Civil olydnad – Thoreau, Gandhi, Butler

Här är en kort artikel som Kvinnor för fred publicerat i sin tidning.

Henry David Thoreau uppfann civil olydnad. I sin lilla skrift Civil olydnad från 1849 skrev han att problemet inte är regeringen utan de som protesterar men ändå lyder. Här sådde han fröet till ett ickevåld som konstruerar en annan logik än protesten: att vara emot, att uttrycka missnöje.

Mohandas Gandhi drev brytningen med protesten ytterligare ett steg. Civil olydnad kombinerar olydnad med det konstruktiva programmet. Civil olydnad är att bygga, inte att säga nej, inte att protestera. Civil olydnad gör målet till medel. När ickevåldsgruppen sedan fängslas får andra finslipa och göra om olydnaden, igen och igen. Upprepandet är inte unikt för ickevåld. Alla samhällen är egentligen upprepningar. Och genom att upprepa sig smittar nya samhällen och ordningar av sig. Åt oväntade håll. Samhällen skapas sällan uppifrån av regeringar eller härskare. I praktiken finns det alltid ett myller av regeringar i alla samhällen. Civil olydnad regerar istället för att peka ut någon centralmakt som regerande.

Performativ civil olydnad

Gandhis civila olydnad utvecklas vidare av queerfeminismens sårbarhetspolitik samt performativa förverkligande. Performativa handlingar förverkligar målet i och med att handlingen genomförs, förklarar Judith Butler. Performativ liknar ickevåld och civila olydnad hos Gandhi där målet är medlet. Både ickevåld och performativ innebär att mål och medel blir samma sak. 

Vi behöver varandra. Sårbarhetspolitik organiserar inte ’egna aktioner’ utan bygger allianser med grupper som inte är som vi, som tänker annorlunda än oss. Judith Butler visar hur viljan till säkerhet leder till våld och härskande. Istället behöver vi göra oss sårbara och beroende inför varandra. Ickevåld går direkt in i våld och förtryck, och bygger samhällen som genom sårbarhet tränger undan lydnad. På så sätt trängs makten undan. För makt är ingen mystisk kraft som någon besitter. Makt är lydnad. 

Per Herngren 
2013-12-12, version 0.2.1

Referens

• Postprotest och proaktivt motstånd
• Deleuze, Nietzsche & postprotest
• Protest avsätter oss som regerande
• Anti ger makt makt – Sara Ahmed
• Kritik döljer lydnad – Sara Ahmed
• Protest blir fetischism – Zizek
• Protest mot det negativa gör det positivt
• Problemet är de som protesterar: Thoreau
• Samhällsförändring är rekursiv
• Motstånd i resonans – påverkar inte
• Respons ej politisk påverkan: Judith Butler
• Påverka inte – Islamisk occasionalism
• Demonstrationståg från militär styrka