När civil olydnad passiviserar | ||
Kurdish, Polish, Arabic, Spanish, Dutch
per.h.ickevaldnet(snabel-a)gmail.com Stöd dessa texter! Genom att klicka på annons nedan gör du annonsören till sponsor av ickevåldsarbetet.
| Motståndsgrupper fastnar alltför lätt i traditionella makttekniker vilka gör folk till publik och åskådare. När vin & fikonträdsplanterarna startade 2005 inspirerades vi av konstfestivalen Burning Man i Nevadaöknen. Under Burning Man är ingen åskådare, alla som är där skapar aktivt Burning Man-samhället. Efteråt städas alla spår av samhället bort för att ett år senare återskapas på nya sätt. Molly Steenson skriver: ”You're here to create. Since nobody at Burning Man is a spectator, you're here to build your own new world.” Själv har jag några år åkt på Krokstrandsfestivalen vid Idrefjorden. Det är en dansfestival, där vi som dansar är i centrum. Banden är till för att hjälpa oss att dansa. Vissa band dyker dock upp utan att fatta festivalens revolutionära samhällsbygge och de behandlar oss som publik, gör oss till sina åskådare. Sven Rånlund skriver i ”När varje åskådare blir medskapare” (GP) om den nya teatern där alla i publiken deltar, eller där skådespelarna under pjäsens gångs ersätts av folk från publiken. Han menar att denna form av deltagande teater och konst kommer att öka. Jag skulle vilja kalla det för en kamp mot publik. Inom vin & fikonträdsplanterarna försökte vi kommer underfund mer hur motståndsgrupper obetänksamt passiviserade folk genom att göra dem till åskådare och publik. Ett värde med civil olydnad är att bryta lydnaden, inte att forma folk till lydiga åhörare. De publik-tekniker som används är föredrag, utan möjlighet till samtal i smågrupper där alla kan yttra sig. Genom att ge ordet fritt på stormöten skapar motståndsgruppen en självvald panel som gör flertalet till åhörare. Detta har vin & fikonträdsplanterarna försökt bryta genom att undvika beslut och diskussioner i storgrupper. Vanligtvis delar man upp sig så att det är mellan tre och sju i varje samtalsgrupp. Inledningstalare får inte tala längre än halva tiden, annars stjäl de samtalstid från de andra deltagarna. Under rättegångar efter aktioner tenderar många olydnadsgrupper att välkomna till ett arrangemang: ”Välkommen till rättegången!” Vin & fikonträdsplanterarna bröt med detta genom att välkomna folk att göra något av rättegången. Istället för att se rättegången som ett arrangemang, en återvändsgränd, förstås den som processer och flöden vilka är till för att intensifiera engagemang och motstånd. Vid första rättegången i England 2006 arrangerade konstnären Liz Jones så att de som satt på åhörarläktarna använde sig av det som hände och sades under rättegången för att måla funderingar kring ickevåld och motstånd, virka ersättningsstängsel för det vi klippte upp som trädgårdsgrind, eller tillverka skulpturer. Dessa konstverk var inte en bild av rättegången utan utvecklade och utökade motståndet. Konstverken avbildade inte, de representerade inte, de producerade nya tankar och ny kraft. Konstverken sattes under de tre dagar rättegången varade upp i rättegångssalen, i korridorer och på toaletterna. Domstolen förvandlades till vernissage och konstutställning. Istället för att välkomna folk till rättegångar, arrangemang och föredrag bör motståndsgruppen uttryckligen välkomna folk till att återanvända kraften, teknikerna, innovationerna för att fortsätta motståndet. Detta kräver dock att man erbjuder utrymme, stöd och verktyg för att kunna producera nya tankar och nytt motstånd. Det man behöver få reda på i inbjudningar är hur man får stöd, träning och hur man bjuder in till, eller blir inbjuden till, framtida motstånd.
Per Herngren 2008-08-19, version 0.1, Kommentera denna text!
Detta är skrivet på ett självhjälpscafé för drogmissbrukare och hemlösa. Här är tanken att förändring inte utförs av behandlare eller ledare utan av folk själva i inbördes stöd.
Kopplingar och länkarMolly Steenson, What is Burning Man? Sven Rånlund, “När varje åskådare blir medskapare, GP, 2008-08-19, del 3, s 70. | Skriv en kommentar till texten LänkarMolly Steenson, What is Burning Man? Sven Rånlund, “När varje åskådare blir medskapare, GP, 2008-08-19, del 3, s 70. |
| ||