Organisationer blir samhällen – befrielse från metodologisk nationalism

Metodologisk nationalism sätter likhetstecken mellan samhället och nationalstaten. Journalister, forskare och aktivister tycker sig se skepnaden av Samhället, en stor sfär som innesluter oss. Och den där sfären verkar ha något sorts centrum, en regering. Identitet mellan samhälle och stat producerar en form av vidskepelse.

Vidskepelse ska inte förstås som rena fantasier utan som en skepnad som skymtar i synfältet. Föreställningar ser till att mönster och händelser passar ihop. Skepelse i vidskepelse är gammalt ord för skepnad. Ifall många pratar om Samhället men egentligen syftar på nationalstaten, får staten en mystisk skepnad som vi tror är Samhället.

Samhället som tron på det stora omslutande har gjort sig till en religion. När vi skyller på samhället återskapar vi en modern variant av att skylla på gud eller djävulen. Samhället misslyckas med … Samhället borde …

Föreställningen om det övergripande samhället kamouflerar myllret av levande samhällen. Det får kamp för demokrati att vända ryggen mot stora och små samhällen för att istället rikta sin tro bort mot en skepnad i fjärran: samhället. Samhällsomvandling ersätts med åskådande och böner. Demokrati reduceras till böner riktade mot en skepnad som skymtar långt bort.

Kamp för att bygga bättre samhällen behöver riva undan det som kamouflerar myllret av samhällen. Samhällsomvandling är att omvandla. Istället för att rikta sig mot en vidskepelse blir det möjligt att leva i levande samhällen, att rikta sig till varandra.

Testa sig mot metodologisk nationalism

En enkel test kan diagnostisera metodologisk nationalism: Om vi säger samhället, och det då underförstått syftar på staten, nationen eller Sverige, så har vi troligen drabbats av metodologisk nationalism.

En annan test är att föreställa sig politisk förändring. Ifall vi då tar för givet att det är staten, riksdagen eller regeringen som är aktör har vi förmodligen dragit på oss en svår släng av metodologisk nationalism.

En tredje test är att undersöka en politisk grupp som vill förändra. Ifall deltagarna automatiskt vänder sig åt samma håll, mot någon makt långt bort, med en bön om förändring, har möjligen en epidemi av metodologisk nationalism smittat gruppen.

I svenskan är metodologisk nationalism svårare att upptäcka än i andra språk. Engelskans society och community är inte lika fixerade vid staten som samhället på svenska. Society betyder förening, sammanslutning och samhälle. Och community betyder samhälle, gemenskap och kollektiv.

Träning blir vaccin för demokratier

Demokrati behöver motståndskraft för att inte stagnera eller kollapsa. Ifall metodologisk nationalism drabbar demokrati får de framställa politiska vaccin som tränger undan metodologisk nationalism. Precis som dans, teater och sport behöver demokrati tränas. Fungerande demokratier skapas och skyddas genom träning, experimenterande och interventioner. Dessa former av demokratisk motståndskraft skapar kraft och utrymme för levande samhällen att utvecklas och förändras.

Långt innan det stora Samhället började kamouflera levande samhällen uppfattades bygder och orter som samhällen. Och vi uppfattar fortfarande gärna en ort som ett samhälle. Men ortens samhälle reduceras till något lokalt och den samhälleliga funktionen ges istället till Samhället. Och samhället blir en mystisk totalitet av de organisationer vi kallar nationalstat och kommuner.

Orten

Även bygden och orten föreställs gärna som totalitet. Det gör det svårt att upptäcka hur orter består av ett myller av andra samhällen. Och samhällen överlappar varandra. Samhällen består av samhällen. De är med och skapar varandra. Samhällen är inga ensamma totaliteter.

Ett immunförsvar för demokrati urskiljer samhällen där vi inte förväntar oss dem. En metod för att urskilja samhällen är att söka efter torg. Ifall samhälle förstås som myller av liv som pulserar och kretsar kring torg kan vi träna på att upptäcka oväntade former av torg. Och när vi upptäckt ett torg kan vi undersöka vad som cirkulerar kring torget. Torget och det som cirkulerar runt torget kan mycket väl ha byggt upp ett samhälle.

I kvarter växer det ibland fram mötesplatser som fungerar som torg. Möjligen blir gården en träffpunkt. Händelser som exempelvis beslutsmöten och verksamheter, grillfester och fika, börjar cirkulera kring gården. Kvarteret får liv. Och ett samhälle har uppstått.

Samhällen uppstår inte automatiskt i bostadsområden och kvarter. Istället växer det kanske fram sovstäder. Det bildas inga torg. Eller torgen får inte liv. Ifall levande torg inte uppstår i kvarteret blir det en samling bostäder snarare än ett samhälle. 

I bygder och orter uppstår olika typer av torg där folk cirkulerar och samlas: bakgården, affärstorget, fritidsgården, föreningslokaler, bibliotek och skolor.

Hur föreningar och organisationer blir samhällen

Föreningar, fritidsgårdar och skolor bygger med tiden gärna upp samhällen. Dessa samhällen kretsar kanske kring fikarum eller kring där korridorer korsar varandra. Vi är vana vid att leta efter marknadstorg men det kan bli klurigare att upptäcka när ett kontor eller en matsal börjar fungera som torg.

När olika verksamheter samlas i en föreningslokal växer det gärna fram ett samhälle. Köket i föreningslokalen börjar kanske fungera som torg. Medlemmar fikar och pratar. De vet att i köket finns ofta folk och de dras gärna dit. Torg skapar gravitation, dragningskraft. När medlemmar dras till köket får det liv. Där tas beslut. Medlemmar ger och får stöd. Sammanträden, verksamheter, fester och spontana häng cirkulerar kring köket. Där gråts och skrattas, grälas och försonas.

Det växer fram något mer i föreningslokalen än organiserade möten. Det händer saker som inte är planerade. Men även det som är planerat börjar cirkulera kring köket eller samlingsrummet.

Organisatorisk självupptagenhet

Isolerade verksamheter kan reducera föreningar till rent organiserande utan möjlighet att bli levande samhällen. Ifall organiserandet inte kretsar kring torg blir organisationen inte mer än en organisation.

Eller njaee, inte riktigt. Rent organiserande är i praktiken omöjligt. Det uppstår alltid mellanrum i organiserandet. Organiserandet lyckas aldrig bli totalt. Organiserandet tränger inte helt undan gemenskap och samhällsbygge. Introvert organiserande kan dock bromsa och motverka samhällsbygge.

Samhälle är något annat än organisation. Och organisationens organisation är inte samhälle. När organisationen organiserar platser för ickeorganiserande så kan samhällen komma till liv i organisationen. Och när organisationer hamnar i resonans med andra organisationer så kan ett samhälle komma till liv mellan dessa organisationer.

Föreningar bildar tillsammans samhällen

Föreningar som bara har en eller ett par verksamheter förlägger kanske dessa där andra organisationer verkar. Vid ett föreningshus, medborgarkontor, bibliotek, skola eller vid ett traditionellt marknadstorg. Och när organisationer och deras verksamheter börjar cirkulera kring varandra växer samhällen fram.

Hammarkullen där jag bor är föreningstätt. Många föreningar är grannar till varandra. Och det är gångavstånd till andra föreningar. Det är vanligt att medlemmar deltar i varandras festligheter och även regelbundna verksamheter.

I oktober deltar grupper och föreningar i Hammarkullens kulturvandring, och i maj deltar de i Hammarkullekarnevalen. Något halvår före karnevalen börjar dansgrupper träna, sy kläder och organisera. Under några dagar växer karnevalen upp som ett eget samhälle bestående av hundratals dansande, bakande, säljande, städande, gästande och festande grupper.

Samhällen införlivar andra samhällen. Hammarkullekarnevalen införlivar Hammarkullen och Angered i sitt samhälle. Och Hammarkullen införlivar Hammarkullekarnevalen, föreningar och Göteborg. Det blir märkliga proportioner. Ett litet samhälle införlivar stora samhällen. Föreningar i Hammarkullen införlivar Angered och Göteborg.

Samhällen kan växa upp under en vecka och sedan rivas för att ett år senare återkomma som Hammarkullekarnevalen sista helgen i maj varje år.

Både organisationer och samhällen pulserar. Saker återkommer. Olika pulser hamnar i resonans med varandra. Och resonans mellan organisationer skapar ömsesidig förstärkning. Att driva något ensamt kan vara tungt men resonans mellan organisationer gör att de drar med varandra. De ger varandra kraft. Samhällen växer fram som ett sätt att spara energi jämfört med rent organiserande.

Resonans ger ömsesidig kraft. I musik och dans kommer kraften från varandra. Samhälle är en sorts dans. Och samhället gör grupper och organisationer till dansare.

Organisationer som inte kretsar kring torg riskerar att bli livlös byråkrati. Och organisationer som inte kretsar kring andra organisationer riskerar att stagnera. Organisatoriskt självupptagenhet försvaras med upptagenhet. Men upptagenheten med den egna organisationen suger kraft och blir självdestruktivt.

Samhällsomvandling som gravitation snarare än påverkan

Föreningar är alltså beroende av pulserande kontakter med andra institutioner och föreningar för att bli levande samhällen. Det behövs inte bara egna torg i en förening, det krävs även torg mitt bland organisationer.

Sådana torg behöver inte bara bestå av föreningar. I Hammarkullen där jag bor kan bibliotek, medborgarkontor, folkhögskola, bostadsbolag och universitet bygga upp organisatoriska torg och mötesplatser. När sådana torg får liv skapas oväntade samspel mellan organisationerna. I mellanrummen växer det fram levande samhälle.

Samhällen är beroende av organiserande. De uppstår vare sig spontant eller som ett resultat av organiserande. Ifall vi undersöker organisationer och institutioner kring ett torg upptäcker vi samhället runt torget blir en dans där organisationer och grupper dansar med. Samhällen är inte immuna mot organisationer och maktordningar. Samhällsstrukturer kan följa eller bryta mot organisationer. Ett samhälle struktureras av torget och av restauranger, myndigheter och affärer som placerat sig på torget. Samtidigt överskrider ett samhälle organisationernas organiserande.

Eftersom de verkar på olika sätt är det lätt att tänka sig samhället som något helt skilt från organisation och byråkrati. Men samhällen och organisationer är snarare intrasslade och sammanflätade. Det går inte att helt skilja dem åt. Vi kan dock särskilja dem som olika fenomen. Precis som vi kan skilja på hur en väv är sammanvävd och hur trådarna är konstruerade. De får olika egenskaper. Men genom sammanflätning ändrar de sina egna egenskaper. Och de ändrar på varandras egenskaper. De stärker varandra och de motverkar varandra.

Organisationer och samhällen skapar gravitationskraft. Om de cirkulerar kring varandra uppstår resonans. Resonans innebär att de ger kraft till varandra. Ifall de dras in i varandra omvandlar de dessutom varandra. 

Samhällen drar även till sig maktordningar. Dessa maktordningar förändrar samhället utan att egentligen styra samhället. Kapitalism och patriarkat kan vara med och omvandla ett samhälle utan att egentligen kontrollera detta samhälle. Ryktet att makt styr är något överdrivet.

Samtidigt som samhällen förvandlas av maktordningar så omvandlar samhället maktordningar utifrån olika förutsättningar. Det kan vara myllret av andra ordningar som gör motstånd i samhället. Det kan också vara traditioner och lokala förutsättningar som förvandlar maktordningar.

Samhällen drar inte bara till sig maktordningar och etablerade organisationer. De drar även till sig motstånd som omvandlar samhället.

Samhällsteorier riskerar att bli antropocentriska: de förutsätter att allt utgår från människor. Floder och kuster kan dra till sig samhällen. Och samhällen kan tränga undan vissa djur och samtidigt dra till sig pilfinkar och måsar.

Per Herngren
3 juli 2019, (omskriven text från 2005), version 0.3.2

Referens

Per Herngren, Befria sig från container-världsbilden, 2008.

Per Herngren, Sverige flockar sig – containerföreställningar, 2014.

Per Herngren, Ting och djur bygger också samhällen – Gabriel Tarde & politisk materialism, 2012.

Per Herngren, Sverige är inget samhälle, 2007.

Per Herngren, Containervärldsbildens kollaps, 2009.

Pers övriga texter om containervärldsbild.

Per Herngrens texter om metodologisk nationalism.

Bortom metodologisk nationalism – bilaga

När forskning och föreställningar lämnar metodologisk nationalism förstås staten som en bland många föreningar, organisationer och sammanslutningar om ändock extremt mäktig. Det blir då inte självklart vad eller vilka som regerar. Det behöver analyseras för olika sammanhang och tidpunkter.

En undersökning kan exempelvis ange att svenska statens regering tillsammans med ett transnationellt företag regerar i ett visst sammanhang. I en annan situation kanske stat och regering inte alls är speciellt inblandade. Det är några folkrörelser som regerar.