Immunförsvar mot eller för demokrati – systemteori

Utkast till boken Civilsamhälle och Makt Hur kritik förvandlas till lydnad som ska komma ut 2025

Motståndskraft krävs för att ett system ska fortleva. Samhällen, institutioner och stater förstärker konflikter för att få motståndskraft, visar Niklas Luhmanns systemteori.¹ Motsättningar genererar därmed immunförsvar² för samhällen. Utan konflikter förlorar organisationer sin motståndskraft³, vilket får dem att stagnera, kollapsa eller kapas av andra system. Systemteori utgår från en viss symmetri mellan system i organisationer, samhällen, ekologier, maskiner och kroppar. Olika system använder ofta liknande funktioner.

Även organisationer blir samhällen, enligt Luhmann. Detta är tydligare i tyskan och engelskan än i svenskan. Tyskans gesellschaft och engelskans society betecknar både organisation och samhälle. Och gemeinschaft och community betecknar både gemenskap och samhälle. Man ska dock inte sätta likhetstecken mellan organisation och samhälle. Samhälle är snarare de möten, samlingsplatser och flöden som uppstår i organisationernas intersektioner och mellanrum.

Demokrati kräver konflikter

För att få motståndskraft behöver alltså organisationer konflikter, enligt Luhmann.⁴ Ifall systemteorin stämmer hotar harmoni och samstämmighet organisationers uthållighet. Fridfulla samhällen förlorar sitt immunförsvar.

Civilsamhälle och senare demokrati får funktionen att förena konflikter och beslut. Demokrati består av motsättningar. Utan konflikter förlorar demokrati sin relevans. Då räcker det med logik, forskning eller påbud. Demokrati och det politiska samtalet används vid osäkerhet.

Civilsamhälle uppfanns för att bygga motståndskraft mot envälde.⁵ Kritik ansågs dessutom avgörande för rationella beslut. Kritik stärker effektivitet och kreativitet⁶ vilket motverkar att nationalstaten stagnerar.⁷

Immunitet mot demokrati

När det liberala regerandet uppfinner parlamentarisk demokrati får civilsamhälle den motsägelsefulla funktionen av dubbelt immunförsvar. Det bygger ett skydd för den nationella demokratin. Samtidigt genererar det ett immunförsvar mot att demokrati smittar av sig till arbetsplatser, företag och bostadsområden. Civilsamhälle skyddar alltså demokrati mot mångfaldigandet av demokratin.

Immunförsvar mot demokratisk smitta är dock inte alltid så effektivt. Från slutet av artonhundratalet växer det fram ett myller av demokratier i byar och kvarter, folkrörelser och kooperativ. Kollektivt boende, kooperativa bostadsbolag och arbetsplatser fångas inte nödvändigtvis i motpartsförhållande med nationell regering. Möjligen vänder sig demokratier mot varandra. På så sätt stärker de och legitimerar varandras regerande. Dessa demokratier bromsas därför inte lika effektivt.

Cooperation Jackson⁸ i Mississippis huvudstad Jackson har byggts upp genom intensiv samverkan. Mängder med kooperativ, folkrörelser, kyrkor, synagogor, skolor och universitet har genom samarbete skapat demokratisk, ekologisk och jämlik välfärd i en av USAs fattigaste storstäder. Istället för att konstruera en stor organisation bygger Cooperation Jackson en stat av samverkan mellan folkrörelser och institutioner. Den har dessutom gott samarbete med stadsfullmäktige, citycouncil, i Jackson.

Ömsesidigt beroende snarare än självständiga folkrörelser bygger kapacitet att organisera stater som inte är inlåsta i nationalism. Demokratier tränger sig ut ur nationalismen genom sprickor och öppningar. Immunförsvaret mot demokratisk smitta är dock dynamiskt och försöker täta till öppningar.

Metoder för immunförsvar

Här listas några metoder som beskyddar nationalstatens dominans. Det utvecklas dock ständigt nya:

1. Rikta protester mot ett centrum. Protest som riktar sig mot en nationell regering centrerar makt dit. Det skapar en norm om vart man ska vända sig. Och denna norm alstrar immunförsvar mot avvikelse. Det dämpar samverkan med andra demokratiers regerande.
2. Dialektiskt motpartsförhållande mellan nationell regering och civilsamhälle förstärker varandra vilket generar en gemensam motståndskraft mot andra demokratiska ordningar.
3. Upphöja en motsättning till den relevanta konflikten. Genom att peka ut en huvudkonflikt alstras immunförsvar mot andra konflikter. Ett exempel är hur Lenin avfärdade konflikter och ideologier utanför klasskonflikten.⁹
4. Ersätta demokratiskt organiserande med individuell upplevelse och tyckande. Här används bland annat enkäter för att mäta vad den enskilde tycker. Att tycka eller att påverka tyckande utnyttjas som flykt från demokratiska beslut och genomförande.
5. Delar av marxism generar olika former av immunförsvar mot hur folkrörelser regerar. En metod är föreställningar om kvalitativa skillnader mellan formella institutioner och spontana aktioner.¹⁰ Folkligt regerande klassas som spontant¹¹ och ska inte förstås som statsbildning eller regerande. Kontrollerad och okontrollerad process är ett annat motsatspar inom marxism som motverkar att folkrörelser börjar regera.¹²
6. Ersätta demokratiskt organiserande med mängd, massa och kraft. Genom att skapa kvasidemokratiska intersektioner mellan nationalstat och folkrörelser trycks regerande ned. Stormöten och inflytandeforum tränger på så sätt undan uthålligt och svettigt organiserande. Påverkanspolitik motverkar att folkrörelser blir regerande demokratier.

Autoimmunt självskadebeteende

Immunförsvar genererar en rationalitet: vad ska skyddas och vad ska bekämpas? Dessutom krävs metoder för att återskapa immunförsvaret. Rationalitet behöver inte innebära att immunförsvar alltid är så smarta. 1. De kan neutralisera och oskadliggöra sig själva. 2. Eller de kan attackera vad det egentligen borde skydda.

1. Civilsamhälles kritik löper risk att neutralisera sig själv. Som kritisk motpart genererar civilsamhälle ett skydd mot påverkan. Det kan dock skydda den nationella regeringen även mot civilsamhällets kritik. Civilsamhällets kritik neutraliserar i så fall sin egen funktion av motpart. Intuitivt tänker man sig att den nationella regeringen skulle bli mäktigare. Men ifall den skyddas mot kritik så försvagas de konflikter som bygger upp den liberala statens livskraft. Staten stagnerar.

Ifall kritik framställs som hot mot nationell identitet kan ett neutraliserat civilsamhälle värvas till att bli del av konservativt¹³ regerande. Konservativ förstås här som praktik inte ideologi. Det reduceras alltså inte till konservativa partier. Partier från vänster till höger, folkrörelser och civilsamhälle kan mycket praktisera konservativt regerande.

En metod för att neutralisera civilsamhället är att ge civilsamhället en annan uppgift än vad det får i ett liberalt regerande. Exempelvis åläggs civilsamhället att fostra skötsam och duktig medelklass. Eller så tar det på sig att trycka ner konflikter och istället frambringa frid och harmoni.

2. Att neutralisera civilsamhället bjuder dock in andra konflikter. Även konservativt identitetsskapande alstrar alltså konflikter. Ett sätt är att skapa andra motparter än civilsamhället. Här uppstår en splittring mellan konservativa som vill skydda och stärka institutioner gentemot mer populistisk konservatism. Populistiska regeringar och presidenter tenderar att förvandla sig själva till negationen. Det kräver då något att protestera mot, exempelvis invandrare, feminister, transpersoner, liberaler eller vindkraftverk.

Ifall konservativ nationalism omvandlar sig själv till negationen lockas civilsamhälle att stanna kvar i sin funktion av protest och kritik. Protester mot protester genererar en ond cirkel. Ifall negerande mot negerande¹⁴ alstrar en loop av protester blir det tillsammans så mäktigt att det tränger undan¹⁵ konstruktivt skapande¹⁶.

Civilsamhälle som fokuserar på att negera negativt regerande riskerar att producera en autoimmun¹⁷ attack mot det politiska. Både civilsamhälle och nationell regering dras i så fall in i självskadebeteende. Det negativa blir regerande. Samhällsgemenskaper vittrar sönder. Organisationer som fokuserar på att förverkliga demokratiska, jämlika och omsorgsfulla samhällen trycks undan.¹⁸

Per Herngren

2025 03 11, version 0.1.1

Fotnoter

1 ”A society must offer many as yet unused opportunities for conflict if it wants to reproduce its immune system”, Niklas Luhmann, Social Systems, Kalifornien: Stanford University Press, 1995, s 395.

2 ”Social systems, however, need contradictions for their immune systems”, Niklas Luhmann, Social Systems, Kalifornien: Stanford University Press, 1995, s 385.

3 I ett socialt system alstrar motstånd motståndskraft. Motståndskraft behövs för att skydda och upprätthålla systemets funktion, exempelvis jämlikhet, rättigheter eller demokrati. Denna förståelse av motstånd bör därför inte blandas ihop med metaforen från elektricitet: motstånd som bromsande och hindrande förmåga. I dessa fall betyder motstånd olika saker.

4 ”Because contradictions enable but do not compel the elimination of deviations, they have qualities that promote the development of an immune system.”, (s 369). ”Contradictions serve to reproduce the system by reproducing necessary instabilities that can, but need not, set the mechanisms of the immune system in operation.”, (s 370). Niklas Luhmann, Social Systems, Kalifornien: Stanford University Press, 1995.

5 ”Despotism is the principle by which the state executes, on its own authority, laws that it has itself made. Under despotism the public will is therefore treated by the monarch as his individual will.” Immanuel Kant, Toward perpetual peace and other writings on politics, peace, and history, Binghamton, NY: Yale University, s 76.

6 ”Yet this peace is not, as with the aforementioned despotism (in the graveyard of freedom), brought about and secured by the weakening of all energies, but rather by means of the liveliest competition among the same.” Immanuel Kant, Toward perpetual peace and other writings on politics, peace, and history, Binghamton, NY: Yale University, s 92.

7 JürgenHabermas,  Borgerlig offentlighet: kategorierna “privat” och “offentligt” i det moderna samhället, Lund: Arkiv, 2003.

8 Cooperation Jackson, https://cooperationjackson.org.

9”Här finns inget mellanting, (ty mänskligheten har inte utarbetat någon ”tredje” ideologi, och i ett samhälle, som sönderslits av klassmotsättningar, kan det överhuvudtaget aldrig finnas någon ideologi som står utanför eller ovanför klasserna). Varje förringande av den socialistiska ideologin, varje avsteg från den, innebär därför detsamma som att stärka den borgerliga ideologin.” Vladimir Iljitj Lenin, Vad bör göras? Brännande frågor för vår rörelse, kapitel II, 1902. https://www.marxists.org/svenska/lenin/1902/02/vadborgoras.htm#kapitel2.

10 Ernest Mandel, ”The Leninist Theory of organisation”, 1970. Översatt till svenska: ”Om leninismen”, 1971, https://www.marxists.org/svenska/mandel/1970/leninismen.html.

11 ”Det talas om spontanitet. Men arbetarrörelsens spontana utveckling leder just till att den underordnas den borgerliga ideologin(…). Därför är det vår uppgift, socialdemokratins uppgift, att bekämpa spontaniteten”. Vladimir Iljitj Lenin, Vad bör göras? Brännande frågor för vår rörelse, kapitel II, 1902. https://www.marxists.org/svenska/lenin/1902/02/vadborgoras.htm#kapitel2.

12 Maurice Cornforth, Marxismens filosofi – den dialektiska materialismen Del 2: Historisk materialism, Bo Cavefors Bokförlag, 1969, https://www.marxistarkiv.se/klassiker/cornforth/marxismens_filosofi2.pdf.

13 Konservativ och liberal används i boken om speciella praktiker inte om ideologi och åsikter. Konservativ betecknar regerandetekniker som strävar efter intern enhetlighet, frid och harmoni istället för konflikt. Förstådd på det sättet blir det möjligt att undersöka när konservativt regerande används av såväl kommunistiska, socialdemokratiska, liberala som konservativa regeringar. Partiers självuppfattning blir inte avgörande för att begripa regerandetekniker.

14 Gilles Deleuze, Nietzsche och filosofin, Daidalos, 2003, original 1962, s 257.

15 Friedrich Nietzsche, Om moralens härstamning, Prisma Magnum, 1994, original 1887, s 36.

16 Friedrich Nietzsche, Om moralens härstamning, Prisma Magnum, 1994, original 1887, s 154.

17 Autoimmun är när immunförsvar angriper den kropp den egentligen ska skydda. Exempel är reumatism och typ 1-diabetes gällande människokroppar.

18 Gilles Deleuze, Nietzsche och filosofin, Daidalos, 2003, original 1962, s 260.