Texten skrevs strax efter Irakkriget startade 2002
Den moraliska frågan för grupper och organisationer när ett krig startar kan jämföras med när någon ramlar ner i en isvak. Eller när någon svälter. Vad behövs göras för att rädda den här personen?
Fokuset blir alltså på omsorgen om den som råkar ut för olyckor eller våld. Det handlar inte om att åskådaren ska rättfärdiga sig själv eller känna sig bra. Det handlar inte heller om att åskådaren ska uttrycka sig. Så när någon håller på att drunkna är det inte någon poäng att hålla upp plakat som påstår att isen är svag. Fokus blir på att bilda den kedja som behövs för att rädda personen. Det är fel att i en krissituation undvika att rädda någon och istället sätta upp varningsplakat – även då man hävda att detta också behövs och det ju faktiskt är lättare och inte så farligt som att gå ut på isen och rädda den som ramlat i.
Det är ju verkliga människor som dör i ett krig så frågan är hur vi ska stoppa kriget inte hur folk i västvärlden ska känna sig duktiga. Om man har begränsade resurser (folk som vill göra något mot kriget, samt organisationer och materiella resurser) måste man analysera fram den blandning av aktiviteter som faktiskt har möjlighet att stoppa kriget.
Gandhi hade en trapp-strategi. Beroende på vilken fas man var i kampen så fanns det vissa typer av aktioner som fungerade i varje trapp-steg.
Om jag förstått Gandhis upptrappningtanke rätt ska man inte använda civil olydnad om det räcker med demonstrationer. Civil olydnad skulle då vara helt fel. Om man blir ignorerad eller har skäl att tro demonstrationer inte fungerar för att stoppa kriget ska man trappa upp till en civil olydnadsfas och om inte det fungerar ska man trappa upp och skapa en parallell regering (eller kanske FN i det här fallet).
”Bästa blandning av gamla och nya låtar” (Radio Rix)
Innehåll
Nu går jag utanför Gandhis upptrappningstrategi och lägger till en egen teori: När man är inne i motståndsfasen måste olagliga aktioner kombineras med dialog, karnevaler, danser och fester. Jag tror att i motståndsfasen är ensidig civil olydnad obegripligt och lika ineffektivt som ensidigt demonstrerande.
Maximera kampen
Jag tror att den maximala uppdelning under olydnadsfasen mellan motstånd och lagligt arbete är ungefär tre på tio. Alltså att man lägger ner 70 procent av medlemmarnas/motståndsgruppens tid på lagliga aktiviteter och 30 procent på civil olydnad. Själv är jag bara uppe i kanske 1 på 10, alltså att jag lägger ner 10 procent av min politiska tid på olagligt arbete (inklusive planering av civil olydnad vilket också är olagligt).
Begränsade resurser
Ytterligare en egen teori. Man ska undvika att slösa en rörelses begränsade resurser på kontraproduktiva aktioner eller nästan verkningslösa aktioner och prioritera maximering av kampens symboliska styrka. Man ska inte försöka värva folk till kontraproduktiva aktioner eller verkningslösa aktioner om man har skäl att tro att de inte är fungerar. Då blir kampen bara medelklassens böne-ramsor för att sona sina synder och känna att man gör något.
Negativa aktioner
Jag har börjat få fram en del eventuella belägg för att negativa aktioner i längden kan dränera kraften ur en rörelse. Negativa aktioner är beroende av ilska, frustration eller rädsla och blossar därför upp och dör ut efter tre-fyra år. Om detta stämmer ska man alltså försöka hitta positiva aktioner.
Byta ut nej-gör-inte-så mot ja-vi-stödjer-den-aktiviteten under demonstrationer. Ex på sådana demonstrationer är ”I have a dream” demonstrationen i USA med Martin Luther King som fortfarande citeras gång på gång. Även Gandhis saltmarsch kan ses som en positiv demonstration för att stödja alla som några dagar senare (i olydnadsfasen) själva skulle bryta salt.
Även civil olydnad kan vara negativt snarare än positivt, producerande och skapande. Man kan alltså byta ut blockader under civil olydnads-fasen mot ”omvandlings aktioner”. Exempelvis kan ju en ockupation på Stena rederiet försöka leta upp, och skriva om, deras kontrakt till krigsindustrin. Och istället skapa kontrakt som stödjer tredje världen. Alltså leta igenom arkiv, försöka riva sönder kontrakten med Englands krigsmakt och samtidigt kan några använda deras brevpapper för att skriva bra kontrakt istället. Att försöka göra Stena rederiet bra skulle alltså enligt den här teorin fungera bättre än att bara hindra dem eller definiera dem som dåliga.
Per Herngren
2002, version 0.1
Man ska dömma dom till fängelse för evigt.
Man kan inte gå till ett land och döda folk.
Oskyldiga människor dör det är inte ok.
Jag tycker att man ska gå immelan länderna och stoppa det.
Det förstör man måste tänka på naturen ochså.
Om lagarna är samma för krig och fred skulle soldater bli dömda för antalet mord de begått. Eller för delaktighet i mord.