Demonstration + Motdemonstration = En enhet

Opposition i riksdagen blir tillsammans ett. De gör något tillsammans. De opponerar. Denna opposition skapar en gemensam politik. Och två parter som krigar mot varandra blir en part. Tillsammans skapar de ett gemensamt krig. 

Dansa mot varandra

Låt oss använda dans som paradigm för att begripa hur en relation kan bli en sak, ett objekt. Ett danspar blir ett. Ett objekt. Två dansare fast bara ett danspar. Dansparet kan inte reduceras till de två individuella dansarna. Objektet (dansparet) skapar sig ett eget ‘liv’, som gör sig delvis oberoende av de som är med i dansen.

Men oberoendet är dock beroende av att dansare deltar. Skulle dansarna försvinna eller göra något annat så upphör objektet att existera. Dansparet upplöses. Deras dans är över.

Även de enskilda dansarna består av flera objekt: dansskor, ben, mage, sötsug, armar, dansfärdigheter. Dansaren är i objektorienterad filosofi ett individuell objekt frigjord från sina delar. Men ifall mag- och tarmbakterier hos dansaren dör så dör också dansaren.

Dansaren är beroende av sina delar. Men dansaren som dansare kan dock inte förklaras med bakteriernas agerande i tarmarna. Möjligtvis vid magsjuka. Njaee. Vid magsjuka upphör dansaren att vara dansare. Så inte ens magsjuka determinerar dansaren.

Demonstranter och motdemonstranter bildar en gemensam sak

I objektorienterad filosofi blir en relation lika mycket en sak eller ett objekt som en sten eller en stol.

Graham Harman lyfter fram hur relationer blir ett eget objekt, en egen sak: “every relation must form an object”(1).”Any relation forms a kind of new reality”(2).

Dessutom är varje sten och varje sak också uppbyggda av relationer, händelser och andra objekt. Dualismen relation och ting försvinner därmed i objektorienterad filosofi. Samtidigt skapas en ny radikal skillnad. Relationen och tinget kan inte reduceras till varandra. Det ena förklarar inte det andra.

En demonstration och en motdemonstration blir ett enhetligt objekt eller en sak. Denna sak lever sitt eget liv. Saken kan inte reduceras till motsättningar, inte heller till de individer eller grupper som deltar. Gruppernas egna sak(frågor) är något annat än den gemensamma saken.

‘Saken’ kan alltså inte reduceras till avsikter eller åsikter. Mot/demonstrationen frigör sig både från deltagarna och från deltagarnas avsikter. Den blir ett eget objekt. Samtidigt är denna saks oberoende beroende av att grupper, poliser, individer, plakat och slagord agerar ihop. Ifall de slutar agera tillsammans så upphör saken (mot/demonstrationen) att existera.

Demonstration och motdemonstration är en pardans. De dansar mot varandra. Och politiskt kan pardansen bli mäktigare än de enskilda grupperna som är mot varandra.

Per Herngren

2012-04-05, version 0.2

Fotnot

1) Graham Harman, “Physical nature and the paradox of qualities”,  Towards Speculative Realism, zero books, 2010, article first published 2006, p 133.

2) Graham Harman, “The revival of metaphysics in continental philosophy”,  Towards Speculative Realism, zero books, 2010, article first published 2002, p 119.

Bli kreativ med texten och dela idéer!