Information skapar inte befrielse – Deleuze & blivande

Informera mot något har inte någon effekt, enligt Gilles Deleuze. Information om förtryck och orättvisa skapar inte befrielse. Det behövs motstånd för att skapa förändring.

Motstånd är i Deleuzes filosofi blivande. Blivande olydnad. Blivande befrielse. Blivande jämlik. Blivande omsorg. Blivande rättvis fördelning av makt och resurser.

Blivande ska inte begripas instrumentellt. Det är inte ett medel mot ett mål. Blivande är snarare när målet blir medel.

Genomföra utan att bli genomförd

Blivande är inte att bli färdig. Blivande blir inte slutfört. Målet är en pågående process. Istället för att medlet är först och sedan kommer målet, så blir de ett. Mål och medel är intrasslade.

Det här innebär inte att vi aldrig kan lämna saker bakom oss. Vissa former av maktordningar, och visa former av våld och förtryck, kan vara överspelade. Livegendom är avskaffat på många platser men andra former av slaveri växer kanske fram istället. Homosexualitet klassas inte längre som sjukdom men andra former av homofobi uppstår.

Blivande revolution är när mål och medel blir ett. Demokrati är en revolution som alltid behöver demokratiska metoder och färdigheter. Att genomföra målet innebär inte att medlet är överspelat. Jaha, så nu är vi en demokrati, då behöver vi väl inte längre träna och finslipa de demokratiska metoderna!? Demokrati är både mål och medel.

Befrielse blir det vi börjar med

Vi släpper därmed föreställningen om före revolutionen och efter revolutionen. Istället för att skjuta revolutionen på framtiden så startar vi med revolutionen. Målet blir medlet. Målet blir startpunkten. Jämlikhet är metod för att skapa jämlikhet. Demokrati är metod för att skapa demokrati.

Blivandet undviker att göra målet till slutpunkt. Befrielse är att fortsätta. Fortsätta uppfinna, bygga, tränga undan, ersätta. Befrielse avslutas aldrig.

Befrielse pulserar

Befrielse är inget som individuella organisationer eller personer utför själva. Befrielse är, i Deleuzes utforskning att skapa pulser och resonanser.

När våra handlingar återkommer uppstår pulser. Ifall dessa pulser fortsätter kan resonanser med andra pulser uppstå. Resonans bygger ömsesidig förstärkning. Politik är ömsesidig förstärkning.

Pulser och resonans bryter sig ur fixeringen vid event, den stora aktionen, tidsbegränsade kampanjer och projekt. Politik blir istället återkommandet.

Befrielse avviker

Blivande är riktning utan att målet placeras därborta. Målet är snarare hur vi riktar oss.

Riktandet är aldrig rakt. Befrielse är avvikelse. När målet blir medlet avviker vi från det bestämda. Befrielse växer åt alla möjliga håll. Befrielse är mycel, svamprötter. Skapande av värde skapar gärna rotknölar. Knölar bryter det raka och linjära. Rotknölar skickar iväg oss i nya riktningar.

Deleuze kritik av tron på information

Låt oss lämna Deleuzes blivande befrielse och läsa hans kritik mot information, mot tron på informationens möjligheter att skapa befrielse:

“Let’s say that is what information is, the controlled system of the order-words used in a given society. What does the work of art have to do with it? Let’s not talk about works of art, but let’s at least say that there is counter-information. In Hitler’s time, the Jews arriving from Germany who were the first to tell us about the concentration camps were performing counter-information. We must realize that counter-information was never enough to do anything.

No counter-information ever bothered Hitler. Except in one case. What case? This is what’s important. Counter-information only becomes really effective when it is — and it is by nature — or becomes an act of resistance. An act of resistance is not information or counter-information. Counter-information is only effective when it becomes an act of resistance.

What relationship is there between the work of art and communication? None at all. A work of art is not an instrument of communication. A work of art has nothing to do with communication. A work of art does not contain the least bit of information.”(1)

Lämna ineffektiviteten och bli skapande

Deleuzes filosofi visar ineffektiviteten i:

  1. Politik som överför budskap, information, åsikter eller insikter. Han kritiserar kommunikation i betydelsen överföra budskap. Samtal och texter är snarare samverkan än överföring.
  2. Politik som säger emot. Som säger Nej. Som protesterar mot något. Fokusera istället på att skapa och återskapa.
  3. Politik som uttalar sig i olika frågor. Uttalanden och namninsamlingar blir slöseri med tid. Dela istället misstag, erfarenheter, färdigheter, samt metoder för att träna och uppfinna.

Politik blir för Deleuze istället en skapande verksamhet. Ett skapande som samtidigt gör motstånd. Som bryter sig ur, tränger undan och ersätter maktordningar. Skapandet sprids genom att andra imiterar, tränar och vidareutvecklar.

Per Herngren
9 november 2017, version 0.2

Fotnot

(1) Gilles Deleuze, Two Regimes of Madness Texts and interviews 1975-1996, Semiotext(e), 2006, p 322.

Kommentera gärna