genomförs performativt i kampen – Judith Butler Läs mer »
Stöter delar av vänster ifrån sig kroppen? Istället för att riskera sårbarheten i att materialisera och förkroppsliga de samhällen och system man tillsammans vill leva förandligar delar av vänstern sin politiska praktik. Metoder att förandliga politisk praxis Agitation. Rätt åsikter föreställs leda till politisk förändring, till och med revolution. Åsikter tänks komma före materialisering av
Vänster förandligar politiken Läs mer »
Rekursiv är att förverkliga målet i medlet. Det är att göra målet till en del av medlet. Rekursiv demokrati gör demokrati till medlet som förverkligar demokrati. Detta liknar Gandhis rekursiva ickevåld där mål och medel blir ett, och alltså är utbytbara. Rekursiv demokrati bryter därmed med den vanliga mekaniska och linjära föreställningen om politik: att
Rekursiv demokrati i två steg Läs mer »
Här tar jag upp en materialism som undviker att reducera det politiska till bakomliggande orsaker och förhållanden. Materialisering är ett blivande. Materia förstås inte passivt. Materia förstås inte heller som en mekanisk och deterministisk materialism. Judith Butler visar i Bodies that matter (1993) hur materia materialiserar[1]. När materia materialiserar agerar det på meningsfulla sätt. Materia
Politik är att materialisera – politisk materialism Läs mer »
Här försöker jag reda ut missförstånd om Judith Butlers begrepp performativ. Performativ är ett nyckelbegrepp hos Judith Butler. Hon använder det både för att begripa befrielse men också för att begripa makt och förtryck. Performativ är också ett nyckelbegrepp i Karen Barads queermaterialism och i Sara Ahmeds queerfenomenologi så missförstånden lär smitta av sig även
Performativ är inte performance – Judith Butler Läs mer »
Engagerade organisationer skapar en uttalande-kultur som återskapar sig själv igen och igen. Uttalanden genererar en loop. Detta tränger undan genomförande. Uttalande-politik ersätter performativ politik. Queerfeministen Sara Ahmed använder performativ om handlingar som genomför sitt mål. Praktiker där mål och medel är ett. Organisationer och institutioner producerar, och fångas av, en kultur där de förväntas skriva
Uttalande-politik och uttalande-trötthet: Sara Ahmed Läs mer »
Västerländsk politik betecknas gärna som instrumentell. Mål och medel föreställs vara separerat. Politik skulle då innebära att besluta och genomföra något annat än det samhälle man vill ha. Genom att inte förverkliga så uppnås målet. Någon annan gång. Förhoppningsvis. Effektivitet är i så fall inte hur bra eller dåligt något funkar. Effektivitet föreställs istället vara
Instrument är inte instrumentella: Latour och Gandhi Läs mer »
Otto: Visst, det finns ju något mycket kraftfullt i att uttala modemärkets namn – nästan som magi: -“det här är en äkta Chanel!” Modemärken har idag egna museer och kraftfull lobby för att bevaka just namnet och logon. Märket markerar inte bara äktheten utan skriver in plagget i sin egen historia, i sin egen symboliska
Namn får eget liv – performativt motstånd Läs mer »
Dekonstruktion händer när konstruktionen blir aktör. Konstruktionen öppnar upp nya möjligheter som vi inte tänkt på, som vi inte planerat för. Konstruktionen konstruerar det den inte är konstruerad för. Det kallas dekonstruktion. Morfemet de betyder av och från. De-konstruktion är något som kommer av konstruktionen, från konstruktionen. Konstruktionen dekonstruerar. Själva konstruktionen blir subjekt och aktör.
Dekonstruktion – aktör tillsammans med oss Läs mer »
Gandhi lanserade ickevåld som experiment med sanningen, alltså att testa och pröva nya metoder för sanning. Genom satyagraha kombinerade han motstånd och att direkt börja leva det samhälle man vill ha – det konstruktiva programmet. Istället för experiment föreslår jag att ickevåld snarare ska ses som innovationer. Innovationer inriktar sig – till skillnad mot experiment
Från uppfinning till innovation Läs mer »
Krig och spel har använts som metaforer för att förklara motstånd och politisk kamp. Nyckelbegrepp har därmed blivit taktik och strategi, styrka och styrkeförhållanden, vinna och förlora. En motståndsgrupp skulle i så fall kämpa för att vinna över sin motpart. Genom smarta uttalanden kan man vinna politiska poänger. Genom att använda humor som vapen kan
Sårbarhetspolitik – vinner vi förlorar vi Läs mer »
Det som kanske är ett av Gandhis största bidrag till motståndet är att gränsöverskridandet och olydnaden inte bör ske som en negation, ett nej-sägande, en protest. Istället föreslog han kombinationen olydnad och konstruktiva programmet. Konstruktivt motstånd konstruerar Ickevåldsmotstånd använder målet som medel. Istället för att satsa på en dålig kompromiss är det bättre att förverkliga
Gandhi – positivt överskridande Läs mer »
Här är en kort artikel som Kvinnor för fred publicerat i sin tidning. Henry David Thoreau uppfann civil olydnad. I sin lilla skrift Civil olydnad från 1849 skrev han att problemet inte är regeringen utan de som protesterar men ändå lyder. Här sådde han fröet till ett ickevåld som konstruerar en annan logik än protesten:
Civil olydnad – Thoreau, Gandhi, Butler Läs mer »
Texter om ickevåld, konflikthantering, samhällsförändring, civil olydnad och plogbillsrörelsen
Socialt arbete och ickevåld Läs mer »
Texter om ickevåld, konflikthantering, samhällsförändring, civil olydnad och plogbillsrörelsen
Texter om ickevåld, konflikthantering, samhällsförändring, civil olydnad och plogbillsrörelsen
Några texter om feminism & queer Läs mer »
