En smed smider genom att hamra på metall. Man skulle i det allmänna språkbruket kanske kunna säga att smeder våldför sej på metallen eller att smeden slår sönder metallbitarna. Men detta förklarar inte vad smide är för något. På liknande sätt är det med plogbillsaktioner. Profeter ville smida svärd till plogbillar och aktiva i plogbillsrörelsen smider moderna vapen till något bättre – ett metallstycke som är oanvändbart för att döda i krig men användbart för att fortsätta smida eller gjuta nyttigheter av.
Min definition på civil olydnad är – som jag utförligare förklarar i Handbok i Civil Olydnad – offentliga handlingar, som bryter mot en lag eller order, och som bygger på ickevåld, och där deltagarna tar konsekvenserna utan att smita undan.
Att ta konsekvenserna förklarade – en pensionerad hovrättsdomare för mej häromdagen – är viktigt för att civil olydnad ska bli en moralisk utmaning. Civil olydnad kan precis som lydnad, strejk och parlamentarisk demokrati missbrukas. Det är därför lika viktigt att samtala om olika olydnadshandlingar är riktiga eller felaktiga, som det är att samtala om lydnadshandlingar är riktiga eller felaktiga. Det finns i filosofisk, etisk bemärkelse ingen hierarki mellan lydnadshandlingar och civil olydnadshandlingar. Den ena är inte mer rätt än den andra utan båda måste rättfärdigas genom argumentation och försök till överenskommelse. ”Att jag bara lydde order” ger oss efter Nüremburg-rättegångarna inte heller en juridisk rätt att lämna över det moraliska ansvaret på överheten. Vi har enligt svensk lag exempelvis skyldighet att göra civil olydnad om vår regering bryter mot internationell lag.
Något som inte har med definitionen att göra men som avgör om civil olydnad ska få någon effekt är om den civila olydnadshandlingar har eller kan få stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Destruktiv civil olydnad har som tur är sällan någon effekt. Tyvärr är det dock så att destruktiv lydnad kan ha förödande effekter eftersom folk har fått för sej att de inte måste ha etiska skäl till att lyda. Makten/lydnaden skapar en illusion av rättfärdigande även utan ett demokratiskt samtal om vad som är rätt eller fel.
Per Herngren
1994, version 0.1