Stockholmssyndrom uppstår när hot får de som hotas att bli lojala med dem som hotar. I väldigt olika situationer uppstår detta märkliga fenomen. Vanligast är det möjligen inom familjer med hot och övergrepp. Men det kan uppstå hos andra som systematiskt domineras eller kränks.
Det blir svårare att upptäcka stockholmssyndrom när hotet är långvarigt och när det inte ses som hot eller våld av omgivningen, som exempelvis vissa fall av mobbning. Nedan funderar jag över några olika fenomen som skulle kunna vara intressanta att undersöka utifrån stockholmssyndrom.
- Mikrostyrningen av arbetet skulle kunna leda till stockholmssyndrom. Ständiga mätningar av prestation är ett annat exempel.
- Lönearbetare som hotas av avsked skulle kunna i vissa fall kunna utveckla stockholmssyndrom. Eller de som får anmärkningar och utskällningar från arbetskamrater och chefer. Här uppstår ibland en hyperlojalitet mot företag och mot chefer. Är detta en form av stockholmssyndrom? Eller är det ett närliggande, besläktat fenomen?
- De som under långa perioder är utestängda från lönearbete, inkomster och utbildning kan utsättas för systematisk misstro och kontroll av socialförvaltning, försäkringskassa och arbetsförmedling vilket möjligen kan leda till stockholmssyndrom.
- De som kämpar för att få uppehållstillstånd av svenska staten kan ibland utsättas för misstro från migrationsverk och polis. De kategoriseras som ickeönskvärda. En del av dessa skulle kunna utveckla en hyperlojalitet mot överhet och nationalstat. Det vore intressant att undersöka om detta fenomen blir stockholmssyndrom.
- Även elever och studenter som utsätt för upprepade värderingar, bedömningar och betygsättanden skulle kunna utveckla ett stockholmssyndrom.
Det är frestande att analysera stockholmssyndrom som ett individuellt, psykologiskt fenomen. Möjligen är det snarare ett gruppfenomen.
Per Herngren
2011-12-11, version 0.2
Stockholmssyndrom
Stockholmssyndromet är uppkallat efter det kända Norrmalmstorgsdramat i samband med ett rånförsök mot Kreditbanken på Norrmalmstorg i Stockholm, som ägde rum mellan 23 och 28 augusti 1973.
Symmetrisk metod
För att ovanstående exempel ska analyseras som stockholmssyndrom, eller inte, behöver man undersöka ifall stockholms-dynamiken reproduceras, eller inte reproduceras. Det är därmed inte fruktbart att göra en uppdelning av den här typen av fenomen utifrån ”kontext”. Frågan om olika saker är samma fenomen eller olika fenomen kan alltså inte avgöras utifrån omständigheter: som att stockholmssyndrom bara skulle gälla vid kidnappning eller under vapenhot.
Dynamiker som tar sig ur ett sammanhang och verkar i andra sammanhang kallar Deleuze för universaler, andra kallar dem absoluter. Jag har själv lanserat begreppet transaler (överskridare). Dessa begrepp visar på dynamiker och fenomen som inte är instängda i en speciell kontext. Kontexten förklarar därmed inte fenomenet. Men det går inte heller att generalisera. Transaler intervenerar i nya kontexter och agerar annorlunda. Det går inte att förklara en transal bara med transalen själv, och inte heller bara med kontexten där agerar. Nya relationer uppstår och dessa blir en del av förklaringen.
Relationer i en kontext blir delförklaringar. När det gäller stockholmssyndromet kan det handla om relationer som byggs upp mellan personer, saker, rumslighet tid, livsavgörande hot, underlåtelse och lojalitet som överlevnadsstrategier, bekräftelse och uppmuntran från den som hotar, bekräftelse av ordning och auktoritet.
Märk väl att det inte är självklart vad eller vem som agerar i komplexa dynamiker. Bruno Latour visar hur ting och platser kan agera och bli aktörer. För att komplexa syndrom och dynamiker ska kunna uppstå krävs dessutom medagerande, samverkan, resonans, följsamhet. Linjär förutsägbar kausalitet är inte dynamik.