Samhällsomvandling blir medlet – ickevåld

Utkast till boken Civilsamhälle och Makt Hur kritik förvandlas till lydnad som ska komma ut 2024.

Mohandas Gandhi vävde ihop byggandet av demokratiska mikrostater med civil olydnad och ickevåld. Från 1915 till 1930 engagerade sig Gandhi i en mikrostat som först hette Satyagraha Ashram och sedan flyttade och bytte namn till Sabarmati Ashram. 1930 beslöt Sabarmati Ashram att bryta saltmonopolet och från denna ashram vandrade de boende mot havet. Fler hakade på. Väl nere vid den indiska västkusten ersatte de det koloniala saltmonopolet med att själva framställa salt. Istället för att protestera mot den koloniala nationalstaten valde de att med civil olydnad befria saltet från kolonialismen. Ickevåld blev att regera istället för att vädja och protestera.

Civilsamhälle har dock flera verktyg för att konvertera civil olydnad så den passar in i den nationella ordningen. Till skillnad från Mohandas Gandhi som använde målet som medel låser civilsamhälle gärna in civil olydnad i instrumentalism. Civil olydnad omvandlas till påverkan och protest mo­­t den nationella regeringen. Genom att ändra riktningen tar civil olydnad över funktionen att återinsätta den nationella regeringen som regerande.

Ickevåld gör istället målet till medel. Ickevåld blir på så sätt regerande. Detta togs över av flera medborgarrättsgrupper i USA. Även dessa valde att regera istället för att protestera. Rosa Parks avskaffade apartheid på ett bussäte under någon halvtimme. Busschauffören, polis, åklagare och domare protesterade. Och Rosa Parks fängslades. Regerandet smittade av sig till andra medborgarrättsgrupper och även till USAs högsta domstol. Nio år efter att Rosa Parks avskaffade apartheid på ett säte gjordes apartheid olagligt även av högsta domstolen.

Civil olydnad i traditionen från Mohandas Gandhi och Rosa Parks undviker alltså att låsa in sig i ett dialektiskt motpartsförhållande. Att göra målet till medlet är att regera. Det får polis och åklagare att ofta ta på sig rollen att protestera.

Den märkliga dynamiken blir att polisens och åklagarens underordnar sig ickevåldet genom att protestera. Deras “Nej, så får ni inte göra!” pekar ut de åtalade som ansvariga. Nejet vänder sig mot en annan aktör. Någon annan pekas ut som subjekt. Rättsväsendet gör sig till den som inte vill det som dom gör. Genom att göra sig till den som inte vill befäster rättsväsendet andra ordningar.

Den dialektik som polis och åklagare producerar skulle lätt kunna fånga den civila olydnaden. Exempel skulle vara offergöra sig eller ramla över i protest. Det geniala med Mohandas Gandhis ickevåld är att det vägrar underordna sig motpartsförhållanden.

Under rättegångar agerar de som grips för civil olydnad som om lagen vore rättvis. Istället för att protestera mot lagen agerar de jämlik och demokratisk lag – tills domaren slår klubban i bordet och tar tillbaka makten. När de sedan låses in försöker ickevåld agera frihet istället för att leva som fångar.

Under rättegångar representerar domare lagen medan åklagare representerar regering och nationen. Tack vare rättegångarna blir civil olydnad en av de få metoder där folkrörelser och organisationer kan agera inomparlamentariskt.

Det märkliga med Mohandas Gandhis ickevåld, som sedan Rosa Parks och Martin Luther King tar över, är alltså att den konsekvent under hela processen vägrar underordna sig negationen.

Inom ickevåld riktas kritik mot de egna metoderna snarare än mot presidenter och regeringar. Ickevåld kämpar omväxlande innovativt och kritiskt med hur det fångas i klass, sexism, rasism och nationalism. Det är ett skäl till att ickevåld betonar att samhällsförändring kräver både träning och experimenterande. Ickevåld förkroppsligar politisk demokrati snarare än att hänvisa demokrati till någon instans långt bort.

Här uppstår dock frestelsen att dra sig undan till en social bubbla utanför maktsystem. Ickevåld och civil olydnad är därför nödvändiga delar av varandra. Civil olydnad intervenerar i privata stater (företag), i krigets stater (militär) och i administrativa stater (nationalstat).

Samhällsbygge och civil olydnad blir ett. På så sätt undviker ickevåld att ställa sig utanför förtrycket eller att bli en dialektisk förstärkare av ordningen.

Per Herngren

2024-07-09, version 0.1.1