Sekttekniker i radikala grupper

Vi och dom

  • Identitet blir viktigt. Kännetecken används för att identifiera sina egna.
  • En moral för de egna och en annan mot de andra. Förtryckare, de som jobbar åt fienden, måste tåla mer än den förtryckte. Att folkrörelser inte får utrymme i massmedia ses som förtryck, att man internt misstänkliggör och straffar de som öppet är oliktänkande accepteras utifrån yttrandefrihet. Att aktivister försvarar sig mot polisen är olyckligt men måste ”förstås”. Att affärsinnehavare eller poliser försvarar sig mot aktivister är repression eller våld.
  • Den egna organisationen ställs ovanför den allmänna moralen i samhället. Man offrar enskilda för att skydda rörelsen.
  • Om traditionella folkrörelser och vänstergrupper har möjlighet att ta formella beslut om att utesluta någon för att ha brutit mot gruppens syfte eller någon regel, så blir den nya tekniken inom sekteristiska grupper att istället ignorera, dra sig undan och på så sätt frysa ut. Utfrysningen döljs exempelvis genom att man inte kritiserar den som fryses ut. Då får denne inte heller möjlighet att försvara sig.

Kritik ses som problem

  • Enhet ses inte som enfald utan som styrka.
  • Kritik behandlas inte som en gåva eller möjlighet utan som att man bråkar, som knivhugg i ryggen, som negativt för rörelsen. En kritiker stämplas som en splittrare.
  • Kritik bortförklaras som privat upplevelse.
  • Om någon har problem med ledningen så är det de själva som har problem. Inom parsamtal och sekteristiska terapiformer finns tekniker för ledare att oberört psykologisera en kritiker och till synes bejaka dennes ”upplevelse” genom att leda denne till insikt om ”sitt” problem.
  • Man skiljer på de som har bra åsikter och de som har fel åsikter. De som har fel måste ha något dolt syfte. Man bortförklarar deras synpunkter.
  • Att de som är kritiska fryses ut accepteras. Det är ju de som skapat konflikten. ”Det är tråkigt men de får på ett sätt skylla sig själva.”
  • Genom att stämpla kritiker som splittrare, konfliktskapare, bråkmakare neutraliseras kritiken. Att angripa oliktänkande individer accepteras men kritik mot rörelsen eller dess metoder är oacceptabelt. Gandhis tanke att skilja på sak och person praktiseras, fast omvänt.
  • Kritik definieras om och betecknas som intellektualism, angrepp eller övergrepp.
  • Kritiska grupper ignoreras istället för att kritiseras tillbaka. På så sätt undviks dialog.
  • Jantelagen används för att neutralisera kritiker: Skulle era metoder vara så mycket bättre?
  • Konfliktlöshet och harmoni ses som positivt snarare än tecken på effektiv dominans, utfrysning av oliktänkande och stagnation.

Vi är många – vi är folket – vi är världens röst

  • Sig själv är nog: Alla är välkomna hos oss – så varför ta hänsyn till de grupper som själva ställer sig utanför: de som är utanför måste ju vara sekteristiska.
  • De som dominerar bestämmer. Den som begär ett gemensamt beslut genom omröstning ses som traditionalist, auktoritär, moralist eller sekterist.
  • Olikhet idealiseras men slätas ut genom minsta gemensamma nämnare.
  • En automatisk uteslutning av grupper med kontroversiella förslag definieras som mångfald. Vi är en koalition så vi gör bara det vi alla kan komma överens om.
  • Man indefinierar alla spännande grupper i den egna rörelsen. Rörelser i tredje världen, vänstern, feminismen, folket, exploateras och definieras som ”oss”.

Informalism och platt struktur

  • Informella massmöten med spontana karismatiska talare benämns som platt struktur.
  • Informella ledare döljs med: ”Vi har inga ledare.”
  • Nätverk idealiseras. Nätverk där inga gemensamma beslut begränsar eller hindrar är den befriande formen.
  • Marknad blir beslutsformen. Demokrati ses som byråkrati och traditionalism.
  • Gemensamma beslut undviks genom att diskussioner under stormöten ses som en pågående process. Process har ersatt beslut som anses vara statiskt. Beslut av redaktionskommittéer, självvalda råd och aktionsgrupper döljs som tillfälliga eller som en pågående process.
  • Demokratiska organisationer ses som gammaldags, de betecknas som hierarkiska, kallas för gamla sociala rörelser, NGOs (non-government organizations), medan strukturlöshet och nätverk kallas nya sociala rörelser.
  • Man startar hellre nya nätverk än bildar grupper inom traditionella organisationer. De som vill vara kvar i traditionella rörelser och inte går med i de nya betecknas som sekteristiska.
  • Deltagare reduceras till åhörare. Kända talare, massmöten och stora demonstrationer blir tekniker för att hindra allas deltagande genom rundabordssamtal.
  • Workshops kan bli en teknik för att undvika institutioner och pågående samtal i fasta smågrupper.
  • Specialisering ses som sekterism och motverkas. Bildas en grupp så ska den vara total i sig själv. Genom att vara hel och inte en del undviks beroende av de traditionella folkrörelserna. När man undviker formella band slipper man också synpunkter och jobbiga krav från gamlingar och stofiler (styrelser) i de gamla organisationerna.
  • Följ oss eller lämna oss. Vi talar inte om vad du ska göra så tala inte om vad vi ska göra. Vill du vara med så får du låta bli att ställa krav, allt är frivilligt, du slipper vara med om du inte vill.

Insikt och insatta

  • Nivåer av insikt. Man är bara öppna med de som har insikt, andra får en modifierad eller förenklad version beroende på vilken nivå av insikt de nått. De utomstående får den mest anpassade versionen. Bland en del djurrättsaktivister som är radikala utilitarister har det exempelvis funnits en intern diskussion om man ska utrota rovdjur som av taktiska skäl inte ska läcka ut till allmänheten.
  • Kritik får bara vara intern. Kritik som andra utomstående medborgare kan ta del av, ses som svek, förräderi eller dålig kamratanda.

Per Herngren
2004-01-28, version 1.21

Bli kreativ med texten och dela idéer!