Utkast till boken Civilsamhälle och Makt Hur kritik förvandlas till lydnad som ska komma ut 2024.
I slutet av medeltiden växer handelsstäder upp som självständiga öar i ett Europa som till viss del varit organiserat med kungariken och länsherrar. I flera handelsstäder tränger borgare undan kontroll och beskattning från adel och kungar.
Borgare (franska bourgeoisie eller tyska bürger) avsåg ursprungligen personer som hade rättighet att bedriva handel eller ett hantverk med hög status. Borgare lydde vanligen under städernas lagar så borgerlig revolution[1] beskrivs gärna som stadens revolution. Den kan också beskrivas som en administrativ revolution. Handelsstadens administration organiserades mer praktiskt och byråkratiskt instrumentellt än i kungariken.
Handelsstäderna formade andra typer av stater än kungariket och det uppstod motsättningar. Motsättningarna genererade samverkan och ömsesidigt utbyte. Metoder för administration och ordning imiterades mellan stridande parter.
Den uppfinningsrika stormakten Hansan växer fram på 1100-talet genom formellt och ritualiserat samarbete mellan handelsmän.[2] På 1300-talet får det även funktionen av samarbete mellan handelsstäder. Hansan växer till att bli en stormakt som verkar från Ryssland till England.
Utan att utveckla egen byråkrati och administration stiftar Hansan lagar och regler, beslutar om tullar och skatter, bygger hamnar och handelsflottor, startar krig och avsätter kungar.
Organisationsformen är formaliserat nätverk. Under hansedagar tar medlemmar beslut med konsensus, alltså möjlighet att lägga in veto. Genom att på dessa hansedagar bråka och komma överens fungerar Hansan som en världsregering i en stor del av den värld som Hansan har kännedom om. Under storhetstiden i början av 1400-talet regerar Hansan över kungar i olika frågor. På 1500-talet stänger furstar och kungar ner flera hansekontor. Och efter femhundra år tynar denna världsregering bort.
Städer i samverkan kunde ha blivit den dominerande ordningen för stater. Men inspirerat av imperier och kungariken växer utopin om nationalstat[3] fram.
Per Herngren
2024 09 17, version 0.1
Fotnoter
[1] Revolution är system som tränger undan och ersätter andra system. För att ett system ska kunna ersätta andra system krävs samverkan mellan flera system. Det finns ingen självständig helhet vi kan kalla Systemet. Inte heller revolution ska förstås som en självständig helhet. Helheten är dock så inetsad i språket att det blir märkligt att skriva de borgerliga revolutionerna istället för den borgerliga revolutionen. Om jag skriver revolutionen i bestämd form singularis så bör det förstås som ett samlingsnamn för samverkan mellan ett myller av revolutioner. En revolution motverkar och samverkar dessutom med händelser och miljöer som vanligen inte uppfattas som del av revolutionen. Etiska principer, inövade traditioner och rutiner, samt samlingsplatser kan vara avgörande för en revolution. En revolution använder dessutom verktyg även från ordningar som bekämpar revolutionen. Revolutioner återanvänder från de ordningar den håller på att ersätta. Gabriel Tarde, The laws of imitation, Henry Holt and Company, New York, 1903, facsimile 2007 by Books on Demand UMI, franska original 1882-1888.
[2] Dick Harrison, Hansan Ett handelsimperiums uppgång och fall, Historiska Media, 2024.
[3] Begreppet nationalstat började inte användas i Sverige förrän slutet av 1800-talet. Jag använder det sociologiskt för att beskriva försöket att producera identitet mellan folk, stat, land, kultur och språk. ”Nationalstat”, Svensk ordbok, 2021, https://svenska.se/so/?id=154648.