Makt existerar inte någonstans, enligt Jean Baudrillard. Istället är det själva utpekandet av makt som är makt. Makt behöver därför hela tiden cirkulera mellan de som dominerar och de som domineras. När den som dominerar slutar förstå sig själv som regerande, och när de som domineras slutar förstå regeringen som regerande, upphör regeringen att existera som regering. I praktiken är det alltså protester, hyllningar och andra former av utpekanden som regerar.
”Thus there is no instance of power, no instance of transmission-power is something that circulates and whose source can no longer be located, a cycle in which the positions of the dominator and the dominated are exchanged in an endless reversion that is also the end of power in its classical definition. The circularization of power, of knowledge, of discourse puts an end to any localization of instances and poles. (…) the ”power” of the interpreter does not come from any outside instance but from the interpreted himself. This changes everything, because one can always ask of the traditional holders of power where they get their power from. Who made you duke? The king. Who made you king?” (Baudrillard, 1994, s 41)
Per Herngren
4 april 2022, version 0.1
Referens
Jean Baudrillard, Simulacra and simulation, The University of Michigan Press, 1994, översättare Sheila Faria Glaser, original 1981.