Bruno Latour är kanske den idag som är mest känd för att hävda att materia, instrument och saker är aktörer[1], och därmed även politiska aktörer. Alla saker,organisationer och personer som skapar en förändring är aktörer, enligt Latour: “any thing that does modify a state of affairs by making a difference is an actor, … an actant. […]
Saker är också samarbetspartners – Latour & politisk materialism Läs mer »
Gabriel Tarde visar hur djur, växter och ting agerar socialt och politiskt. Och hur de faktiskt även bygger samhällen. Han visar också att samhällsförändring sker vertikalt genom smittor och imitationskedjor snarare än från åsikter och opinioner eller från regeringar och ledare. På artonhundratalet forskade Gabriel Tarde, en av sociologins klassiker, om hur saker, växter och
Ting och djur bygger också samhällen – Gabriel Tarde & politisk materialism Läs mer »
Här tar jag upp en materialism som undviker att reducera det politiska till bakomliggande orsaker och förhållanden. Materialisering är ett blivande. Materia förstås inte passivt. Materia förstås inte heller som en mekanisk och deterministisk materialism. Judith Butler visar i Bodies that matter (1993) hur materia materialiserar[1]. När materia materialiserar agerar det på meningsfulla sätt. Materia
Politik är att materialisera – politisk materialism Läs mer »
En aktion är en enskild händelse och därmed en form av återvändsgränd. Två aktioner bestämmer ’bara’ intervallets längd. Först utifall tidsintervallet används igen för en tredje aktion har en puls uppstått. En puls skapar med tiden resonans med andra pulser. Resonans är ömsesidig förstärkning. Resonans förstärker kraften i aktionerna, ofta tusenfalt. Jämför med hur väggar,
Motstånd kommer i gungning först efter tredje aktionen – politisk materialism Läs mer »
Karen Barads queermaterialism öppnar upp för en bättre förståelse av hur motstånd och politisk förändring går till. I denna första artikel tar jag upp hur Barad avvisar att materia och mening skulle kunna separeras från varandra. Hennes materialism kontrasterar mot hur många ”hårda materialismer” förandligar politik. Hur de idealiserar det politiska. När en ”hård” materialist
Hur materialism förandligar och idealiserar – Karen Barad Läs mer »
Karen Barad och hennes queermaterialism bryter med föreställningar om att vi befinner oss inuti. Saker och ting är inte placerade inne i olika sfärer: inuti kulturen, inuti civilisationen, inuti kapitalismen, inne i globaliseringen, i naturen, inne i en viss nationalstat eller inlåsta i västvärlden. Visst, vi kan vara inlåsta i en cell eller sova inne
Bortom Marknaden och Samhället: trassel istället för sfärer – Karen Barad Läs mer »
Karen Barad bryter med uppdelningen mikro och makro. Hon bryter sig också ut ur föreställningar om att vi skulle vara instängda i stora system som kapitalism eller patriarkat. Karen Barad visar hur politisk förändring är möjligt utan att peka ut nationalstater och regeringar som aktörer i denna förändring. Många händelser styrs vare sig av regeringar
Jämlik metod och jämlikt motstånd – Karen Barad & Bruno Latour Läs mer »
Politiskt motstånd påverkar inte opinionen eller makten. Motstånd samagerar snarare med olika aktörer och även med härskare och förtryckare. Varje motståndshandling medagerar tillsammans med det som motståndet intervenerar i. Denna fristående artikel undersöker hur Karen Barads queermaterialism vidareutvecklar Niels Bohrs kvantfysiska sammanflätning till en politisk teori. Sammanflätning och medagerande är alternativ till dualismen subjekt och
Motstånd medagerar: bortom politisk påverkan – Karen Barad Läs mer »
Vi är inte placerade i världen. Vi innehar inte bara en position i världen. Vi har inte heller en position i ett maktsystem. Vi är snarare intrasslade och sammanflätade. I denna text tar jag upp Karen Barads alternativ till att utgå från position och perspektiv. Att utgå från individen, eller från den subjektiva upplevelsen är
Motstånd bortom position och perspektiv – Karen Barad Läs mer »
Det finns ett ideal om hur vi neutralt kan observera en ren, oberoende verklighet därute. Detta ideal formar en journalistik som ska observera utan att påverka och störa. Eller så kritiseras viss journalistik för att den producerar sina egna nyheter, den borde ju bara beskriva verkligheten, inte skapa verkligheten! Motsvarande ideal finns i forskning och
Skola, journalistik och forskning verkar i verkligheten – Karen Barad Läs mer »
Motstånd flätar alltid samman. Motstånd flätar ihop med motpart, med andra organisationer, med saker och ting, och med platser. I denna text om Karen Barads teori om rumslighet undersöker jag hur platser och utrymme blir till i motstånd. Och hur platser blir olydiga, hur platser gör motstånd. Intra-aktion Karen Barad kallar en sammanflätning av samagerande
Motstånd flätar ihop platser och skapar utrymme – Karen Barad Läs mer »
Strukturer agerar. Handling och struktur står inte i opposition till varandra. En struktur, hos Karen Barad, blir därmed inte en stor extern ordning som kontrollerar handlingarna. Struktur är istället en typ av handling vi skulle kunna kalla för ”ordnande” eller ”strukturerande”. Karen Barads bryter med uppdelningen handling och struktur. Denna fristående text analyserar vad hennes
Maktstrukturer är handlingar – Karen Barad Läs mer »
Föreställningen om en dualism mellan språk och materia skapar två ytterlighetspositioner som gärna reducerar vad som händer till antingen det ena eller det andra. Språkkonstruktivism skulle vi kunna kalla den ena sidan. Den menar att vi inte kan relatera till den rena materian. Vi kan bara uppfatta och tala om saker och ting. Genom att
Språk och materia bortom dualism – Karen Barad Läs mer »
I forskning används åtminstone två metoder för att börja kontrollera forskningens objekt: 1 Objekten underordnas hypotes, problem eller teori. Objekten tvingas därmed falsifiera och bekräfta den värld undersökningen är med och skapar. Genom upprepning producerar forskning självgående motorer, projekt, som rullar vidare på till synes oförutbestämda vägar. 2 Objekten underordnas annan aktör. Genom att förklara
Forskningsobjekt gör motstånd Läs mer »
Reduktionism har blivit ett skällsord mot dem som försöker förklara något med en eller ett par orsaker. Det kallas också linjär föreställning. Det ena leder till det andra, som dominobrickor. De som istället menar att något är komplext eller att orsaker samspelar med varandra kallas antireduktionister. Det kallas också ickelinjär. Bland politiska aktivister kan reduktionism
Antireduktionism räddar förklaringarna Läs mer »
Hur kommer det sig att så många politiska och religiösa organisationer, samt folkrörelser, organiserar sig så att de återskapar nationalstaten? Hur blev riksorganisationer en så dominerande organisationsform. Är det så att nationalstaten styrde att det blev så? Eller är det istället så att riksorganisationer med tiden hamnar i resonans med varandra. De härmar varandra i
Riksorganisationer blir konformistiska genom resonans Läs mer »
Thor Rutgersson intervjuar Per Herngren inför boken Demokratimodellen. Thor: Det sägs ibland att folkrörelserna måste närma sig nya sociala rörelser för att överleva. Att de gamla formerna är förlegade. Men du har skrivit om att demokratin kan vara hotad om folkrörelserna blir mer informella – och det kan också bli krångligare att vara aktiv. Kan
Forskare kolonialiserar ’nya sociala rörelser’ – intervju med Per Herngren Läs mer »
Västerländsk politik betecknas gärna som instrumentell. Mål och medel föreställs vara separerat. Politik skulle då innebära att besluta och genomföra något annat än det samhälle man vill ha. Genom att inte förverkliga så uppnås målet. Någon annan gång. Förhoppningsvis. Effektivitet är i så fall inte hur bra eller dåligt något funkar. Effektivitet föreställs istället vara
Instrument är inte instrumentella: Latour och Gandhi Läs mer »
I Stora Katekesen från 1529 definierar Martin Luther vad en gud är. Definitionen gör gud till ett användbart teoretiskt begrepp för motstånd, politik och sociologi: ”Vad betyder det att hava en Gud eller vad är Gud? Svar: en Gud kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tager
Gud som sociologiskt begrepp: Martin Luther Läs mer »
Otto von Busch: Är inte denna typ av beröring du nämner en väldigt utsatt och sårbar position? Per Herngren: Ja jo, precis som femme är ickevåld sårbar beröring. Beröring av våldsamma ytor. Ickevåld går alltid i direkt beröring med våld och förtryck. Beröra Genom att beröra blir sårbarheten en aktör som drar i både oss
Befrielse genom sårbar beröring: ickevåld & queer Läs mer »
Den politiska radikalitet som upphöjer det djupa, det medvetna, det äkta och det autentiska över det ytliga blir med i produktionen av medelklassens självmedvetande som just medveten. Medelklass använder insikten, medvetenheten, för att skilja sig från prekariat, industriarbetare, invandrare, servicepersonal. Medvetenheten producerar skillnader mellan bildade och obildade. Medelklass är verb snarare än substantiv Medelklass är
Medvetandegöra producerar medelklass: upplysning som motor Läs mer »
Otto: Beröring skapar skillnad, den delar upp mellan agenser, en sak berör en annan, en människa rör vid en annan, en hand möter en annan. Men den franske filosofen Maurice Merleau-Ponty menade att den gränsen inte kunde dras så klart som vi ofta tror; att en handlande person är subjekt och den passiva parten är
Beröring bortom mångfald och individualism Läs mer »
När vår lydnad återkommer uppstår puls. Makt pulserar. Och utan puls blir makt bara tillfälligt och knappast speciellt mäktigt. Detta gäller även motstånd. Utan puls blir motstånd maktlöst. Det tar åtminstone tre aktioner innan civil olydnad skapar puls. En enda aktion är en enskild händelse och därmed en form av återvändsgränd. Två aktioner definierar intervallets
Makt och motstånd är pulserande motorer Läs mer »
Otto: Visst, även små detaljer, som till exempel en oönskad fläck, kan förändra en annars perfekt utstyrsel, och likaså motsatsen, en väl vald accessoar kan bli “pricken över i:et”. Modet är ett spel med denna typ av sammanställningar av agens. Ofta leker ju nya stilar och subkulturer med just dissonanser och synliga konflikter, de skapar
Kaskader skapar befrielse – kaskadpolitik Läs mer »
Kapitalism är inte så intresserad av byxornas materialitet. Kapitalism förandligar jeans och andra kläder. Det är så kraft kan utvinnas ur dem. Vanliga sätt att förandliga kläder är att förvandla dem till patent, ägande, vara, kostnad, intäkt, försäljning, vinst och vinstmarginal. Och det är givetvis inte bara plagget som förandligas. Även produktionen förvandlas till vinst,
Kapitalism förandligar Läs mer »
När vi tillsammans eller själva tar beslut så gör vi val. Men beslut består av mycket mer än att välja. Valet är det i ett beslut som inte kontrolleras av något annat. Möjligen är det så att själva väljandet är en liten del av ett beslutsfattande. Men om väljandet inte fanns där skulle beslutet inte
Varje gemenskap är tvingad att regera Läs mer »
Upplyst despoti behöver veta vad undersåten upplever och tycker. Denna kunskap är med och producerar politisk styrning. Åsikter och opinion blir på så sätt medel för att ersätta demokratisk kreativitet med upplyst ledning. Demokrati ersätts med ledarskap. Politiska subjekt görs till politiska objekt. Inom vetenskap och offentliga utredningar används flera makttekniker för att tränga undan
Forskning privatiserar undersåten Läs mer »
Kapitalism återskapas som del i vår vardag. Igen och igen. Kapitalism flockar sig i mikrohandlingar som återskapar vinst, rikedom, lönearbete och privat egendom. Trots att jag tränat upp mina ögon är kapitalismen ofta så liten att jag inte upptäcker den. Tja, trots att jag håller i den. En del av det jag betalar till caféet
Blir storföretag en form av statssocialism? Läs mer »
Nationalstater och kapitalistiska företag är beroende av frihet. Frihet konsumeras för profit, samt även för makt. Stat och företag främjar produktionen av en frihet som de kan utvinna. Och enligt Michel Foucault är deras makt beroende av att producera denna frihet. “The new governmental reason needs freedom therefore, the new art of government consumes freedom.
Frihet konsumeras av stat och företag: Michel Foucault Läs mer »
Dekonstruktion händer när konstruktionen blir aktör. Konstruktionen öppnar upp nya möjligheter som vi inte tänkt på, som vi inte planerat för. Konstruktionen konstruerar det den inte är konstruerad för. Det kallas dekonstruktion. Morfemet de betyder av och från. De-konstruktion är något som kommer av konstruktionen, från konstruktionen. Konstruktionen dekonstruerar. Själva konstruktionen blir subjekt och aktör.
Dekonstruktion – aktör tillsammans med oss Läs mer »
Andra människor behöver oss. Deras behov ställer etiska krav på oss, menar den judiska filosofen Emmanuel Levinas i Totality and infinity. När andra människor jagas på flykt, förtrycks, mobbas, görs hungriga, underordnas, så kräver det vårt ingripande. Det etiska kommer inte från någon åsikt, uppfattning, teori, kalkyl eller dogm. Det etiska kommer inte heller från
Etik kommer inte från etiken: Emmanuel Levinas Läs mer »
Mångfaldigande av olydnad och hierarkier skapar ordning. Ordning som blir stabilare än både centralism och platt struktur. Tidigare i denna serie om ickelinjär makt och motståndsteori har jag skrivit om makt och motstånd som omloppsbanor kring gravitation. Makt och motstånd rör sig genom att pulsera eller oscillera. Men vart är de på väg? Ickelinjär komplexitetsteori
Ordning behöver hierarkier och olydnad Läs mer »
Jag funderar ifall ”aktivism” i betydelsen aktiv i olika aktuella politiska frågor hindrar politisk förändring. Lösningen skulle i så fall vara fokuserad och långsiktig aktivism, som exempelvis fokuserad queeraktivism, palestinaaktivism. Bygga upp en butik kring rättvis handel. Organisera ett kooperativ, eller bygga upp ett kollektiv. När ett politiskt motstånd byggs upp på lång sikt verkar
Lättja effektivare än aktivism Läs mer »
Här skissar jag på en osäker och sårbar materialistisk filosofi om politisk förändring. Den blir en dialog med Bruno Latours relationistiska och Graham Harmans individualistiska kritik av materialism. En politisk filosofi om förändring utifrån sårbara relationer – samarbete och interventioner – är ett alternativ till ’politisk individualism’ respektive ’påverkan på Samhället’. Politisk individualism förstår jag
Relationer – en sårbar politisk filosofi Läs mer »
Är möjligen gravitation och dragkraft mer relevant för att begripa politisk förändring än föreställningen om politisk påverkan? Ifall vi får överge de linjära föreställningarna om att politisk förändring sker genom påverkan behöver vi söka bättre förklaringar. Ickelinjära teorier om oförutsägbara förhållanden tycks visa att förändringskraften går åt motsatt håll än vad den antas göra i
Gravitation snarare än politisk påverkan Läs mer »
Ickelinjära sociologer och samhällsvetare, som John Urry och John Law, gör upp med föreställningar om att det skulle finnas makthavare. Traditionella teorier kring politik och samhällsförändring utgår gärna från att makt är något som kan ägas och innehas: “in much social science power conceived as a property of agents remains central to the analysis of
Makthavare finns inte – ickelinjärt Läs mer »
Psykologiskt, individuellt, lokalt, stat och globalt uppfattas som olika nivåer. Jag föreslår att sådana nivåer är chimärer, luftslott. Chimär kommer från franskans chimère fantasifoster, hjärnspöke. Paradoxalt nog suddar föreställningen om nivåer ut de lokala kamper som ständigt förs mellan mängder med olika maktintensiteter. Ett litet barn kan trampa på Apple så att Apple förlorar makten
Kämpa glokalt – undvik riksnivå Läs mer »
Occasionalism växte fram inom islamisk filosofi för mer än tusen år sedan. Första texterna skrevs av al-Ash’ari som levde 873-935. Occasionalism hävdar att påverkan inte existerar. Det ena orsakar inte det andra. Det ena leder inte till det andra. Politisk occasionalism bryter med påverkanspolitik. Men vilka alternativ ges? Hur är politisk förändring i så fall
Påverka inte – islamisk occasionalism Läs mer »
Vetenskap, myt, andlighet, filosofi, mystik, fundamentalism gör ibland påståenden om världen som om själva påståendet inte skulle vara del av verkligheten. Sådana påståenden sätter sig gärna i ett torn över verkligheten. Då slipper de göra motstånd. De betraktar verkligheten som utomstående domare. Eller ibland som instängd domare med världen utanför. Inre mot det yttre. Representera
Materialism eller realism Läs mer »
Tänkandet befrias genom att bli olydigt, menar socialpsykologen Erich Fromm. Det fria tänkandet är aktivt skapande. Och skapande är att uppfinna, att göra saker och ting annorlunda, inte som det brukar vara. Det fria tänkandet gör sig olydigt mot auktoriteter och normer, mot det normala och mot sunt förnuft, och även mot sina egna upplevelser
Information hindrar tänkande – Erich Fromm Läs mer »
Inom sociologin har man i perioder intresserat sej för den förklarade människan. Det är en människa som inte haft något val, en människa orsakad av strukturer i språket eller dess funktion för samhället eller fast i en speciell egoistisk logik. Dessa ansatser är rimliga. Ibland är de kanske alltför rimliga. Vi kan ofta inte välja,
Lyssna snarare än förklara Läs mer »
Här är ett försök att begripa skillnad och samband mellan politik och religion. Det är inspirerat av Durkheims religionssociologi. 1. Politik är en organisations eller grupps beslut om hur det gemensamma ska samverka. Politik är dessutom gemenskapens beslut om interventioner i andra gemenskaper: i konflikter, våld, förtryck och övergrepp. 2. Religion är den kollektiva förpliktelsen
Politik och religion Läs mer »
Genom att med sina teorier och forskningsmetoder undergräva organisation och institution, gemensamma beslut och samarbete, stöd och gemenskap kan akademiker kolonisera rörelser och överta narrativt utrymme i rörelserna. Massa och andra makttekniker hos forskare En inventering över makttekniker som undergräver jämlikhet och folkrörelser: Massa och mängd: Genom att förstå, och organisera, engagemang och kamp som
Forskare koloniserar rörelser Läs mer »
Genom aktivism, filosoferande, tankar, attityder, smink, frisyrer och kläder arbetar femme kreativt med ytan. Femme lyfter fram ytligheten. I denna fristående text om politisk materialism tar jag upp femmerörelsens bidrag till motstånd, eller kanske snarare till motståndskraft och ytspänning. Femme är del av queer och feminism. Ulrika Dahl visar i sin artikel, Ytspänningar, att femme
Femme, yta och femininitet: Ulrika Dahl Läs mer »
Den traditionella borgerliga bilden av det politiska är att det skulle försiggå inuti ett ramverk, närmare bestämt inom en social helhet som kallas Samhället. Samhället som helhet kan representeras av politiker, en klass eller en grupp. Handlingen att representera talar om att det finns en klyfta mellan handling och universalitet, mellan del och helhet. Helheten
Representation – Laclau & hegemoni Läs mer »
Bourdieus fältteori bryter med förklaringar av kultur som identitetsökande: att visa vem du är. Bourdieu avvisar voluntarism och individuella förklaringar. Fält producerar olika dynamiker. Fältet agerar och kan inte reduceras till ett instrument för individen eller gruppen. Fält är alltså inte en spelplan med individuella pjäser. Maktpositioner och dispositioner (möjligheter, färdigheter) i ett fält blir
Kultur är inte uttryck – Bourdieu Läs mer »
Søren Kierkegaard fyller 200 år idag. Hans filosofi handlar till stor del om det fruktansvärda i att vara tvungen att välja. I valet blir vi ensamma. Kierkegaard förstår valet att inte agera som ett lika aktivt val som valet att agera. Att ingripa vid vapenhandel eller att inte ingripa vid vapenhandel likställs. De är båda
Tvungen att välja – Kierkegaard Läs mer »
Realismen motsäger solipsismens individualism: att bara min upplevelse av omvärlden är tillgänglig för oss. Realismen motsäger också social konstruktivism: att en del av världen är beroende av hur vi är med och konstruerar den. Realismen blir en filosofi om saker och tings oberoende. Traditionell realism påstår att världen finns oberoende av oss människor, och oberoende
Realismen mystifierar: Latour, Harman Läs mer »
Att förklara samhällen, handlingar, moral eller konflikter utifrån individen kallas metodologisk individualism. Politisk individualism föreställer sig att politisk förändring kommer ur individuella egenskaper som empati, medvetenhet, insikt, kunskap eller livstil. Subjektet förstås ofta som synonymt med individen. För att komma bort från subjektiva och individualistiska förklaringar talar Habermas om det ’intersubjektiva’: Det som händer mellan
Aktörer bortom individ Läs mer »
Frihet växer fram ut motstånd. Ifall inget hindrar oss, ifall inget gör motstånd så skulle vi bara sprattla i tomma intet. Frihet är inte något som vi kan äga, vare sig som individ eller samhälle. Här är ett utkast för boken Mode & Motstånd av Otto von Busch och Per Herngren (Korpen, 2016). Frihet som
