Nätverkande producerar maktordningar

Nätverket har lyfts fram som svar på maktkritiken mot auktoritära organisationer. Nätverkande uppfattas som frivilligt, och nätverken lanseras som platta och informella.

Enligt Brian Holmes producerar nätverken dock nya tekniker för makt. Nätverkaren ser han som ”en ny form av internaliserat yrke, en kallelse till kreativt självförverkligande i och genom varje arbetsprojekt”. Nätverkaren formas till individer som blandar arbete och fritid.

Bidra eller bli utesluten

Kaptitalistiska företag och offentliga arbetsgivare försöker förmå oss att se på arbetet som ”kreativ verksamhet och självförverkligande”. På så sätt slipper företaget och arbetsgivaren använda direkt övervakning. Den anställde styr ”sin egen tillfredsställande aktivitet”. Friheten blir maktteknik.

Man får delta i nätverket bara så länge verksamheten kan omvandlas till ett utbyte. Utbytet gör att man får stanna kvar i nätverken. Företaget eller de andra nätverkarna behöver något från dig. Annars osynliggörs man eller glöms bort i inbjudningar.

Uteslutningsmetoderna i nätverken uppfattas inte som uteslutning, istället ramlar man liksom ut.

Friheten att underordna sig

Nätverket producerar friheten att inordna sig. Själva nätverkandet skapar en ny personlighetstyp som underordnar sig. Och denna nätverkare underordnar sig dessutom med tillfredsställelse. Den utvinner fetischistisk kraft ur sin egen underordning. Denna personlighetstyp kallar Brian Holmes för den flexibla personligheten.

Den flexibla personligheten fungerar annorlunda än den auktoritära personligheten som Horkheimer, Adorno och andra inom kritisk teori påvisar redan 1950. Den auktoritära personligheten underordnar sig auktoriteter, lyder regler och är ovillig till förändring. Den flexibla personligheten är snarare självständig. Den anpassar sig. Och den anpassar sig snabbt.

Om den auktoritära personligheten censurerar sig själv använder den flexibla personligheten istället en avpolitiserande individualistisk jargong. Eller också ramlar den flexibla personligheten över i cynism och distans.

Den flexibla personligheten ser inte sin verksamhet och sina beslut som politiska. Istället blir politik något främmande som andra sysslar med. Därför får nätverkaren gärna en funktion i flykten från det politiska, i det som skapar postpolitik.

Per Herngren
2008-05-13, version 0.2.1

Referens

Brian Holmes, ”Den flexibla personligheten: mot en ny kulturkritik”, Kairos nr 12, 2007.

Adorno, T.W., et. al, The Authoritarian Personality. New York: Norton Press, 1950.

Per Herngren, Strukturlöshetens tyranni, 1997.

Kommentera gärna