Ensidig lydnad och ensidig olydnad – Erich Fromm om befrielse

En organisation som är ensidigt olydig och rebellisk hindrar befrielse lika mycket som en organisation som är ensidigt lydig.

Psykologen Erich Fromm, från kritisk teori, visar att befrielse alltid innebär olydnad. Det är lätt att tro att han därmed skulle vara emot all lydnad och laglydnad. Men att lyda befriande, demokratiska och rättvisa beslut är lika avgörande för befrielse som att bli olydig mot förtryck och härskande.

Lydnad är olydnad

Lydnad och olydnad är inte två motpoler, enligt Fromm. Varje handling av olydnad är samtidigt lydnad mot något. Och varje lydig handling är samtidigt olydnad mot något annat. Civil olydnad kan exempelvis var lydnad till förtrycktas rop efter solidaritet. Det kan vara lydnad mot krigets offer. Civil olydnad är möjligtvis lydnad mot gruppens beslut att utföra civil olydnad.

Att lyda en lag kan innebära olydnad mot förtrycktas rop. Lydnad mot lagen kan vara olydnad mot en viss moral, eller mot en princip om rättvisa. Att vara passiv inför förtryck är aktiv olydnad mot undertrycktas krav på befrielse.

“But I do not mean to say that all disobedience is a virtue and all obedience is a vice. Such a view would ignore the dialectical relationship between obedience and disobedience. Whenever the principles which are obeyed and those which are disobeyed are irreconcilable, an act of obedience to one principle is necessarily an act of disobedience to its counterpart and vice versa.” (Fromm 1963)

Ensidighet är återvändsgränd

En organisation som är enbart laglydig förverkligar en form av slaveri. Å andra sidan blir den som bara sätter sig på tvären enbart rebell, en negation av den rådande ordningen, visar Fromm.

Protest pekar ut dominerande ordning som aktör – ni borde inte! – och återinsätter därmed den makt protesten vänder sig till. Protest bygger därför inte befrielse.

“If a man can only, obey and not disobey, he is a slave; if he can only disobey and not obey, he is a rebel (not a revolutionary); he acts out of anger, disappointment, resentment, yet, not in the name of a conviction or a principle.” (Fromm 1963)

Lydnad och olydnad återskapar befrielse

Både lydnad och olydnad kan återskapa och bekräfta befrielse. Lydnad som bekräftar och förstärker befriande jämlikhet är inte underordning utan snarare del av befrielse. Befrielse är inte enskilda befriande handlingar. Befrielse behöver bekräftas. Befriande handlingar behöver bekräfta varandra för att de verkligen ska etablera befrielse. Bekräftelse ska här inte förstås som åsikt eller attityd utan som en aktiv legitimering och förstärkning av befrielse.

“Obedience to … reason or conviction (autonomous obedience) is not an act of submission, but one of affirmation.” (Fromm 1963)

Per Herngren
2013, 09 29, version 0.2

Referens

Erich Fromm, “Disobedience as a Psychological and Moral Problem”, 1963. Publicerad bland annat i Ed. Larence Behrems and Leonard Rosen, Writing and Reading Across the Curriculum, New York: Pearson, 2009, samt även i Erich Fromm, On Disobedience and Other Essays, Routledge & Kegan Paul, 1984.

Bli kreativ med texten och dela idéer!