Thor Rutgersson intervjuar Per Herngren inför boken Demokratimodellen.
Thor: Du skriver också om hur makt kan vara inbyggt i en grupp. Hur menar du då?
Per: All makt i en grupp verkar genom att byggas in i gruppen. Könsordningar, kapitalism, nationalism, lönearbete, egendom eller kärnfamilj är inte avlägsna, väldiga system. De är praktiker. De är praktiker av samarbete och lydnad. Makt, våld och förtryck består av lydnad. Det finns ingen jättemakt därute som sänder sin mystiska “maktkraft” in i en grupp.
I civil olydnads-traditionen från Henry David Thoreau (amerikans författare och filsof, verksam på 1800-talet, reds anm) och Mohandas Gandhi pekas lydnad ut som problemet med förtryck och härskande. Vi ger det destruktiva plats att vara ondskefullt. Problemet blir därmed inte så mycket regering, ledare, styrelse eller förtryckare – utan de som vill väl men inte ingriper. För ickevåld blir problemet de organisationer som vill befrielse men fortsätter att lyda. Ickevåld är en kamp mot lydnaden.
System
Innehåll
System är vårt sätt att dansa med varandra, hur vi koordinerar oss. Ett system är “hur vi ordnar saker”, igen och igen. System är inte så stora, men de utförs gång på gång. System drar i oss, så som karnevaler eller salsa drar i oss. Det finns alltså ingen stor kapitalistisk eller patriarkal sfär därute, runt oss. Eftersom system drar oss till sig kan de dock bilda svärmar, så som insekter svärmar.
I skräckfilmer kan en demon ta över en svärm av insekter eller en flock av fåglar. Då kan hjälten se svärmen som en stor demon med armar och ett huvud. Det är denna illusion som gör att vi ser kapitalism, nationalism och rasism som väldiga system. Egentligen är de väldigt små. Men många.
Det gäller för folkrörelser att skapa andra svärmar, andra system och ordningar, som kan tränga undan de som är destruktiva.
Thor: Hur kan vi bryta sådana svärmar, som drar i oss?
Per: Eftersom makt är lika med lydnad, samarbete och hörsamhet så bryts makt genom ohörsamhet, ickesamarbete och olydnad.
Flykt från befrielse
Visst, laglydiga aktioner kan justera makt, men laglydig aktivism återskapar samtidigt laglydnad. Laglydig aktivism gör återigen folk lydiga. Laglydiga aktioner drar aktivister in i laglydnad. Ensidig laglydnad centraliserar på så sätt makt till staten.
Psykoanalytikern Erich Fromm, som var med och skapade kritisk teori, skrev en spännande bok 1941 som handlar om vår flykt från befrielse. All befrielse innebär olydnad, enligt Fromm. Men vi tenderar att fly in i lydnad. Precis som Gandhi och ickevåld pekar Erich Fromm ut lydnaden som det stora problemet i världen.
Per Herngren & Thor Rutgersson
5 mars 2014
Referens
”Vi har pratat med Per Herngren”, i Thor Rutgersson, Mirella Pejcic (red), Demokratimodellen Gör din förening livskraftig och inkluderande, Trinambai, 2015.
Intressanta tankegångar. Visst det är de medsvärmande individerna runt diktatorn som förverkligar lydnaden och maktpraktikerna, genom smicker (utmärkelser) och lön uppifrån. Diskursen som gjuter rädslan är ”vi mot de hotande andra”, blir cementerande av gruppen med diktatorns krets i topp.
Nu har vi tre aggressiva supermakter med precis samma agenda. De armbågas fram för att tillkämpa sig de sista resurserna och gjuter lydnad nedåt av rädslor (som föds av deras vinklade informationer) och smicker. Frågan är, har vi tid att invänta att dessa tre avarter ska förändras till något humant som på allvar börjar ta ansvar för Jorden och mänsklighetens överlevnad?
Såsom rörelserna av Jordens förändringar (ekosystem och klimat) och människans egen positiva framåtanda har förändrats i negativ riktning anser jag att det inte är så lång tid kvar innan fundamentala samhälleliga byggnadsverk vittrar fullständigt av de ökande negativa strömningarna, vilket givetvis supermakterna använder i sin propaganda för att stärka sig. Använda sig av i sin propaganda emot varandra. När de ser omvärldens oreda kan de sedan utvidga sina intressesfärer (med hjälp av olika lokala diktatorer) för att öka exploateringsgraden och förtrycket. När rädslorna är mycket starka sluter många upp runt diktatorerna i det antihumana kallsinniga. Vi ser redan nu hur detta börjar bre ut sig på alltmer områden.
– Vi måste vända riktningen!
Jag ser det som nödvändigt att kolera, tyfus och pest (USA, Kina och Ryssland) måste avbryta sin ökande fiendskap (som ökat väsentligt sedan Krim) och komma till förhandlingsbordet och börja ta ansvar på allvar för Jorden och mänsklighetens överlevnad. Det är ett jobb som vi måste utföra att få dem dit. Får vi dem inte till förhandlingsbordet kommer de heller inte humaniseras, utan tvärtom fortsätta propagera rädslor emot varandra och förstöra mänsklighet och planet, och alltfler blir avhumaniserade och kallsinniga, lydiga olika diktatorer av rädslor. Diktatorer som lierar sig med någon supermakt
Att få de tre till förhandlingsbordet för att ta ansvar för Jorden och mänskligheten ser jag som ett mycket stark arbetsrörelse för att sprida humanitet och högre mänskliga värden, det som idag vittrar. Människan är en global varelse, men hon har inte lärt sig att vara detta ännu, och det kan endast vinnas av humanitet och högre mänskliga värden. Tillit, gemenskap och tillförsikt är något som spirar ur detta. Får vi dem till förhandlingsbordet kan just dessa egenskaper börjas att ånyo växa, med lyckligare människor som följd som tar ansvar tillsammans, med Jordens välmående i blickfånget. Vi kanske kan till slut få ett FN som också fungerar på bättre sätt.
Tack Per för reflektion! Om tankegångarna från Thoreau och Gandhi möjligen stämmer, att det inte är regeringar som är problemet utan lydnaden så behöver snarare grupper och organisationer förhandla. Både för att skapa tillit och tillförsikt som du skriver men också för att bryta lydnaden till destruktiva regeringar, företag och lagar. Civil olydnad blir ett sätt att skapa andra ordningar som ersätter och tränger undan de gamla.
Kanske kan texterna om rekursiv och performativ vara en hjälp här?
https://ickevald.net/perherngren/tag/rekursiv
https://ickevald.net/perherngren/tag/performativ