När de som kan bättre, har mer erfarenhet, passar bättre in, fungerar bättre ihop, börjar samverka med varandra och styra aktivismen uppstår aristokratisk aktivism.
Aristokrati kommer från grekiskans aristos: bäst, och kratos: makt eller ledning. Aristokrati är en styrande elitgrupp som det är svårt att ta sig in i. Eller så ramlar de som inte är tillräckligt inne ut, ut ur planering och engagemang.
När planering och aktioner främst kan härledas till en grupp skickliga så har det uppstått en aristokratisk klass bland aktivisterna. Bland feminister motverkas aristokrati genom exempelvis rotation av uppgifter och rundor. Folkrörelser motverkar aristokrati genom offentliga inbjudningar och att alla som följer mål och syfte har rätt att delta, istället för att välja in deltagare.
Kriterier för vilka som lyfts upp som bättre kan kombineras på olika sätt: 1) Politisk eller moralisk radikal livsstil. 2) Har rätt tänk. Är medveteten. 3) Tillhör inne-gruppen och vet vad som gäller. 4) Har lång praktisk eller teoretisk erfarenheter av aktivism.
Aristokratiska makttekniker i aktivism
- Kort framförhållning på aktioner och möten så bara de som är inne kommer.
- Privatiserade inbjudningar. Istället för offentliga inbjudningar så görs de privat via facebook, direkta mejl och sms. I inbjudningar kan också det som är självklart för de som är inne uteslutas som stad, adress, kontaktperson.
- Förkortningar och jargong som bara de insatta förstår. Under samlingar förklaras inte vad som pågår eftersom ju ”alla” vet hur det brukar vara.
- Mest erfarna leder samlingar. Istället för att se till att ha tillgång till de med mycket erfarenhet så låter gruppen dessa leda, styra och planera.
- Mysighet. Med hjälp av mysighet utesluts de som inte passar in i mysigheten för att de är hemlösa, har fel ålder, har psykiska problem eller missbruk, kommer från fel klass eller från omysiga kulturer.
- Intimitetens konsensus. Genom att bara vända sig till de som verkligen förstår utesluts de som avviker i erfarenhet eller uppfattning.
- Pyramidstruktur. Låta styrelse eller anställda styra istället för att mångfaldiga och decentralisera styrandet.
- Platt struktur. Genom att poängtera att rörelsen är platt och strukturlös och att alla kan ta initiativ så döljs aristokratin. Den blir självvald och den kan inte formellt avsättas.
- Stormöten. Tanken med stormöten var från början att alla skulle kunna yttra sig. Men på stormöten refererar de som är inne till varandra. Avvikande funderingar är för komplexa att hanteras på stormöten. Det finns inte tid att reda ut svåra saker. Genom många små, ofta omedvetna, makttekniker produceras en dominerande uppfattning.
- Dominerande teori och ideologi. Genom att förutsätta en viss teoritradition utesluts de som inte begriper eller som har andra funderingar. Aristokratin använder olika maktbegrepp för att avfärda andra teorier som gamla och traditionella: teoretisk vändning, teoretiskt brott, gamla tänket, reaktionärt. Eller så buntas teorier ihop och görs till karikatyrer som aristokratin kan avfärda: som radikalfeminism, gammelfeminism, postmodernism, idealism, liberalism, judisk, kristen, marxistisk, borgerlig.
- Självklarhet. Radikalt medveten eller omedveten används alltmer som härskarteknik. De som har avvikande funderingar kring aktivism kan avfärdas av aristokratin genom att poängtera att dessa saknar det där självklara: de är ju klassomedvetna, genusomedvetna, rasomedvetna, queeromedvetna.
Tekniker för att bygga jämlikhet och motverka aristokrati
- Rotera funktioner, makt och styrande. Rotera inte för ofta för då uppstår kvasidecentralisering, svaga ledare kan inte motverka aristokratin.
- Mångfaldiga makten. Bygga en fjällstruktur istället för pyramidstruktur eller platt struktur.
- Sprida färdigheter. Se träning som avgörande politisk metod. Låta träning och utbildning som utvecklar allas färdigheter bli centralt i aktivismen istället för att fokusera på överföringpolitik med faktautskick och föredrag.
- Stärka avvikande uppfattningar och kritik. Vad kan vi lära oss? Finns det något som vi kan bygga vidare på? Kan vi lösa det här annorlunda?
- Stärka motståndare och de som har fel istället för att försvaga dem. En grupps möjlighet att förändra och dess demokratiskhet kan mätas i hur den behandlar sina motståndare och fiender.
- Använda offentlighet som princip för inbjudningar, information och samlingar.
- Bjuda in på ett sådant sätt att enhetlighet i klass, ras, nationalitet, ålder, kunskap motverkas.
- Välkomna nya. Förklara hur de kan bli aktiva.
- Träffas i förorter, fattiga områden, fula platser och i byar istället för i stadscentrum, på dyra anläggningar eller på estetiskt sköna platser.
Per Herngren
2013-02-11, version 0.1.1
Helgkurser med metoder för att motverka aristokrati.
Tack till Leif Herngren för sin konsekventa kritik mot organisationer som försöker bli radikala själva istället för att alliera sig. Och tack till Lisa Gerenmark för analys av aristokratiska tekniker i nätaktivism.