Blockader är misstag i civil olydnad

Det kanske största misstaget när civil olydnad spred sig i Europa och USA är fixeringen vid blockader. Blockaden gjordes till den dominerande metoden för civil olydnad i de rika länderna.

Blockader blockerar det kreativa samhällsbygget. Blockaden återskapar maskulin styrkemätning och maktkamp snarare än att innovativt lösa problem och bygga självständiga samhällen med nya möjligheter. Istället för att bygga befrielse reproduceras hegemoniska maktspel. Blockader hindrar befrielsen snarare än motståndaren.

När Gandhi var som mest kreativ använde han tillsammans med andra satyagrahis proaktivt och performativt motstånd. Målet blev deras medel. Den möjliga lösningen av ett problem blev hans metod för civil olydnad. När lokal saltutvinning och bomullsproduktion förbjöds av kolonialmakten bröt han salt och spann bomull. Målet blev medlet.

Det geniala hos Gandhi filtrerades dock till stor del bort när hans ickevåld exporterades till kolonialmakten och till nord.

Krigets världsbild

I väst hade delar av vänstern redan under Gandhis tid fastnat i krigiska metaforer kring styrka och kraftmätning, taktik och strategi. Detta tog sig uttryck i en övertro på det som uppfattades som styrka och kraft: massrörelse, opinion, mediatäckning samt strejk. Styrka snarare än sårbarhet sågs som medlet för revolution.

Ickevåld i rika områden i nord gjorde samma misstag som vänstern och sökte metoder för att göra olydnaden stark inför en kraftmätning med “makten”. Blockaden blev därför den självklara analogin till strejken och massdemonstrationen. Blockaden tänktes precis som strejken faktiskt hindra motpartens verksamhet. Precis som i massdemonstrationen blev antalet deltagare metafor för opinion och blockadens styrka. Önskedrömmen var att få med så många att blockaden faktiskt stoppade en verksamhet. Civil olydnad skulle vinna genom att bli starkare än “makthavarna”.

Jag föreslår att det här tänkandet kommer från en metaforisk och vidskeplig koppling mellan politik och manlighet, mellan makt och kroppsstyrka. Med hjälp av vakter och poliser blir blockaden en fetischistisk kraftkälla som ger kroppslig upplevelse av styrka och makt.

Blockader stärker motståndarens makt

Här är en analys över hur blockad bekräftar och stärker den rådande makten snarare än undergräver den:

  • Blockader pekar ut motparten som huvudperson i dramat. Blockaden ska hindra motpartens verksamhet. Motpartens verksamhet blir den produktiva skapande verksamhet som behöver hindras. Motparten placeras därmed i centrum.
  • Blockader är reaktiva snarare än proaktiva. Blockader bekräftar det den reagerar emot. I Gandhis mer kända aktioner var det istället polisen som blev reaktiva och hindrade självständighetsrörelsen i deras verksamhet. Eller också blev polisen passiv som under saltmarschen och tillät saltutvinningen. På ett genialiskt sätt vände Gandhi elegant på de förväntade rollerna. Vem är det som regerar? Vem är aktör? Vem är politikens och samhällsförändringens subjekt? Poliser och åklagare pekade med sitt nej-så-får-ni-inte-göra ut självständighetsrörelsen som subjekt, som regerande aktör.
  • Blockader blir en fysisk kraftmätning som reproducerar själva kraftmätningen. Blockader skapar performativt ett samhälle av kraftmätning. Därmed blir blockaden del av en maktordning som stärker den som redan är stark. Precis som i brottning eller dragkamp skapas ett spel där teknik och styrka blir det logiska idealet. Kraftmätningen blir mål i sig själv.
  • Blockaden återskapar en politik där man ska vinna över sin motståndare. 
  • I förlängningen av den fysiska kraftmätningen lockar våldet. I boxning och brottning finns domare som stoppar tävlingen så fort spelare bryter mot reglerna och övergår till våld. Detta behövs eftersom våldet finns inbyggt som förväntad överträdelse, som nästa steg i styrkemätningen. Våldet lockar när en tävlande är på väg att förlora.
  • Under blockader byggs förlusten in i kampen. Blockaden skapar med nödvändighet ett maktspel där ena parten ska segra och den andra förlora. För att motverka den inbyggda frustrationen har blockerare skapat provisoriska delsegrar.  Delsegern mäts i hur länge förlusten kan uppskjutas. ”Åh fantastiskt, vi blockerade företaget i tre dagar!”

Blockadspelet har inbyggda förutsättningar och mål (vem hindrar vem?) som aktivisterna inte kan värja sig emot. Blockad producerar därmed sin egen förlust. Följden av dessa inbyggda mekanismer blir att blockaden motverkar verklig förändring. Blockaden motverkar dessutom själva syftet med ickevåld: direkt skapande av samhällen där andra saker regerar än lydnad, styrka och våld.

Per Herngren
2007-04-23, version 0.2.3

Motstånd bryter med lydnad och makt

“Motstånd handlar om att inte lyda, men utan att trotsa/re-agera. En re-aktion sker ju genom ett gränssnitt som förtrycket redan använder. Motstånd kan vara icke-våldsamt på det numera klassiska sättet, det kan handla om att träna bort vissa impulser att omedelbart reagera i vissa sammanhang, men det kan även handla om att konstruera om sina systems … gränssnitt så att man inte nås av ett annat systems påverkan. Till exempel genom att som de mexikanska bönderna bli självförsörjande. Då är man inte längre mottaglig för andra producenters kausala påverkan via olika medier.”

av Marcus Nilsson
2011 08 15 citerat från denna bloggdiskussion.

Bli kreativ med texten och dela idéer!