Befrielse behöver, enligt Slavoj Žižek, skapa utrymme för revolution och förändring istället för att låsa in sig i negerandet av maktordningen. Att negera makt är att låsa in sig i maktens logik. Utrymmet för revolution begränsas. Revolution förstås här som att uppfinna och finslipa andra ordningar än odemokratiska och förtryckande ordningar.
Protesten låser inte bara in sig i den ordning den protesterar mot, dessutom utvinner protesten kraft och näring från förtryck och orättvisor. Protest parasiterar, enligt Žižek, på det den protesterar emot.
“This is how we pass from the politics of “resistance”or “protestation,”which parasitizes upon what it negates, to a politics which opens up a new space outside the hegemonic position and its negation.” (Žižek, 2006, s 381-382.)
Att skapa befriande utrymme utanför en maktordning handlar hos Žižek inte om att flytta bort. Revolution är inte att försöka hålla sig långt bort från våld och förtryck. När Žižek använder utrymme handlar det snarare om att bygga annan logik, annan ordning, mitt i förtryck och dominans. Min läsning är att det revolutionära utrymmet därmed pressar bort och ersätter förtrycket.
Symbios snarare än parasitism
Ovan analyserar Žižek protesten som parasitism. Protesten utvinner energi, näring och kraft från det den protesterar mot. Men på andra ställen beskriver han snarare en mutualism mellan protest och dominerande ordning. Mutualism är en form av symbios där både protest och maktordning gynnas av den andre: “bombarding those in power with impossible “subversive” (ecological, feminist, antiracist, antiglobalist . . .) demands, looks like an internal process of feeding the machine of power, providing the material to keep it in motion. (Žižek, 2006, s 334.)
Žižek visar hur protester matar ordningen så det blir möjligt för makt att återfödas. Samtidigt får protesten energi från den maktordning den vänder sig mot. Maktordning och protest lever i symbios med varandra.
Per Herngren
2022, version 0.1 .4
Referens
Slavoj Žižek, The parallax view, The MIT Press, 2006.
Per Herngren, Protest blir fetischism – Zizek, 2013.
Per Herngrens texter om Žižek.
Per Herngrens texter om postprotest.