Här är några vanliga fällor som används vid intervjuer med motståndsaktivister. Dessa journalistiska teknikerna har växt fram under lång tid. De kommer från massmedias krav på att skapa vinst genom att ständigt producera nyheter. Nyheter är aldrig det som är nytt utan det som känns igen som nyheter. Sättet att ställa frågor är därför sällan medveten konspiration från journalistens sida.
1 Ställa frågor så aktivisten gör motparten, orättvisan eller förtrycket till huvudnyhet. Ni kämpar alltså emot …? Ni vill alltså att regeringen ska …? På så sätt blir motståndet och motståndsgrupperna bifigurer. Uppfinningar och lärdomar under motståndskampen ”glömmer” därför aktivisten av att nämna.
Möjlig lösning: Svara på frågor så motståndet blir centrum. Låt den motståndsordning som tränger undan orättvisan bli fokus. Lyft fram uppfinningar och misstag som andra kan lära sig av. Förtrycket, motparten, polisen och maktcentran får därmed biroller till motståndet.
2 Ställa frågor så aktivisten stämplar sig själv som underordnad och negation till ”makten”. Så ni protesterar mot …? Ni är alltså emot …?
Möjlig lösning: Utforma aktioner och svara på frågor så att polis och åklagare blir proteströrelsen. Motståndsgruppen utför ett jobb, löser ett problem. Åklagaren protesterar mot det. ”Så får ni inte göra!”
3 Ställa frågor där det egentliga svaret är inbyggt i frågan. Varför är ni inte fler? Hade ni egentligen velat lyckas med att …? Är det viktigt att ungdomar som ni engagerar er i …?
Möjlig lösning: Vända på alla påståenden som är inbyggda i frågor istället för att lydigt svara och indirekt bekräfta påståendet i frågan.
4 Ställa frågor så aktivisterna nedvärderar sig själva: Det är förstås inte så lätt att sätta er upp mot så många poliser och polishundar? Ni hade förstås velat kunna …? Det var ju bara symboliskt men ert mål i framtiden är alltså … Den här gången misslyckades ni alltså med …!
Möjlig lösning: Utforma aktionerna så att de alltid genomför målet, om än i liten skala eller tillfälligt.
5 Ställa frågor som individualiserar motståndet, som tränger undan motståndsgruppen och ersätter den med individens mod, personliga engagemang och egna skäl för att utföra aktionen.
Möjlig lösning: Lyft fram gemenskap, mångfaldigande, relationer, konflikter, misstag, erfarenheter i motståndsgrupperna. Hur försöker gruppen tillsammans lösa problemet. De som låter sig intervjuas kan roteras från gång till gång. Ställ upp på intervjuer tillsammans med någon annan från gruppen. Ställ upp på gruppbilder eller bilder som inkluderar motståndet eller andra aktivister.
6 Ställa frågor så aktivisterna gör sig själva till stereotyper: Manlig expert. Ung vit välutbildad kvinnlig medelklassaktivist. Ungdomar.
Möjlig lösning: Låt aktionens talesperson vara de som bryter stereotypen. Transa och queera identiteter. Se till att nya grupper kan identifiera sig med motståndet.
Per Herngren
2013 04 16, version 0.1.1
Bra tips.
Skulle du kunna ge exempel under punkt 3 för att förtydliga?
Angående individualiserat motstånd kan det ibland vara bra med personliga porträtt i media för att andra skall känna igen sig. I XR försöker vi då komplettera med många olika porträtt av olika aktivister.
Hej Pontus!
Tack för din läsning!
Här är en utveckling av punkt tre – svaret är inbyggt i frågan – som du frågade efter:
1. Varför är ni inte fler? (Svarar man på denna fråga har man bekräftat journalistens antydan om att aktionen inte var lyckad.)
2. Hade ni egentligen velat lyckas med att …? (Svarar man på denna fråga så bekräftar man medias instrumentella föreställningar, att man förväntas nå nån speciell målgrupp (media, regeringen…). Den banaliserar och osynliggör det som faktiskt förverkligades under aktionen.)
3. Är det viktigt att ungdomar som ni engagerar er i …? (Svarar man så har man lurats att stämpla alla andra deltagare med samma identitet som journalisten använder för att avfärda aktionen som en speciell grupp.)
I vängrupper i USA och Sverige där jag deltagit i har vi ofta sett till att ingen låter sig intervjuas utan ickevåldsträning. Där tränar vi olika tekniker för att undvika att bekräfta fördomar och avfärdanden.
4. Aktivister ramlar lätt in i defensivt språk, eller att försköna sina aktioner. Vi tränar oss att vara konkreta och exakta och prata om vad som gjordes.
5. En fälla som hör ihop med detta är att komma med åsikter eller prata väldigt generellt. Den som läser eller hör intervjun får inte någon ny kunskap om misstag och erfarenheter i civil olydnad.