Utkast till boken Civilsamhälle och Makt Hur kritik förvandlas till lydnad som ska komma ut 2025.
Civilsamhälle är inte en sfär eller en behållare1 som innehåller en mängd organisationer och grupper. Snarare är civilsamhälle instruktioner om vart vi ska vända oss och hur vi ska agera. Det instruerar hur saker ska ordnas.
Maktordningar kan förstås som gränssnitt, interface för hur lydnad och samarbete ska arrangeras. Gränssnitt är de kontakter, signaler och förbindelselänkar som används för att samverka. Interface döljer komplexiteten och gör det enklare för grupper att interagera.
Enligt Michel Foucault gör sig civilsamhället till ett interface. Civil society “are born precisely from the interplay of relations of power and everything which constantly eludes them, at the interface, so to speak, of governors and governed.”2
Civilsamhälle blir träningsprogram
Maktordningar behöver övas för att det ska ordna sig. Det svävar ingen mystisk kraft som styr och ställer över samhällen. Makt sjunker in i organisationen. Underlydnad sätter sig i kroppen.
Även komplexa organisationer som nationalstaten fungerar genom övning. Färdigheter förvandlar lydnad till rutin. Kritisk underordning inkorporeras i hur organisationer exempelvis håller möten. Interfacet ger anvisningar vilka beslut de kan ta och vilka de inte ska ta. Och det instruerar vart de ska rikta synpunkter och kritik.
Effektiva gränssnitt är till stor del självinstruerande vilket förvandlar civilsamhälle till träningsprogram. När organisationer definierar sig som civilsamhälle får de instruktioner vart de ska vända sig och hur de ska agera. Civilsamhälle blir intränad förmåga.
Vissa samhälleliga strukturer, som exempelvis vägnät, tycks existera oberoende av oss. Men även vägar kräver vår samverkan för att fungera. Övning, som legitimeras med körkort, tränar förare att ge och förstå signaler. Blinkers visar att bilen ska svänga av, men de ger också signaler för hur andra fordon ska agera. Bilar och lastbilar följer varandra som i dans.
Interface spar energi och gör det enklare att samverka i komplicerade sammanhang. I salsadans signalerar lätta rörelser avancerade turer. Tydliga markörer visar dessutom andra danspar var de snart kommer att få plats att göra sina turer. Danspar dansar med varandra. Pardans och gruppdans är användbara paradigm för att begripa hur civilsamhälle med små medel skapar följsamhet.
Per Herngren
2024-11-25, version 0.1.2
Fotnot
1 Per Herngren, “Sverige flockar sig – containerföreställningar”, 2014, ickevald.net/perherngren/sverigeflockar.
2 Michel Foucault, The Birth of Biopolitis, Lectures at the Collège de France, 1978-79, New York: Palgrave Macmillan, 2008, s 297.