Lönearbete blir asketisk religion

Asketism kan förstås som en ansträngning att vilja mindre av det man vill. Asketismen vill göra oss mindre upptagna med det som distraherar oss. Asketen offrar det som lockar. Detta gör asketen upptagen med att uppoffra sig. Denna upptagenhet får asketismen att bli fokuserad och innovativ. Den uppfinner hela tiden nya metoder för att uppoffra sig.

Under lång tid i Europa förblir klostren innovativa centran för asketismen. Senare uppfinns och utvecklas puritanska metoder även inom protestantisk kristendom.

Lönearbete skapar en kapitalistisk etik

Asketismen smittar från katolska kloster, luthersk arbetsmoral och puritanism över till kapitalismen. Kapitalismen får verktyg för att förvandla lönearbetet till ett kall. ”Puritanen ville ta sitt yrke som ett kall”, skriver den klassiske sociologen Max Weber i den Protestantiska etiken (1905).

Under kapitalismens framväxt väljer lönearbetaren alltmer att uppfatta sitt yrke som ett kall. Lönearbetaren bryter därmed med den livshållning som var vanlig före kapitalismen. Vad som en gång var en fråga om dagliga val och beslut, misstag och problemlösning blir en fråga om anpassning till konsekventa asketiska metoder där lönearbetaren offrar sig själv för arbetet. Uppoffrande lojalitet och asketisk lydnad blir lönearbetets etik.

Lönearbete skapar religion

Inom lönearbetet växer en religion fram. Religionen utformar en etik som styr lönearbetarens moral. Denna asketiska religion avlastar lönearbetaren från att dagligen behöva ta ansvar för hur hen ska leva sitt liv. Lönearbetaren slipper att under arbetstid fundera över det möjliga livet. Svaret på frågan om vad som är det riktiga och rätta livet byggs in i lönearbetets rutiner och teologi.

Max Weber går så långt att han använder metaforen demon. Lönearbetaren måste lyssna på sin demon, hörsamma sin yrkesplikt med all den självbegränsning som detta innebär. Här skapas en asketisk religion där demoner och gudar existerar inuti vår värld snarare än bortom den.

Lönearbete som religion sprids även utanför själva lönearbetet. Skolornas elever och universitetens studenter förväntas rikta sina studier mot det heliga målet: lönearbetet. Arbetet får funktionen av religiös identitet. Vad jobbar du med? är ofta en av de första frågorna när folk presenterar sig för varandra.

Individualism som asketism

Uppoffringen för lönearbetet uppnås genom individualism. Självupptagenhet är en förutsättning för att bli upptagen med lönearbetet. (Upptagen bland de heliga.)

Disciplinerat självförverkligande hjälper individen att underordna sig lönearbetet. Att växa som människa gör en till bättre lönearbetare. Individualiseringen blir metod för att tukta lönearbetaren. Eller snarare för att förmå lönearbetaren att tukta sig själv.

De senaste åren har lönearbetare fått höra att de bör ta hjälp av rådgivare och personliga coacher. Individen ska stiliseras och designas. Vi kan kalla det för ett stiliseringstvång eller designtvång. Genom att lönearbetaren designas markeras position och tillhörighet. Detta skapar en form av kastsamhälle. Ett kastsamhälle som växer fram inne på arbetsplatser och som bestämmer vem som lyder vem. Vilka som arbetar ihop och vilka som inte arbetar ihop. Det kan också ange vilka som efter arbetstid umgås med varandra. Och även vilka som ska bo i samma område.

Per Herngren
2007-10-10, version 0.2

Källor

Carl-Göran Heidegren, ”Livsstil och livsföring i Simmels och Webers klassiska sociologi”, Sociologisk Forskning 2004, nr 4.

Max Weber, The Protestant Ethic and the Spirit of Capitalism, London: Unwin University Books, 1968 (original 1905 och utökad version 1920).

Max Weber, Den protestantiska etiken och kapitalismens anda, Borgholm: Argos, 1978.

Kommentera gärna