Utkast till boken Civilsamhälle och Makt Hur kritik förvandlas till lydnad som ska komma ut 2025
Internationella relationer är inte samling av autonoma stater. Nationer inordnar varandra. Genom att länder underordnar sig varandra legitimeras de som suveräna stater.
Suverän i betydelsen regering med högsta makten är en fantasm. Det är något man tycker sig uppfatta men som egentligen inte existerar. Nationalismen skapar dock en föreställningsvärld om länder som suveräna stater. Det kamouflerar hur länder tillsätter varandra som suveräna bara om de underordnar sig en nationalistisk ordning.
Varje nation internaliserar alltså andra nationer i sin egen ordning. Internationell blir intranationell.
Det här handlar inte främst om att länder tar order från varandra. Att lyda order är en annan form av makt än när en organisation inkorporerar en maktordning. Det blir kanske tydligare och mer självklart i andra maktordningar som exempelvis patriarkat. När en grupp införlivar patriarkatet handlar det sällan om att den lyder en patriark. Gruppen infogar snarare patriarkatet i sitt agerande. Internationella ordningar fungerar på liknande sätt.
Det innebär inte att nationer blir marionetter för någon högre ordning. Underordningen ger snarare nationer handlingsutrymme. Den internationella ordningen gör nationer till aktörer. Nationer ges mängder med möjligheter att agera så som nationer ska agera.
Den intranationella operationen sker inte bara mellan vänskapliga nationer. Även fiender infogar varandra i sina maktordningar. Genom att Nato assimilerar Ryssland som del av sin militära ordning överlåter Nato en del av sitt beslutsfattande på Ryssland, och vice versa. Regerande reagerar. Regerandet blir reaktivt. Den man reagerar mot regerar till viss del över en.
Per Herngren
2025 02 05, version 0.1