Fram till femtiotalet föreställde sig systemteori att moral hade en integrerande funktion för samhällen. Moralen ansågs funktionell för ett samhälle eftersom moralen skapade frid och harmoni.
Sociologen Niklas Luhmann, som från sextiotalet utvecklade Social Systems Theory, visar att moralen snarare har en konfliktskapande funktion. Moral motverkar och trycker tillbaka konfliktlösning och medlingslösningar. Överenskommelser tenderar att privatisera konflikter. Förhandlingen kamouflerar att orätten lever vidare utanför den privata överenskommelsen.
Moralen är en allmänning
Moralen är aldrig privat. Den är snarare en allmänning (common). Den skapar gemensamt utrymme. Den är ett lagstiftande tillsammans.
Moral kräver rätt. Den kräver av vi skyddar den svage mot den starke. Den accepterar inte underlåtenhet att handla. Moral accepterar därför inte ensidig lydnad. Moral kräver att vi ingriper.
Moralen växer inte fram i samförstånd. Den växer fram genom att grupper, organisationer, institutioner och personer kräver saker av varandra. Moral kräver att vi ingriper i konflikter.
Moral kommer ur konflikt. Och moral producerar konflikt.
Konflikter som immunsystem
Luhmann menar att konflikter skapar immunsystem för samhällen. De motverkar stagnation, kollaps och död.
Michel Foucault har en liknande positiv syn på konflikter: I en gemenskap utan konflikter har någon fått lida för det. Konfliktlöshet i en grupp är tecken på att någon är tystad, utfryst eller undertryckt.
Per Herngren
2006-10-17 version 0.2.1
Referens
Niklas Luhmann, Social Systems, Stanford University Press, 1995.