Kompensationsföreställningar tänker sig att orättvisor automatiskt balanseras. De som underordnas kompenseras för det. Världen är egentligen ganska rättvist ordnad.
Kompensationsföreställningar generaliserar utifrån logiken: Visst, de saknar det vi har men just därför har de fått något som vi saknar. Denna logik används i helt olika sammanhang.
- Människor med synnedsättningar har bättre hörsel än seende.
- Fattiga har större empati än de som måste tänka på hus och karriär.
- Fattiga som lever enkelt är lyckligare än rika.
- Hemlösa bryr sig om varandra och har en starkare gemenskap än de som har fullt upp med sig själva.
- Arbetarklassen är mer progressiv än överklassen och leder oss till det framtida samhället.
- Hantverkare och arbetare är mer verklighetsnära än akademiker och tjänstemän.
- Afrikaner är mer naturliga och avslappnade än europeer.
- De med asberger syndrom är smartare än andra.
- ”Indianer” äger en speciell visdom.
Kompensationsföreställningar idealiserar människor som underordnas. Vilket innebär att de idealiserar underordning och orättvisa. Det människor saknar ger dem fördelar. De har något vi inte kan få. Orättvisor är inte så farliga egentligen.
Denna mystiska balansering kamouflerar hur överordning och ojämlikhet producerar förtryck och underordning. Privilegierar handikappar andra. Trygghet och fri rörlighet för medelklass och vita håller fattiga, bruna och flyktingar instängda i ”sina” områden. Instängda där de hör hemma, där de kan bli mycket lyckligare än hos oss.
Per Herngren
26 augusti 2016, version 0.1