Utkast till boken Civilsamhälle och Makt Hur kritik förvandlas till lydnad som ska komma ut 2024.
När två parter gör varandra till motsatser skapas en dialektisk dynamik. De övergår från att vara två separata enheter till att bli ett par – motparter. På så sätt stärker och utvecklar de varandra. Dessutom utvecklas deras relation genom motsättningen. De blir kraftfulla tillsammans. Det tränger undan stater och organisationer som avviker från parförhållandet mellan civilsamhälle och nationell regering.
Dialektik tenderar att mystifieras. Vad är det för mystisk kraft hos motsättningar som producerar ömsesidig kraft och utveckling? Genom att som Hegel använda dialektik för att förstå politik och nationalstat hjälper han oss att avmystifiera begreppet. Dialektik blir ett användbart begrepp för att praktiskt utforska när makt och motstånd förvandlas till ett parförhållande.
Dialektik skapar ömsesidig förstärkning. Motsatspar gör sig på så sätt beroende av varandra. Detta kan vara konstruktivt som i kontradans, tennis och samtal. Men även i dessa konstruktiva relationer krävs att motsättningen intensifieras, genom exempelvis träning och finslipning, för att motsättningen inte ska tappa kraft. Intensifiering av motsättningen får parterna att utveckla varandra. De häver upp varandra till högre nivåer.
Dialektik har ingen syntes
Hegelianer har frestats att omtolka hans dialektik för att få den målinriktad. Efter Hegel växte det fram föreställningar om att motsättningar övervann motsättningarna. Konflikter förväntades (upp)lösas i syntes. Hegel själv dras inte in i den föreställningen. Själv använde han inte ordet syntes så som vissa hegeluttolkare: att tes och antites skulle leda till syntes. Konflikter och motsättningar var istället nödvändigt annars stagnerade nationalstaten.
Visserligen dras Hegels filosofi in i den progressiva tron på framåtskridande. Opposition lyfter staten till högre nivåer. På svenska använder hegelfilosofer begreppet upphäva. Motsatspar hävs upp till en högre ordning, och på så sätt upphävs gamla motsättningar. Konflikter producerar alltså nya konflikter på en högre nivå. ”Aufheben betyder på tyska (1) att upphäva eller att upplösa något, men också (2) att spara och bevara något och (3) att lyfta upp något (i vardagligt tal till exempel att lyfta upp något från marken).”1
Även om man lämnar den progressiva tron på att saker automatiskt blir bättre ger Hegel oss verktyg för att undersöka motpartsförhållanden. Dialektik visar hur förändring och utveckling blir nästan tvingande om man fångas i motpartsförhållande. Den moderna staten omvandlar på så sätt protest, opposition och kritik till sin motor. Protester legitimerar och förstärker nationalstaten. ”Det lömska med det är att man inte bryter med historiens förlopp om man går en annan väg än tidigare civilisationer, utan enligt Hegels logik snarare hjälper det stora historiska schemat på traven. Motsatsen till det föregående är införlivad i framsteget”2.
Per Herngren
2024 08 12, version 0.1
Fotnoter
1 Anders Bartonek, Kampen om kritiken, Korpen, 2018, s 38.
2 Anders Bartonek, Kampen om kritiken, Korpen, 2018, s 47.