Konsensus är en beslutsform där deltagarna har vetorätt. Istället för begreppet veto används vanligen blockera. Konsensus används i ickevåldsgrupper för att:
- lösa problem kreativt och effektivt
- stärka minoriteter
- lyfta fram och stärka konflikter
- hålla kvar konflikterna tills de blir kreativa
- stärka organisationens demokrati
Hur konsensus kan bli odemokratiskt
En variant av beslutsmetoden konsensus som används i vissa ickevåldsgrupper riskerar att motverka demokrati och bli sekteristisk. Det är den form av konsensus då veto – uttalat eller outtalat – är ovälkommet, när veto ses som negativt.
Vetorätt och konsensus används i många olika sammanhang och med olika metoder. Nedanstående är en kritik mot vissa varianter av metoden. Det är ingen generell kritik mot konsensus.
Beställ kurs i jämlikare mötestekniker till er organisation
Per Herngren är utsedd till Årets Folkbildare i Sverige. Han har gett ut tio böcker på fyra språk.
Han har utbildat i konfliktingripande sedan 1985 i Europa, Centralasien, Mellanöstern samt i Syd- och Nordamerika.
Inom omröstning anses det konstruktivt att utöva sin individuella makt – att rösta. I konsensus är veto den individuella makten. Ifall veto känns eller upplevs som negativt så trycks den formella individuella makten ner. Därmed undergrävs demokrati.
Indikationer på att veto uppfattas negativt:
Suckar och stön.
Menande blickar.
Kommentarer som tystar de avvikande:
”Måste du skapa en konflikt.”
”Vi ska väl inte behöva gå så långt.”
”Du tvingar dej till …”
Ifall en grupp upptäcker att veto uppfattas som negativt kan den gå över till omröstning tills den arbetat bort den anti-demokratiska tendensen.
Per Herngren
2000, version 0.3
Referens
Denna reflektion om beslutstekniker med konsensus och vetorätt kommer från en debatt på plogbillslistan
Per Herngrens texter om: