Utkast till boken Civilsamhälle och Makt Hur kritik förvandlas till lydnad som ska komma ut 2024.
Att agera är att förändra världen. Det är så vi ska begripa handling, enligt den politska teoretikern Hannah Arendt: ”beginning something anew, that is, of acting”1. Att hjälpa ett barn att sätta på mössan när det är kallt är en förändring. Det politiska blir ett annat sätt att förändra världen.
Det politiska uppfinns i Grekland. ”To be political, to live in a polis, meant that everything was decided through words and persuasion and not through force and violence.”2
Det som gör det politiska politiskt är övertygande argument. Övertyga blir på så sätt motsatsen mot övertalning och påtryckningar. Det blir också motsatsen mot lögn och undanhållande av information. Det politiska argumenterandet kräver offentlighet och jämlikhet. Underordning och lydnad tränger undan och ersätter det politiska.
Det politiska argumenterandet har inte ett fast mål så som instrumentellt handlande. Argument får samtal och beslut att utforska oväntade vägar. Ifall målet redan är utstakat hindras det politiska argumenterandet. Detsamma gäller när uppgiften som ska lösas är reglerad och förutbestämd. Målinriktat handlande tränger undan det politiska.
Det instrumentella sätts istället för det politiska samtalet om det gemensamma goda livet. Politik reduceras på så sätt till ärende och affär, något som behöver åtgärdas. Fokus på medel som ska uppnå ett mål ersätter det politiska samtalet, enligt Arendt: ”degradation of politics into a means to obtain an allegedly ”higher” end”3.
Ifall folkrörelser, aktivister och politiska grupper blir målinriktade och instrumentella skapas intränad oförmåga till det politiska. Den klassiska sociologen och ekonomen Thorstein Veblen utforskar, 1914, hur målinriktat handlande producerar intränad oförmåga till etiskt och politiskt handlande.4
Intränad oförmåga till demokrati flyr in i underordning
Intränad oförmåga till det politiska blir träning i att vädja till styrande. Sedan Platon har politisk teori ofta handlat om hur man ska kunna ta sig ur det politiska samtalets ömtålighet över till härskande och lydnad. Enligt Hannah Arendts kritik omvandlas politik på så sätt till flykt från det politiska. ”The hallmark of all such escapes is the concept of rule, that is, the notion that men can lawfully and politically live together only when some are entitled to command and the others forced to obey.”5
Att sätta tilliten till styrning blir flykt från det politiska. När detta sker ersätter folkrörelser och aktivism det politiska med kampanjer som ska påverka de styrande. Argument för det goda livet ersätts med taktiska och strategiska analyser om vilka medel som behövs för att uppnå målet. ”As long as we believe that we deal with ends and means in the political realm, we shall not be able to prevent anybody’s using all means to pursue recognized ends.”6 Hannah Arendt betonar att det krävs förmåga att skydda det politiska mot det instrumentella, målinriktade handlandet.
Kampanjer och manifestationer ger träning i strategi och taktik, vilket samtidigt producerar intränad oförmåga till demokrati. Det politiska ersätts med att samla namn för namninsamlingar, deltagare för massaktioner, mediaspektakel för att skapa uppmärksamhet. Gemensamt byggande av det goda samhället ersätts med påverkanskampanjer.
Per Herngren
2024 04 26, version 0.1
Fotnoter
1 Hannah Arendt, The human condition, Chicago: The University of Chicago Press, 2018 (original 1958), s 9 .
2 Hannah Arendt, The human condition, Chicago: The University of Chicago Press, 2018 (original 1958), s 26.
3 Hannah Arendt, The human condition, Chicago: The University of Chicago Press, 2018 (original 1958), s 229.
4 Thorstein Veblen, The instinct of workmanship and the state of the industrial arts, NY: Macmillan, 1914; New edition: New York, N.Y.: B. W. Huebsch, July 1918.
5 ”Escape from the frailty of human affairs into the solidity of quiet and order has in fact so much to recommend it that the greater part of political philosophy since Plato could easily be interpreted as various attempts to find theoretical foundations and practical ways for an escape from politics altogether. The hallmark of all such escapes is the concept of rule, that is, the notion that men can lawfully and politically live together only when some are entitled to command and the others forced to obey.” Hannah Arendt, The human condition, Chicago: The University of Chicago Press, 2018 (original 1958), s 222.
6 Hannah Arendt, The human condition, Chicago: The University of Chicago Press, 2018 (original 1958), s 229.