Maktövertagande är inte revolution

Utkast till boken Civilsamhälle och Makt Hur kritik förvandlas till lydnad som ska komma ut 2024.

Det innovativa och kreativa med hur revolutioner trängs med varandra suddas ut av nationalistisk identitetspolitik. Den enda staten som föreställs existera är nationalstaten.

Revolution reduceras därmed till ett maktövertagande av nationalstaten1. En systemförändring förväntas ske genom att vinna i val eller genom att en regim backar för folkets kamp. Nationalismen nationaliserar på så sätt revolution2. Inom sociologi och annan forskning kallas sådana ensidiga föreställningar för metodologisk nationalism.

Ordagrant innebär ju övertagande att den gamla ordningen bevaras. Istället för att experimentera med och finslipa olika revolutioner begränsar sig i så fall revolution till att ta över.

Att ta över regerandet är att ta över den lydnad som fortfarande riktas mot regeringen. Denna lydnad är inte alls självklar. Utan lydnaden vore maktövertagandet ett fiasko. Maktövertagandet blir därför pressat att återskapa det gamla härskarväldet så inte lydnaden upplöses.

Per Herngren

2024-09-28, version 0.1

Fotnoter

1 ”The State is neither a thing-instrument that may be taken away, nor a fortress that may be penetrated by means of a wooden horse, nor yet a safe that may be cracked by burglary: it is the heart of the exercise of political power.” Nicos Poulantzas, State, Power, Socialism, London, NY: Verso, 2000, s 257-258, (Original 1978).

2 ”Revolution is the forcible overthrow of a government through mass mobilization (whether military or civilian or both) in the name of social justice, to create new political institutions.” Jack A. Goldstone, Revolutions A Very Short Introduction, Oxford, NY: Oxford University Press, 2014.