Antalet tillstånd i Sverige för kameraövervakning på offentliga platser har nästan fyrdubblats från 1996 till 2008. Statistiken för antalet tillstånd visar dock inte antalet kameror. Eftersom kameror och datorsystem blivit billigare kan en fyrdubbling av antalet tillstånd mycket väl innebära, lågt gissat, en tiodubbling av antalet kameror.
Panoptikon disciplinerar personer och grupper genom seendet. Disciplineringen sätts igång av möjligheten av att man är sedd. Antagligen sitter det ingen där bakom kameran och tittar på en men bara det att det är möjligt gör att man börjar producera disciplin. Panoptikon är disciplineringstekniker där storebror inte ser dig – fast kanske ändå. Panoptikon fungerar genom paranoia.
Panoptikon disciplinerar
Enligt undersökningar av Brå minskar inte våldsbrotten av kameraövervakning. Panoptikon disciplinerar de medborgare som redan önskar se ordentliga ut. Ifall det nu är någon som ser mig. Panoptikon disciplinerar inte brottslingar främst utan mer lydiga samhällsmedborgare.
Michel Foucault analyserar hur panoptikon förmår den enskilde att öka sin produktiva disciplin. Panoptikon disciplinerar snarare än hindrar den enskilde från att begå vissa handlingar.
Panoptikon är alltså inte negativ, inte hindrande, utan positivt producerande. Disciplinen får oss att producera mer.
Per Herngren
2009-11-06, version 0.1.1
Referenser
Michel Foucault, Övervakning och straff, Arkiv, 2004.
Per Herngrens texter om Michel Foucault.
”Enligt nya siffror från justitiedepartementet godkände länsstyrelsen förra året 18 288 kameror i Sverige som övervakar allmänna platser eller butiker. År 2002 var siffran 9 297 stycken.” (Metro International 2009-03-08.)
”Den 1 januari 2002 fanns det 6 078 tillstånd medan det fanns 3 219 anmälningar. Sammanlagt fanns det alltså omkring 9 300 tillstånd eller anmälningar. Detta skall jämföras med att det år 1996 fanns knappt 5 000 tillstånd.” (SOU 2002:110, s 79)
”Men kameror minskar inte våldsbrotten, visar en rapport från Brå.” (DN.se 2009-09-23)