Aktualisera eller påverka – Deleuzes revolution

Gilles Deleuze reflekterar över skillnaden mellan kamp i blivande jämfört med kamp som kräver och protesterar. Kamp i blivande gör sig själv till subjekt medan kravpolitik och protest ständigt måste tillsätta styrande.

Blivande och aktualiserande

Blivande och aktualiserande är direkt skapande och byggande. I platå tio i A Thousand Plateaus visar Deleuze och Guattari att blivandet är ett blivande av blivande, inte av något färdigt och slutgiltigt.

Blivande-kamp bryter med strategiska och instrumentella handlingar. Man använder alltså inte en strategi för att uppnå en revolution som leder till ett framtida mål. Kampen är inte på väg mot ett mål. Man sätter snarare fart på målet. När målet aktualiseras är det målet som verkar här och nu.

I blivandet byter mål och medel plats. Målet blir medlet[1]. “Becoming produces nothing other than itself.”[2]

Målet aktualiseras igen och igen

Det som aktualiseras blir inte aktualiserat. Det blir inte färdigt. Att aktualisera det samhälle man vill leva innebär inte att det blir aktualiserat, att det blir helt genomfört. Aktualisering förblir ett verb, det är ett sätt att handla. Blivandet övergår inte i ett varande. Revolutionen är alltså inget som uppnås, istället skapas skapande. Blivande bygger byggande[3]. Revolution skapar revolution

Det innebär att revolution pulserar. Den kan sätta fart och den kan vila. Den kan gå snett och den kan räta upp sig. Revolution används här i betydelsen att experimentera och finslipa andra system än de dominerande.

Kamp i blivande aktualiserar sina mål och sina visioner. Genom att aktualisera demokrati blir motståndet blivande demokrati. Genom att sätta fart på rättvisa blir kampen blivande rättvisa. Och på motsvarande sätt blivande jämställdhet. Blivande det samhälle vi vill leva

Axiomatik försöker påverka istället för att aktualisera

Axiomatisk kamp förstås hos Deleuze och Guattari som krav, hävdande eller protest. Påverkanspolitik skapar en klyfta mellan mål och medel. Ett medel är tänkt att åstadkomma ett mål. Till skillnad från i blivande kamp existerar inte målet i medlet. Axiomatisk kamp gör sig inte till en del av åstadkommandet.

Det innebär att axiomatik försöker åstadkomma genom att inte åstadkomma.

Det finns undantag där axiomatik och aktualiserande blandas, exempelvis yttrandefrihet. Genom att yttra sig över något förverkligas yttrandefrihet. En demonstration kan ses som ett aktualiserande av yttrandefrihet, samtidigt som demonstrationen har ett axiomatiskt syfte. På plakaten och i slagorden finns ett syfte som inte aktualiseras.

Påverkanspolitik som mystik

Axiomatikens icke-åstadkommandet avses generera kraft som påverkar och orsakar åstadkommandet någon annanstans. Denna mystiska kraft kan vi kalla påverkans-kraft. Kraften tänks uppkomma ur opinionen, mängden eller massan. Eller snarare ur sammanräknandet av opinion, mängd och massa. Det är därför axiomatisk kamp är så fixerad vid antal. Eller det som Deleuze kallar för numrerandet

’Politisk påverkan’ tänker sig att det finns makthavare som åstadkommer. Det finns någon därframme som styr. Någon som vi passagerare behöver påverka ifall vi vill ändra riktning. Den axiomatiska kampen pekar alltså ut någon som aktören, som det egentliga subjektet för förändring

Det axiomatiska motståndet avsätter därmed sig själv som subjektet för förändring. Därför måste påverkanspolitik ständigt tillsätta härskare. Detta utförs genom att motståndet vänder sig åt ett speciellt håll, den riktar sig till någon. Den kamp som kräver eller protesterar återinsätter ständigt härskarna. Den måste tillsätta deras makt igen och igen för att ha någon att påverka. Den måste alltså tillsätta ett annat subjekt, en annan aktör, för att kampen ska bli meningsfull.

Per Herngren
2009-03-23, version 0.2

Referens

Per Herngren, Postprotest, 2005
Per Herngrens texter om Deleuze.

Benedictus de Spinoza, A Treatise on Politics, London: Holyoake and Co, 1854

Gabriel Tarde, On communication and social influence, The University of Chicago Press, 1969

Gabriel Tarde, The laws of imitation, Henry Holt and Company, New York, 1903, facsimile 2007 by Books on Demand UMI, franska original 1882-1888

Gabriel Tarde, Social Laws An outline of sociology, 1899, reprinted by Batoche Books, Kitchener, 2000

Gabriel Tarde, Penal Philosophy, Patterson Smith, New Jersey, 1968, original 1890

Gilles Deleuze, Félix Guattari, A Thousand Plateaus Capitalism and Schizophrenia, Continuum, 2007, first published 1980

Gilles Deleuze, Nietzsche och filosofin, Daidalos, 2003, original 1962

Gilles Deleuze, Difference and repetition, Columbia University press, 1994, original 1968

Kimberlé Williams Crenshaw, “Mapping the margins, Intersectionality, Identity Politics, and Violence Against Women of Color”, In: Martha Albertson Fineman, Rixanne Mykitiuk, Eds. The Public Nature of Private Violence, New York: Routledge, 1994, p. 93-118

Manuel DeLanda, Intensive science and virtual philosophy, Continuum, NY, 2002

Manuel DeLanda, “Virtual Environments and the Emergence of Synthetic Reason”. Flame Wars: the Discourse of Cyberculture. Edited by Mark Dery. Durham: Duke University Press, 1994

Fotnoter

[1] Gilles Deleuze, Félix Guattari, A Thousand Plateaus Capitalism and Schizophrenia, Continuum, 2007, first published 1980, p 300

[2] Gilles Deleuze, Felix Guattari, A thousand plateaus: capitalism and schizophrenia, translation and foreword by Brian Massumi, University of Minnesota Press, 1987, p 238.

[3] ‘Bygger’ är inte ett Deleuzebegrepp. Det kommer från Otto von Busch läsning av Deleuze i Otto von Busch, Karl Palmås, Abstract Hacktivism: The making of a hacker culture, London: OpenMute, 2006

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *