Per Herngren, Handbok i civil olydnad, ebok, Saga Egmont förlag, 2021, ISBN 9788726987492.
Finns på:
Bibliotek
Bokbeat
Nextory
Storytel
Adlibris
Bokus
Förlaget Saga Egmont
Civil olydnad – en dialog är en uppdaterad version av Handbok i civil olydnad, och hela boken är publicerad här på webb-sajten. Innehållsförteckning nedan.
Innehållsförteckning med länkar till kapitlen
- 1 En handbok föds – begynnelsen
- 2 kronologin
- 3 MOTSTÅNDETS VÄG: OM CIVIL OLYDNAD
- 4 Thoreau och civil olydnad
- 5 Vad är civil olydnad?
- 6 Direkt aktion
- 7 Etikens väg
- 8 Etikens trappa
- 9 Vägens etik
- 10 Förutsättning för demokrati
- 11 Ickevåld
- 12 Varför ickevåld?
- 13 MOTSTÅNDETS GEMENSKAP: OM FÖRBEREDELSE
- 14 Konflikt och samarbete
- 15 Lydnad och rädsla
- 16 Vängrupp
- 17 Vängrupper eller ledarstyrda aktioner
- 18 Uppgifter i en vängrupp
- 19 Fredsbevarare
- 20 Hur förbereds en aktion?
- 21 Problem under förberedelserna
- 22 Söka information
- 23 Säkerhet och infiltration
- 24 MOTSTÅNDETS UTTRYCK: OM AKTIONSFORMER
- 25 Handling
- 26 Stödja flyktingar som gömmer sig
- 27 Fristadsgruppens ansvar
- 28 Erfarenheter och misstag
- 29 Plogbillsaktion
- 30 Avrustning
- 31 Blockad
- 32 Ockupation
- 33 Aktionsläger blir samhällen
- 34 Samvetsvägran
- 35 Värnpliktsvägran
- 36 Är det sabotage att ha träskor på sig?
- 37 Ekotage
- 38 MOTSTÅNDETS RÖST: OM AKTIONEN
- 39 Vem vänder sig aktionen till?
- 40 Motståndsrörelse
- 41 Massiv olydnad
- 42 Effektivitet eller samtal om sanning
- 43 Riktlinjer för civil olydnad
- 44 Arrestering
- 45 Förhör
- 46 Fängelsesolidaritet
- 47 Kommunikation
- 48 Symbol
- 49 Motståndets symbolik
- 50 Symbolikens motsägelse
- 51 Maximal symbolik
- 52 Media
- 53 Kontakt med massmedia
- 54 Pressutskick
- 55 Intervjuer och soffprogram
- 56 MOTSTÅNDETS DIALOG: OM RÄTTEGÅNG
- 57 Att mötas
- 58 Rättegångens delar
- 59 MOTSTÅNDETS KRAFT: OM STRAFF
- 60 Övervinna rädslan
- 61 Straffets möjligheter
- 62 Aktioner kring straffet
- 63 Överleva fångenskapen
- 64 MOTSTÅNDETS FÖRUTSÄTTNING: OM DEMOKRATI
- 65 Utveckla demokratin
- 66 Verktyg för demokrati
- 67 Underlättare
- 68 Konsensus
- 69 Konsensus som metod
- 70 Strukturlöshetens tyranni
- 71 Organisation
- 72 Antigrupp
- 73 Makt i rörelsen
- 74 Makttekniker
- 75 Maktspråk
- 76 Konflikt eller förtryck
- 77 Mobbning
- 78 Mobbningens tre faser
- 79 Medling eller upprättelse
- 80 Rituella mord på ledare
- 81 Vad är då alternativet till rituella mord?
- 82 Stoppa mobbning
- 83 Innanför och utanför
- 84 Ableism eller funkism
- 85 Homofobi
- 86 Elitism
- 87 MOTSTÅNDETS TRÄNING: OM UTBILDNING
- 88 Träningens historia
- 89 Utbildning i ickevåld
- 90 Förbereda en kurs
- 91 Konfliktspel
- 92 Dilemmaspel
- 93 Mot pedagogiken
- 94 Sammansvetsa
- 95 Frammana känslor
- 96 Bekräfta lärarens teori
- 97 Paternalistisk pedagogik
- 98 Antipedagogik
- 99 MOTSTÅNDETS FRAMTID: OM MÖJLIGHETER
- 100 Tre vägar mot en ickevåldslig revolution
- 101 En olydig utopi
- 102 Tack för hjälpen
- 103 Fotnoter
- 104 Innehåll med sidnummer i den tryckta boken
Hej.
Jag heter Pontus Bergendahl, aktiv i Extinction Rebellion, och har precis läst boken ”Handbok i civil olydnad”
Här kommer lite blandade tankar jag skrev ner när jag läste boken. Ta dem som de är, jag har inte lagt ner jättemycket tid på att formulera eller tänka igenom mina kommentarer.
Allmänt är boken verkligen jättebra! Lagom lång och utger sig precis vad den är – en handbok i civil olydnad. Välskriven, kul och intressant att läsa. Än så länge är detta en av mina absoluta favoritböcker i ämnet eftersom den går in på det basala i civil olydnad.
Det som jag kände under hela boken är en stark samhörighet till dig och till andra aktivister. Jag kan verkligen relatera och hålla med i detaljer hur du beskriver saker och hur du uttrycker åsikter och tankar. Jag känner och tänker mycket lika.
Boken är lite föråldrad i vissa delar. De tekniska delarna som telefonavlyssning är utdaterade. Ingen stor grej. Ett större problem är att jag misstänker att det saknas delar från den senaste utvecklingen i civil olydnad. Kapitlet blockader tycker jag som XR’are är speciellt intressant (jag är dödligt trött på bilblockader nu) men jag tror det finns värden i modern civil olydnads blockader som manifesterats av Occupy rörelsen och XR’s massblockader. Senaste internationella XR upproret med tusentals rebeller kände jag var starkt meningsfullt men jag vet inte vilka delar av gemenskapen eller budskapet som var givande. Jag skulle gärna vilja veta mer om varför blockader är dåliga för jag (och många andra XR’are) känner oss inte riktigt hemma där.
Som relativ ny aktivist är jag personligen intresserad av delarna i boken som handlar om häktning, åtal och straff. Jag har själv inte blivit arresterad trots att jag försökt många gånger. För mig är det förvånansvärt svårt att bli arresterad, vilket säkert beror på framförallt rädsla, ovana vid radikala aktioner och svårigheten att ha ett bra syfte / budskap när man gör en aktion. Min erfarenhet är att detta gäller i princip alla XR rebeller i Sverige idag, första åtalet för XR Sverige hanterades denna veckan i Malmö. Jag är också som dig rädd att bli utskrattad. Tror detta behövs tränas eller undervisas mycket mer än hur man blir bortburen.
Ibland tänker jag att filosofiskt teoretiserande runt moral är helt meningslöst när de stora lidanden är så uppenbara. Å andra sidan händer det fortfarande då och då att jag inser att jag inte förstått och det påverkar mitt handlande framöver. Minoritetsdiskussionen i boken var ny för mig och då menar jag inte den demokratiska aspekten. Jag känner att det finns någon djup insikt jag saknar i den traditionen som jag behöver ta till mig.
Intressant att du argumenterar emot liberalismen ”största möjliga lycka…” , eller utilitarismen som jag mer relaterar det till. Rent praktiskt tycker jag utilitarismen är det mest praktiska att utgå ifrån när jag har moraldiskussioner runt lidanden i värden som fattigdomen och djurens lidande. Som gammal filosof blir jag intresserad, men det kanske inte har ett allmänintresse. Intressant också är skillnaden mellan rent existentiella frågor som klimatkatastrofen eller kärnvapenhotet och rent moraliska som lidandet i 3’e världen. Rättvisa kontra lidande är också intressant framförallt när det blir juridik av frågorna.
Du nämner inte alls djurrättsorganisationerna vilket jag tycker är lite konstigt – utan att vare sig värdera eller döma dig. Däremot är de vad jag tycker en betydande del av civil olydnad.
Personligen tycker jag återkoppling är superviktigt. Du nämner det på flera ställen men jag tycker att det är helt centralt. Om man skall komma ihåg en regel så är det återkopplingen man skall ta fasta på. Det handlar både om att alla måste lära sig sin egen resa och att varje uppror är unikt och måste hitta sin egen väg. Det finns också något grundläggande demokratiskt i återkoppling – att du kontinuerligt kan ifrågasätta det rådande. Förresten, superintressant att det är civil olydnad att blockera beslut i en vängrupp!
Bra att du betonar att inte bli paranoid i säkehetskapitlet. Det går snabbt att man misstänkliggör varandra.
Skulle vilja ha mer av de psykologiska bitarna av civilt olydnad. Både psykologin man drabbas av som aktivist, rädsla, sorg, eufori, ensamhet och hur man hanterar det. Även övertalningens psykologi som de 5 nivåerna av sorg eller vilka steg det finns i övertygelse till exempel. Men man kan inte skriva allt i en bok 🙂
I XR snackar vi en del om regencirkeln (regenerative circle). Jag har upptäckt att den är bra för nya rebeller att känna till så de inte blir överraskade när man går in i en ny fas, det kan exempelvis vara faserna efter en aktion som återkoppling, kontemplation, etc. Jag tycker det är något varje aktivist bör känna till så man inte fastnar ensam i en fas och inte förstår att det finns en naturlig cykel.
Ett återkommande tema genom stora delar av boken är samtalets betydelse. Det är verkligen bra och fick mig att få många nya insikter. Håller helt med dialogen är central.
En del som är viktigt för oss är konstgrupperna. De spelar en viktig social roll och det får oss att både spetsa vårt budskap samt att uttrycka att vi inte är en pöbel som på intuition gör aktioner. Skulle vara intressant att höra mer om dina åsikter om detta. Kedjor, fastlåsningsrör och fastlimning spelar här en roll som manifestation av beslutsamhet trots att det inte försinkar polisen så mycket. Men det kan också vara en falsk beslutsamhet för att man inte vågar ta straffet.
Intressant att läsa om dina internationella aktioner.
Intressant också att allt hänger samman, fredskampen, klimat / miljörörelsen, feministernas och minoriteternas kamp. Man kommer från olika håll men samlas.
Kärlek och uppror
Pontus Bergendahl
Tack Pontus för din generösa och kreativa läsning av Handbok i civil olydnad! Du skriver ”återkommande tema genom stora delar av boken är samtalets betydelse”. Det är inte alla som upptäcker hur samtalet och samarbetet blir avgörande i civil olydnad. Från militära och maskulina föreställningar tror ju många aktivister och politiskt aktiva att samhällsförändring bygger på styrkeförhållande. Tror att förändring kommer från att gruppen blir starkare, exempelvis blir många. Den maskulina idealiseringen är att civil olydnad är mäktigare eller starkare medel för att påverka makten än lagliga aktioner.
Konst, som du skriver om, förändrar ju världen på andra sätt än genom styrka. Civil olydnad tror jag verkar – liksom konst, samtal, uppfinningar, färdigheter, finslipning, träning – mer som smittor. Samtal är en viktig del av denna samhällsförändrande smitta. Undrar om inte ordet ”påverkan” gör att vi fastnar i ett tokigt tänk? Ingripande, träning, imitation, finslipning är kanske bättre ord för att begripa politik och samhällsförändring.
Du Pontus skriver att i Extinction rebellion pratar ni mycket om regenerative circle. Jag är osäker i vilken betydelse? Berätta gärna mer. En betydelse är väl det mekaniska tänkandet att Ifall jag gör A så ökar B? Eller degenerative circle: Ifall jag gör A så minskar B. Det kan förklara hur små handlingar kan sätta igång kedjeeffekter. Det gäller ju i vissa fall där förhållandena är linjära (enkelt kausala). Här är lite kompletterande texter om ickelinjär samhällsförändring (roligaste texten att börja med är nog den om kaskader): https://ickevald.net/perherngren/tag/ickelinjar
Finns några saker här som jag tycker är svåra. För det första, syftet med att engagera sig i civil olydnad är att man känner starkt för en fråga. Det kanske inte är bästa förutsättningen för ett bra samtal. Samtalet har en slagsida, jag har inga illusioner att jag i dessa samtal kommer förändra min ståndpunkt i frågan mer än marginellt. Anledningen att jag lyssnar på motargument är för att jag tror på diskussionens funktion och jag vill lyssna ärligt och respektfullt. Det kanske låter överlägset, men det handlar om min starka övertygelse i frågan – inte att jag tror att jag inte har något att lära. Övertygelse och ödmjukhet blir en knepig kombination.
För det andra vill jag få till en snabb och stor förändring. Då är det lätt att ta till tanken att man är starkare när man är många, särskilt när media, politiker och stora delar av allmänheten värderar vår verksamhet i dessa maskulina former.
En annan intressant fråga är hur man hanterar sociala cirklar. Jag tror också att det är svårt att mötas om man inte på något sätt ingår i samma sociala cirkel. Jag ingår i vissa cirklar där flera av mina centrala åsikter är högst kontroversiella. För att fortsätta diskussionen i cirkeln måste jag anpassa mitt budskap till den grad att det nästan blir urvattnat. Det är lätt att man blir falsk både mot mig själv och andra. Jag tror det är så det måste vara och det mer handlar om skicklighet i att upprätthålla diskussionen på ett bra sätt.
Om jag förstår dig rätt är det tokiga med ”påverkan” att det är ensidigt, alltså ingen dialog. Stämmer det?
Nej, det handlar om den naturliga cykeln i de olika faserna före aktion, under aktion och efter aktion. Vad jag tycker är viktigt för aktivister är att veta att var sak har sin tid och olika känslor måste bearbetas i olika faser för att man skall må bra. Exempelvis efter en aktion ha en gemensam debriefing för att dela sina upplevelser och känslor och att det finns en självläkande fas därefter innan man bör planera nästa aktion. Kanske är en detalj, men det är lätt att råka illa ut som aktivist om man inte tar den regenerativa biten på allvar.
Att bryta det naturvetenskapliga orsak-verkan beskrivningen av förändringen är också oerhört intressant och upplyftande!
Tack Pontus för samtal här i kommentarerna och på ickevåldsträningen under Hopp & Motstånd nu i början av augusti. Du frågade i en kommentar ovan ifall min kritik mot påverkan är att den är ensidig. Ja, påverkan är inte ett jämlikt uppfinnande av samhällsordningar. Här finns en deliberativ kritik mot påverkan: https://ickevald.net/perherngren/deliberativdemokrati
Pontus du skrev i kommentar:
”Finns några saker här som jag tycker är svåra. För det första, syftet med att engagera sig i civil olydnad är att man känner starkt för en fråga. … Samtalet har en slagsida, jag har inga illusioner att jag i dessa samtal kommer förändra min ståndpunkt i frågan mer än marginellt. Anledningen att jag lyssnar på motargument är för att jag tror på diskussionens funktion och jag vill lyssna ärligt och respektfullt. Det kanske låter överlägset, men det handlar om min starka övertygelse i frågan – inte att jag tror att jag inte har något att lära. Övertygelse och ödmjukhet blir en knepig kombination.”
Ifall du ersätter det subjektiva och individuella i meningarna ovan med världen, då blir samtalet en faktisk förändring av världen – inte av åsikter. Samtal intervenerar i världen, i samhällen. Finslipning av argument genom heta diskussioner gör världen smartare – varför oroa sig ifall någon har ändrat sin åsikt eller inte?