Instrumentell handling är när handlingen är verktyg för att uppnå något annat. Instrumentella handlingar förutsätts leda till målet någon gång längre fram. Mål och medel splittras. Instrumentella handlingar genomför delmål på väg mot ett högre mål. Nångång i framtiden.
Performativa handlingar förverkligar istället målet. Handlingen är ett förverkligande istället för bara ett instrument. Handlingen blir i sig ett mål. Mål och medel blir ett. Performativa handlingar är dock inte ensamma i att genomföra målet. De understöds av ett nätverk av andra handlingar.
John Langshaw Austin lanserar begreppet performativ under en föreläsning 1955. Han tar upp vigselförrättarens “Härmed förklarar jag er vigda!” som exempel på en performativ handling som tillsammans med underskrivet vigselbevis och en ceremoni, juridiskt faktiskt viger brudparet.
Vigseln förutsätter stöd från ett nät av andra performativa och instrumentella handlingar för att kunna genomföras. Vigselförrättaren behöver kanske mikrofon och högtalare för att höras. Och hen behöver vara behörig vigselförrättare. Och nån annan måste ha varit behörig att göra vigselförrättaren behörig.
Oavsiktligt förverkligande
Innehåll
En instrumentell politisk handling förutsätts generera en kausal orsakskedja som senare ska leda till genomförandet. Handlingen är inte ett mål i sig. Här hävdar jag dock att instrumentella handlingar tenderar att förvandlas till oavsiktligt förverkligande. Det performativa förverkligande tillhör dock inte det instrumentella målet. Det är snarare en bieffekt av den instrumentella aktivismen. Aktivismen förverkligar i så fall något annat än sitt huvudsakliga syfte.
Nedan tar jag upp några exempel där instrumentell aktivism får performativa bieffekter.
Hur instrumentell aktivism oavsiktligt blir performativ
Informera. Fokus på att sprida information förverkligar informationssystem. Informerandet placerar information i centrum. Informationen placeras där den konkurrerar med annan information, den förverkligar därför informationsstress. När delningar i sociala medier eller informationsblad inte skapar förändring bortförklaras det med att det behövs ännu mer information. Överflöd av information kräver ännu mer överflöd för att tränga igenom överflödet. “Information overload” innebär att information döljer information bakom information. Även olika former av ingripande, experimenterande och performativt förverkligande döljs bakom informationen.
Åskåda. Genom att placera folk som åskådare på manifestationer eller som åhörare på föreläsningar är det tänkt att de ska suga åt sig kunskap och omvandla den till handling. Men att göra folk till åskådare förverkligar performativt en ordning av åskådande. Åskådande-ordningar producerar publik vilket tränger undan förverkligande och ingripande.
Manifestera. Att manifestera opinion och tyckande är kanske tänkt att påverka staten eller individen. Fokus på opinion förverkligar dock åsikts-ordningar. Åsikter och tyckande tränger undan mer kreativt förverkligande. Kontraintuitivt experimenterande trycks undan när opinion blir fokus.
Uppmärksamma. Att med aktioner konkurrera om uppmärksamhet förverkligar uppmärksamhetsordningar. Konkurrens om uppmärksamhet förverkligar performativt trängsel. Genom att trängas förverkligas trängseln. Att försöka skapa uppmärksamhet förverkligar dessutom samtidsslaveri, där vi fångas i det dagsaktuella. Det som uppmärksammas som inne eller dagsaktuellt tränger undan samhällsomvandling vilket tar lång tid att förverkliga.
Per Herngren
2023 03 20, version 0.1
Referens
J. L. Austin, How to do things with words, The William James Lectures delivered at Harvard University in 1955, Oxford University Press 1962.
Per Herngren, Texter om performativ.
